naärzsamhet på nodvaägdigneien at nagon oranaripg I1
oställeordningan. Vv
Doktor Wallia: Utskottet bar till en början erkänt å
)efogenheten af denna motion, och insett olägenhe- F
erna af bostsllenas utarreadering genom auktion på 3
let sätt som nu sker. Sedan hade Utskottet intet b
nnat att göra än piöfva huruvida det i motionen
öreslagna korrektiv mot nämnde olögerheter vore I
ämpligt och antagligt. Utskottet ansåg sig icka kun- d
ja godkäana detsamma. Hvad som motionären före- b
lagit i afreonde på optiovsrätt och lottkastning, fann a
Jtskottet icke vara örskansrärdt och kunna antagas. (
rofessor Fries har pu uppgivit ett annat förslag, som 4
r helt olika med prosten Almqvists och jag kuude
västan säga, att det så förändrar frågan, ett det må- e
vända borde anses för en annan motion. Pro:essor o
Fries vill vissesligen också, at: ett maximum borde?
)estämmas, derutöfver anbuden ej borde gå, men hansb
V
b
örslag synes mig i öfrigt inryrama för liten rätt till
euteration för direktionerna. Jag vet icke, om detta
örslag kan anses innebära mera trygghet, och omlc
senom dess ant:gande mera hopp kunds visnas, att :
irreodena skulle bättre utgå. Osäkerheten om arren-.
lets utgående, fruktar jag, qvarsiår, hvilketdera för-,
lag än skulle antagas. Imecrlertid vill jag icke mot- l
ätta mig en återr: miss af betänrkandet, ehuru jag be-!
arar, att Utskottet lärer få svårt att föreslå någonSs
;tgärd, hvarigenom slia de överklagade olägenheter- I
1a kuana undanrödjas. S
Doktor Pettersson: Aven jag anser mig förbuniena
nstimma både med motiozärer och proessor Fries. f
Redan på den tid, då jeg för fyra år satt vid dom-lg
syrkorådets i Luod protokoilsbord, bade jag erfaren- i
pet af de olägenheter, som kunna blifva en följd der- l
af, alt ett maximum icke är utsalt, hvarutöfver anbu-
den vid hemmans bortarrend:rande gexsom auktion
icke må gå. Spekulationen gick uuderstuadom för
låogt i anvbudens stegrande, och resuitatet blef att
efter några års förlopp efter isropet stora anspråk
gjordes på nedsättving. Samma erfarenhet hade j2g
ä:ven tillfälle göra, då j2g var pa tor i Landskroza.
logen kyrka har så många jordsr att utsrrendera som
A smundstorp, som förut bortstädjade dem på listid.
Numera sker docx utarrendiriongen för en tid af 301
är. Aven der gjordes gå höga anbud, att arrenda
torerna i lärgdea icke gingo ut dermed; och ofant-
ligt stora eft-rgifter och nedsättningar blefvo deraf en
nödvändig följd. Men sedan den örfattniag blifvit
vidtagen, att före arrendeauktionernas arstäl:azde ett!
maximum och minimum af arrendesummen utssatles!
samt en afliden arrendators arfvingar tått optionsrätt
sig tillerkävd, så hava på lårgt när icka så många
olägenheter i det överklagade afseendet inträffat, som l!
förut. Jsg tror derföre, att det skulle vara ett godt
korrektiv mot personers ruia, om vid sådane auktio-
ner i allmä: het ett maximum och mivimum i pris
utsattes. Det synes ej eler vara svårt för landshöf-
dirgeembetet att ett sådant fastställa, om agälden
bestämmes i proportion af det värde, hemmanet kan
prövas ega. På grusd af hvad jag sålusda haft till-
fälle att anföra, antåller jag att ifrågavarande betän-
kande måtte af högv. Stiåndet återremitteras.
Prosten Carlander: Jsg kan icke underkänna de
välvilliga asigter, som ligga till grund för ifrågava-
rande motion. Men mig synes det, som skule mo-
tionen terdera till ett slags förmynderskap för en-
skilda. Det har väl blifvit segdt, att arrendatorer
ofta komma på ruin för det de i sina a:rende-at:bud
gått för låogt, och att de sedermera med familjer
kommit att belasta kommuner. Men jag hemställer.
om icke detsamma äfven kan inträffa och verkligen
inträffat vid ege-domsköp, när köparen betalat så
drygt, att han icke kunnat gå ut dermed. Det synes
mig pästan omöjiigt, att förekomma så det era som
andra, om icke den enskilde sjelf ser sin sak till go-
do. Velet mellan flere arrendatorer innetär ock på-
got godtyckligt och kan lätt få utseende af väld. Vid
sädant förhållande synes det mig som Utskottet rig-
tigt förfarit i förevarande dess betänkande, hvarföre
jeg ock för min del tillstyrker bifall dertitl.
Professor Fri 8: I anledning af hög!ofl. Utskottets
ledamöters försvar för det afgifra betävkandet, med-
gifver jag gerna att frågan, genom det af mig gifna
uppslag, fått ett annat och vidsträcktare syfte, än
som var Utskottet förelagdt att besvara. M:n just på
denna grund yrkar jag återremiss, och av Utskottet
måtte up;taga ämnet som en ny, af den förra för-
anledd motion, i fall betänkandet af trenne Stånd
skulle bifalias. Deremot måste jeg reservera mig e-
mot den ar den siste värde talaren yttrade åsigt, att
jag vill inskränka konkurrensen; tvärtom, jag medgif-
ver att den bör vara tri, men vill binda den vid säk-
rare garantier. Nu drifver staten ett hazardspel, der-
vid förlusten är säkrare än vinsten. Icke heller kan
jag medgifva, att törbållandet blir detsamma, om år-
liga arrendet eller städjan upplåtes på auktion. För-
hållandet blir belt annat, då man inom kort tid eller
före tillträdet skall betala en fastställd summa, eller
man får draga en vexel på obestämd framtid. I szd-
nere fallet täcker den obetänksamme: kommer dag,
kommer råd, hvilken grundsats störtar måvgen i för-
derf, och den, som har intet att förlora, tänker: vå-
ga vinna; missiyckas det, så blir det ej värre än
förut. Men den som har något att förlora, vågar sig
icke uti dylika äfventyr, och derigenom blir den red-
lige spekulanten och, hvad värre är, den förre bru-
karen undanträngd, hvilket min afsigt i synnerhet är
att förekomma. Att det ailxänna skulle derigenom
något förlora, tror jag icke; tvärtom skall det i läng-
den viona, så vål genom egendomens bättre vård,
som genom säkerhet för arrendets utgörande, emedan
i annat fall brukaren förlorar sitt nedlagda kapital.
Men statens vinst ligger lika mycket i behållne bru-
kare, som uti tillfälliga höga arrenden, i bredd med
en af dessa alstrad skara af proletärer. Ena tilörlit-
lig betraktare härleder pauperismen i Eagland från
dess bögt uppdrifra arrende-system, ehuru man genom
föreskriiter betryggat sig emot ett jorden utsugande
brukning:sätt. Hos 035, der en hårdare natur gör 038
oftare blottställda för missvexter och olycksbändelser,
der varusfsättningen är så ojemnförligt trögare och
osäkrare, skola följderna deraf blitva långt skadligare;
pauperismen hos oss är jimnårig med inörandet ar
arrende- och stattorpare-systemernpa, i hvilka både
ingår beräkning af scar och stor enski!d vinst, utan
beräkning af det he!as och framtidens förlust, utan
någon skyddande omvårdnad om de arbetande klas-
sernas närvarande och framtida belägerhet.
I På härefter framställd proposivion blef irrågavaran-
Ide betänkande återremitteradt. :
TRENTER