TF — Lo den reste och efter den stunden kallad? LillAnders af herrskapet aldrig för anzat än plillz Mältssors, män fann havs mors belägenhet värd vppmärksamhet, sjalva Hibervinnan besökte henne för att berätta henne den lyckliga händelsen, ock fcamsell Juliana skref ett låagt skaldestycke om Nyckeen och Kolargossen. : Vv. GRÖNSISKAN. Änvu tjugo år sedan den rika fozelfängaren basökte Medince, bodde s:mma personer der som fordom; tiden bade varit fredlig och den fordne löjitnanien hade stigit till kapten med majors Bamn, och svärisorden hängde på hans bröst, som belöning för hans fredliga krigsbrogder; men der fordne LillAnders var nu köpman i närmeste stad, en lycklig och ärad mecborgare i det lilla samhället, der han lefde och verkade. Tiden förändrar mycket och tiden hade gjort att den fordne kolargossen småmnsom ödkat sin förmögenhet. hvaremot tidens tand bade gnagit något starkt på majorens. Jenkojuvkture:ne hade varit missgynnande och för majoren Var egentligen inte anvat pynnande än att få ett arf. Han var en a desse som måste irfva för att kunna leva — et eget species 3! Gusis skapade varelser, tom alide 1es icke är sällsynt. Sj-Ifva Medinge var iptecknadt till hela sit värde, och för de så kallede småstulderne hade majoren insen apnan säkerhet än sitt lösörebo. Det hände sig att mejoren frin flere båll blif vit Jogsökt för rågra påckskulder af en tio til tolfrusende riksdeler, och då största delen af ir komsterne vid Medirge gick åt till räntor och