TF —
Lo den reste och efter den stunden kallad?
LillAnders af herrskapet aldrig för anzat än plillz
Mältssors, män fann havs mors belägenhet värd
vppmärksamhet, sjalva Hibervinnan besökte henne
för att berätta henne den lyckliga händelsen, ock
fcamsell Juliana skref ett låagt skaldestycke om
Nyckeen och Kolargossen. :
Vv.
GRÖNSISKAN.
Änvu tjugo år sedan den rika fozelfängaren ba-
sökte Medince, bodde s:mma personer der som
fordom; tiden bade varit fredlig och den fordne
löjitnanien hade stigit till kapten med majors Bamn,
och svärisorden hängde på hans bröst, som be-
löning för hans fredliga krigsbrogder; men der
fordne LillAnders var nu köpman i närmeste stad,
en lycklig och ärad mecborgare i det lilla sam-
hället, der han lefde och verkade. Tiden förän-
drar mycket och tiden hade gjort att den fordne
kolargossen småmnsom ödkat sin förmögenhet.
hvaremot tidens tand bade gnagit något starkt på
majorens. Jenkojuvkture:ne hade varit miss-
gynnande och för majoren Var egentligen inte
anvat pynnande än att få ett arf. Han var en a
desse som måste irfva för att kunna leva — et
eget species 3! Gusis skapade varelser, tom alide
1es icke är sällsynt.
Sj-Ifva Medinge var iptecknadt till hela sit
värde, och för de så kallede småstulderne hade
majoren insen apnan säkerhet än sitt lösörebo.
Det hände sig att mejoren frin flere båll blif
vit Jogsökt för rågra påckskulder af en tio til
tolfrusende riksdeler, och då största delen af ir
komsterne vid Medirge gick åt till räntor och