Viss andel af tullafgifterna är ett privilegium, är så
klart, att jag med ledsnad sett, att derom finnes in-
tet ord i den Kongl. propeositionev. Huruvida stä-
derna åter sjelfva önska en sådan förändring, derom
tycktes man icke hafva gjort sig underrättad nu, ehu-
Ju sådant vid ett föregående tillfälle för några år se-
dan iekttogs; alla stapelstäder bördes i frågan, och
jag vet att de flesta bestredo den föreslagna förän-
deirgen, under åberopande af städernas privilegium.
Hela den föreslagna åtgärden synes blott hafva sin
grurd uti den förkärlek för doktriner, det begär att
systematisera, som utmärker vår tid. Kommers-kolle-
gium, hvars betänkande troligen ligger till grund för
den Korgl. propositionen, kar npemligen icke fästat
sig vid något annat i denna vigtiga fråga, än ernå-
endet af mera enkelhet och allmänlighet i beräknin-
gen, om tol2g upptages gemersamt med tullupnbör-
den. För ett så ringa ändamål, om en lättad uträk-
ning, en statistisk b:qvämlighet, föreslås nu denna
för städernas bestånd gesomgripande förändring. Alla
stapelstäder bafva uti sina privilegier erbållit försäkran
om rättigheter, att sjalfve uppbära tolag; att denna
agit på ett ställe är högre, på ett anvat lägre, byar-
uti det enda antapliga skälet för en reglering finnes,
bevisar icke något emot rättighetens natur af pri-
vilegium för alla stapelstäder, utan endast att afgif-
-tens be!opp i verkligheten betraktats fåsom en be
villning af de handlande i serskilda städer, lämpad
efter olika orter, i afseende på anstalterva för han-
delns och sjöfartens bästa. Jag känner ej tillfylle-t,
hurudant förhålandet med bandelsrörelsen varit de
ifrågavarande åren, eller 4842 och 1843, men jag
tror den anmärkning vara riktig, som He Foenander
gjort, att om ett medium tages blott efter sådana kor-
tare tider, skule den ena staden få en för stor och
en använ en får ringa ersätfnirg, och sålunda för-
slaget i denna dl kunra medföra en orättvisa. Hvad
Norrköping beträffar, der jag vet tulluppbörden för
dessa år hafva utgjort cirka 240,000 Rdr om året,
förefaller det mig besynnerligt, art tolagsersättningen
blott biifvit öreslagen till 14,060 Rdr. Då jag icke
kan tro, att minskningen uti tullbeloppet på jern
dessa år kunnat medföra en så betydlig nedsättning
i tolagen, i förhållande till hela tulluppbörden, före-
faller det mig tvifvelaktigt, om icka någon del af in-
qvarieringstolagen kunde vara ur beräkningen uteslu-
ten. För att försona stapelstädernss representanter
med den föreslagna åtgärden, har det blivit sagdt,
att Rikets Ständer skulle lemna en fö säkran om an-
slagets orubblighet; men då en dylik försäkran när
som helst kan återtagas eller lemnas utan af:eer.de,
så vore det en oförklar!ig viilfetighet af Borgarestån-
det, att medgifva en förändring, hvarigenom en rät-
tighet försvunne och skulle ersättas af blotta förhopp-
Dingar om framtida ynnest och välvilja emot städerna
Ingen nytta för riket, ingen lättrad eler fördel för
handela kan gerom den föreslagna ändrisgen upp-
komma. Jag ser då icke något skäl eller nöjaktig be-
Vvekelsegrund, hvarföre rsas stule öfvergifva den sä-
kra grund, hvarpå vi uti detta afseende stå, och föra
städernas framtid beroerde af ynnest eller godtycke.
Det finnes blott en form, under hvilken jsg anser
Borgaresiåndet kunra ingå på någon generel förän-
dring, i stälet för tolagens uppbärande, nemligen
derest StatsUtskottet förklsreade, att Rikets Ständer
medgåfve tolagsuppbörden vara ett stapelstädernas
privilegium, hvars upphörarda ej kan beslutas emot
Borgareståvdets samtycke. Jag miste likväl bekärna,
at ju mera jag granskar den Kongl, propositioner.
desto flera betänkligheter uppstå kos mig. Huru skola
t. ex. städerna kunna bestrida siva utgifter, vär de,
i stället för att tolagen nu icflyter efter bard urder
hela årets lopp. erhålla ersättning vid årets slut, kan-
ske först en tid inpå följande året? Stockholm :ku!le
måhända på detta sätt behöfva skuldsätta sig för hun-
eratuserntals Riksdaler till bristande utgifters bestri-
dande, och rågot dylikt komme äfven att inträffa
med. de öfriga städerna. — Man har satt i fråga om
remiss till Stat Utskottet borde bevijas af dem, som
anse saken vara en privilegii-fråga. Jag för min del
skall alhid össvara den pri cipen, att Korgl. Maj::s
nådiga propoitioner, u:an afsernde på deras innebåli
allmänna Utskott remitteras. Jag kan icke föreställa
nig ännat, än att ett Ständernas Utskott, vid betrak-
tåvde af 114 Regeringsformen och enligt det för-
faringssärt, som alltid i dylika fall förr iokttagits
skall göra sitt utlåtande i främsta rummet beroende
art det Ståndets bifall, hvars privilegium frågan törer.
Iogen riksdag försiggår, utan att så beskaffade frågor
BP bandlas af LagUtskottet, som då alltid förklarat,
alt förändring tillstyrktes blott i den händelse veder-
börande Ritsstånd dertill först lemnat sitt samtycke.
Jag anhåller deröre, att Hr Talmannen vilte fram-
ställa proposition på återremiss till Stat:Uiskettet,
unter förbebål!, att Utskottet vid frågass behandlin:
måste hafva afseende på den stapelstädernas i privi-
ligie- grundade rätt, som här är i fråga, samt hvad
114 R. F. stasgar.
Er Wirge instämde i hvad Her Eklurd, Schartau
öch Lisergren yttrat, samt tillade, att Nyköpings stad
åf gammalt hafi privilegium på tolag, att d rmed be-
kosta b ygsor och avdra anläggningar för de tra fike-
randes b: qvåmlight. Igen kunde med större obe-
bag än talaren åberopa privilegier, och tiden vore
icke inne att afstå från dem man egde, förr än ar-
dra äfven atore från sina. Den uppgjorda beräk-
ningen pr medium ör ersättningen vore olämplig;
Nyiköpisg, som icke kan sägas hava åtrjutit för hög
tolsg, skule blifva lidande. Förhållandet vore för-
modligen l!iza ör andra stapelstader. Ett ersättnings-
anslag skulla dessutom äfven kunna indragas af kom-
mande Ständer.
HH: Kjel!berg ioståmda meå Hr Foenander, och ar-
såg tiden för den föres!agna förändsingen äspu icke
inne. I fall representationsförändringea gått igenom,
för hvilken talaren, till följd af egen övertygelse och
kommittenters uppdrag, voterat, så hade väl detta pri-