Viss andel af tullafgifterna är ett privilegium, är så klart, att jag med ledsnad sett, att derom finnes intet ord i den Kongl. propeositionev. Huruvida städerna åter sjelfva önska en sådan förändring, derom tycktes man icke hafva gjort sig underrättad nu, ehuJu sådant vid ett föregående tillfälle för några år sedan iekttogs; alla stapelstäder bördes i frågan, och jag vet att de flesta bestredo den föreslagna förändeirgen, under åberopande af städernas privilegium. Hela den föreslagna åtgärden synes blott hafva sin grurd uti den förkärlek för doktriner, det begär att systematisera, som utmärker vår tid. Kommers-kollegium, hvars betänkande troligen ligger till grund för den Korgl. propositionen, kar npemligen icke fästat sig vid något annat i denna vigtiga fråga, än ernåendet af mera enkelhet och allmänlighet i beräkningen, om tol2g upptages gemersamt med tullupnbörden. För ett så ringa ändamål, om en lättad uträkning, en statistisk b:qvämlighet, föreslås nu denna för städernas bestånd gesomgripande förändring. Alla stapelstäder bafva uti sina privilegier erbållit försäkran om rättigheter, att sjalfve uppbära tolag; att denna agit på ett ställe är högre, på ett anvat lägre, byaruti det enda antapliga skälet för en reglering finnes, bevisar icke något emot rättighetens natur af privilegium för alla stapelstäder, utan endast att afgif-tens be!opp i verkligheten betraktats fåsom en be villning af de handlande i serskilda städer, lämpad efter olika orter, i afseende på anstalterva för handelns och sjöfartens bästa. Jag känner ej tillfylle-t, hurudant förhålandet med bandelsrörelsen varit de ifrågavarande åren, eller 4842 och 1843, men jag tror den anmärkning vara riktig, som He Foenander gjort, att om ett medium tages blott efter sådana kortare tider, skule den ena staden få en för stor och en använ en får ringa ersätfnirg, och sålunda förslaget i denna dl kunra medföra en orättvisa. Hvad Norrköping beträffar, der jag vet tulluppbörden för dessa år hafva utgjort cirka 240,000 Rdr om året, förefaller det mig besynnerligt, art tolagsersättningen blott biifvit öreslagen till 14,060 Rdr. Då jag icke kan tro, att minskningen uti tullbeloppet på jern dessa år kunnat medföra en så betydlig nedsättning i tolagen, i förhållande till hela tulluppbörden, förefaller det mig tvifvelaktigt, om icka någon del af inqvarieringstolagen kunde vara ur beräkningen utesluten. För att försona stapelstädernss representanter med den föreslagna åtgärden, har det blivit sagdt, att Rikets Ständer skulle lemna en fö säkran om anslagets orubblighet; men då en dylik försäkran när som helst kan återtagas eller lemnas utan af:eer.de, så vore det en oförklar!ig viilfetighet af Borgareståndet, att medgifva en förändring, hvarigenom en rättighet försvunne och skulle ersättas af blotta förhoppDingar om framtida ynnest och välvilja emot städerna Ingen nytta för riket, ingen lättrad eler fördel för handela kan gerom den föreslagna ändrisgen uppkomma. Jag ser då icke något skäl eller nöjaktig beVvekelsegrund, hvarföre rsas stule öfvergifva den säkra grund, hvarpå vi uti detta afseende stå, och föra städernas framtid beroerde af ynnest eller godtycke. Det finnes blott en form, under hvilken jsg anser Borgaresiåndet kunra ingå på någon generel förändring, i stälet för tolagens uppbärande, nemligen derest StatsUtskottet förklsreade, att Rikets Ständer medgåfve tolagsuppbörden vara ett stapelstädernas privilegium, hvars upphörarda ej kan beslutas emot Borgareståvdets samtycke. Jag miste likväl bekärna, at ju mera jag granskar den Kongl, propositioner. desto flera betänkligheter uppstå kos mig. Huru skola t. ex. städerna kunna bestrida siva utgifter, vär de, i stället för att tolagen nu icflyter efter bard urder hela årets lopp. erhålla ersättning vid årets slut, kanske först en tid inpå följande året? Stockholm :ku!le måhända på detta sätt behöfva skuldsätta sig för huneratuserntals Riksdaler till bristande utgifters bestridande, och rågot dylikt komme äfven att inträffa med. de öfriga städerna. — Man har satt i fråga om remiss till Stat Utskottet borde bevijas af dem, som anse saken vara en privilegii-fråga. Jag för min del skall alhid össvara den pri cipen, att Korgl. Maj::s nådiga propoitioner, u:an afsernde på deras innebåli allmänna Utskott remitteras. Jag kan icke föreställa nig ännat, än att ett Ständernas Utskott, vid betraktåvde af 114 Regeringsformen och enligt det förfaringssärt, som alltid i dylika fall förr iokttagits skall göra sitt utlåtande i främsta rummet beroende art det Ståndets bifall, hvars privilegium frågan törer. Iogen riksdag försiggår, utan att så beskaffade frågor BP bandlas af LagUtskottet, som då alltid förklarat, alt förändring tillstyrktes blott i den händelse vederbörande Ritsstånd dertill först lemnat sitt samtycke. Jag anhåller deröre, att Hr Talmannen vilte framställa proposition på återremiss till Stat:Uiskettet, unter förbebål!, att Utskottet vid frågass behandlin: måste hafva afseende på den stapelstädernas i priviligiegrundade rätt, som här är i fråga, samt hvad 114 R. F. stasgar. Er Wirge instämde i hvad Her Eklurd, Schartau öch Lisergren yttrat, samt tillade, att Nyköpings stad åf gammalt hafi privilegium på tolag, att d rmed bekosta b ygsor och avdra anläggningar för de tra fikerandes b: qvåmlight. Igen kunde med större obebag än talaren åberopa privilegier, och tiden vore icke inne att afstå från dem man egde, förr än ardra äfven atore från sina. Den uppgjorda beräkningen pr medium ör ersättningen vore olämplig; Nyiköpisg, som icke kan sägas hava åtrjutit för hög tolsg, skule blifva lidande. Förhållandet vore förmodligen l!iza ör andra stapelstader. Ett ersättningsanslag skulla dessutom äfven kunna indragas af kommande Ständer. HH: Kjel!berg ioståmda meå Hr Foenander, och arsåg tiden för den föres!agna förändsingen äspu icke inne. I fall representationsförändringea gått igenom, för hvilken talaren, till följd af egen övertygelse och kommittenters uppdrag, voterat, så hade väl detta pri