om lär stå minilre väl till boks i den kritiska
litteraturens verld. Dock må denna fuilständig-
het ibgalunda förringa arbetets värde, då intet i
Eddorna och deäldre sagorna förekommande namn
saknas, och således boken i det hela uppfyller:sitt
ändamål. Redan vid första ordet af boästafven A
möter man namnet Adils, hvaraf läsaren finner,
att bokens titel mythologiskt icke är tagen i detta
ords strängare bemärkelse; ty sagan om Adils är
icke en myth utan historia. Således kunde bo:
kens benämning vil hafva blifvit Mytbologico-hi-
etoriskt lexicon, och gifver mer än den lofvar.
Alt författarinnan skulle fullkomligt öfvervinrs
de svårigheter, som vid de isländska eller rättare
sagdt de fornnordiska namnens stafning och rätt:
ändelser förekomma, var icke att vänte, helst en
stor förbistring bärutinzan blifvit förorsakad af vå:
ra svenska skalder, Ling och Tegrer icke undan-
tagne, deraf att de icke känt det gamla språket:
grammatik, hvarigenom oita genitiven blifvit ta-
gen för nominativen och tvertom. Detta kunde
förf. hafva undvikit, om bon, i stället att begagna
öfversättniogarne af Eddorna, följt originalspråkets
stafning. Sålunda hade hon t. ex. i texten till
Eddan uti inledningen till Sigurdar-Qvida fun-
nit alt det måste skrifvas Andvara-forss och ej
såsom nu står Andvari-forss. Så måste det ock
heta Andvera-naut. Försvensknisgen eller rät-
tare moderniseringen af de mythologiska namnen
är, hos: våra poeter lika vanlig som förkastelig:
dock måste vi väl nu selan man vant sig dervid
hålla sådant tillgodo. Sålunda få vi ock lemna
utan anmärkning, alt för! skrifvit Bicke-Brage i
stället för det rätta, som är: Bickt-Bregi. Femi-
ninanamnen Frigg, Sif, Hnoss Gerdi, hafva hos
Ling dels fått sitt nysvenska a, i slutet, dels icke.
Frigg nämner han Frisga och Gerdi Gerda; men
de tvenne andra få vara olörändrade. Förf. har
följt detta fel, och som de flesta unga skalder och
äfven de äldre antagit detta sätt, ehuru följdvi-
drigt det är, få vi väl ense sådant vara böfdvun-
net. Hade för kunnat följa texten af Sämunds
Edda eller följt ordregistret till den:amma, så
hade ett och snnat mythologiskt ord, som nu sak-
nas, blifvit upptaget. Brimer, jätten, ur hvars
kött dvärga-ätterna kommt (Voluspa str. 9), är
icke upptagen; men väl Brimer, en dryckessal:
med denna dryckessal står, enl. ref. mening, icke
allde!es så rätt till. Sturlesons eller den prosaiska
Eddan är icke annat än en utläggning af den
gamla Eddeans Sånger, tillökt med ännu i Sturle-
sons tid gängse Gudasagor. Han synes hafva
missförstått orden, då ban läsit 43 str. i Volaspa,
Dryckessal jättens
ban som Brimer heterp,
så att han hänfört namnet Brimer till dryckessa-
len, då det likväl ör fjällen som så heter. På
detta säit har den yngre Eddans författare fått
sin dryckessal Briter, den han till yttermera visso
litet längre fram gör till Priami dryckessal i Troja.
Sidan 32 yttrar författarinnan: Brynhild måtte
efter allt, bvad man kan fisnpa, vara densamma
som Brynhildan — Ja, visserligen! — och den-
samma som Brynkildur: — lika så visst, som
Margrel är detsamma som Margreta och Charlott
detsamma som Charlotta. Här kunde eljest blifva
många artiklar om en och samma person: Bryn-
hild, Brynhilda, Brynhi!der, Brynhildur, Brynhil-
dor. I samma berättelse säges, att elden, som
orann omkring Brynhbildas sköldeborg kallades Va-
urlåge; men: den kallades icke, utan var en va-
furloga, tet är Svik-eld, som fiammade, förskräckte
och sörblindade, men icke brände. Sid. 96 står
Hjördesur? bör eitdera vara Isländska namnet,
som vore det rättaste, Fjördis, eller, i följdeniig-
het med Frigga, på Svenska Hjordisa, helst förf.
skrifver Disa med svensk ändelse, hvilket namn
ir sednare hälften at Ejördisa: (se texten till
Säm. Edda sid. 471.)
Vi skulle kunna göra flera sådana anmärknin-
sar, om sådana med våra både äldre och yngre
skalder gemensamma misstag föranledda sf obe-
kaniskap med det nordiska grundspråket; mena då
indamålet, som är att läsare och läsarinnor af de
arbeten, som nu ofta utkomma i den nordiska
litteraturen, och då mythologiska namn och bilder
förekomma, dessa må kunna uppsås i lexikon
och redig underrätte!se om ordets betydelse er-
hållas, här är vunnet, och berättelsen är ledig och,
så mycket som kan fordras, fullsjändig, kunsa vi
icke annat än önska förf. så väl som förläggaren
sod afsättning. Hvar och en, som icke gjort I.-
ändska Jitteratusen till sin hufvudsak, skall med
nöje läsa derna bok och få ett ungefärligt begrepp
om Nordens sego-myther. Imediertid önska vi,
nnan en ny upplaga utaf denna bok blir af nö-
len, ait författarinnan, som nu inarbetat sig i de.sa
imnen, ville genom ögna Rasks Isl. gram matit, och
stallet för Womer, välja Grims sednast utkomna
mytbologiska arbete, så skall hon töra sig än yt-
erligare förtjent om den fosterländska lilteratu-
en. Våra romar- och mnovell-förfettare och för-
attarinnor skola, ka litet som läsare och läserin
vor af sådana arbeten, ångra att de gjort sig till
gare at denna bok, hvilken så väl till silt yttre,
som till sitt innebåll är ganska väl vårdad.
EES Rn
— Red. ber att få rekommendera till Jäsarens
uppmärksamhet nedanstående, al eo förijent för-
attare, i politiska och filosofiska ämnen utgifar