kare spelade dertill med mycken smak den nyaste Strausser-musiken för den tiden. När trollen fingo syn på drängen från Ljungby, bådo de honom vara välkommen i deras krets och bjödo honom ett mjödhorn, derur han skulle basvara deras helsningsskål. Men drängen var dem för siug, han tog och kastade innehållet öfver axiln på sig; råsra droppar föllo härvid på bästens länd, hvilken blef totalt uppsvedd. Det är klart att de stå trollkeana!jerne bjudit d:äagen ingenting mer och ingenting mindre än koncentrerad svafvalsyral I destwmma hästen, exgad af svedan på rygcen, rusade til, passade ryttaren på och ryckte pipan från en af de små trollhoboisterna, hvarpå ban hartigt sprängde tvärs igenom hopen och satte af hemit. Tomtebissarne sjulle visserligen bjuda till att förfölja honom, men drängen var så full af fiffishet att ban styrde: hästen tvärs ö ver fårorna på åkern, deri de små tröllen med sina korta ben r:mlade under prånget hufvudstupa öflver hverandra. Silunda kom drängen verkligen alldtles helbregda bem till Ljungby med bide pipan och hornet. Den stöna pigan kunde icke förbilva känslotös för så mycken tapperhet, utan räckte verkligen den trogaa tillbedjaren kort derefter sin hand vid altaret. Hornet och pipan förvares än i dag på Ljungby harrezods. Mia skjutsboade försäkrade mig att spökerietl vid Moglesten ingalunda upphört, utan att ännu hvarenda ju!aftoa det stora stenblocket lyfter sig på fyra gudpelare, då trollen krypa frem för att göra ballett och :umla under bar himmel. Har hade till och med sjelf förliden jul med egna ö gon åsett detta skåde:pel på något vördnadsfuli lafsråad. Tomtegubbairne hade som vanligt haf lröda mössor, samt gula knäbyxor och fårskins Ipelsar; men fruntimrea bade. varit präktigt ut Istyrda med silkesdukar och allehanda bjefs,:åson