kare spelade dertill med mycken smak den nya-
ste Strausser-musiken för den tiden.
När trollen fingo syn på drängen från Ljung-
by, bådo de honom vara välkommen i deras krets
och bjödo honom ett mjödhorn, derur han skulle
basvara deras helsningsskål. Men drängen var
dem för siug, han tog och kastade innehållet öf-
ver axiln på sig; råsra droppar föllo härvid på
bästens länd, hvilken blef totalt uppsvedd. Det
är klart att de stå trollkeana!jerne bjudit d:äa-
gen ingenting mer och ingenting mindre än kon-
centrerad svafvalsyral
I destwmma hästen, exgad af svedan på ryg-
cen, rusade til, passade ryttaren på och ryckte
pipan från en af de små trollhoboisterna, hvarpå
ban hartigt sprängde tvärs igenom hopen och
satte af hemit. Tomtebissarne sjulle visserligen
bjuda till att förfölja honom, men drängen var så
full af fiffishet att ban styrde: hästen tvärs ö ver
fårorna på åkern, deri de små tröllen med sina
korta ben r:mlade under prånget hufvudstupa
öflver hverandra.
Silunda kom drängen verkligen alldtles hel-
bregda bem till Ljungby med bide pipan och
hornet. Den stöna pigan kunde icke förbilva
känslotös för så mycken tapperhet, utan räckte
verkligen den trogaa tillbedjaren kort derefter sin
hand vid altaret.
Hornet och pipan förvares än i dag på Ljung-
by harrezods.
Mia skjutsboade försäkrade mig att spökerietl
vid Moglesten ingalunda upphört, utan att ännu
hvarenda ju!aftoa det stora stenblocket lyfter sig
på fyra gudpelare, då trollen krypa frem för att
göra ballett och :umla under bar himmel. Har
hade till och med sjelf förliden jul med egna ö
gon åsett detta skåde:pel på något vördnadsfuli
lafsråad. Tomtegubbairne hade som vanligt haf
lröda mössor, samt gula knäbyxor och fårskins
Ipelsar; men fruntimrea bade. varit präktigt ut
Istyrda med silkesdukar och allehanda bjefs,:åson