——!
la nerflyttas från Strasburger-Mäaster till ett ko-
stall. Det skulle också i sanning vara roligt nog
utt. om några hundra år, då det tyvärr är att
förutse att let nya reformraseriet längesedan
jemnat alla förhållanden och genom sn kten tids
anarki undergräft allt ädelt och högättadt, få vara
med då den tidens fornforskare stanna vid de
sköna ruinerna efter dessa götiska fåhusbyggnader,
och i de gamla ypperligt hvälfda bågfönsterna, de
präktiga geflaroa med sina maltesiska kore, de
höga portalerna med sina klöfversirater, förmod-
ligen ganska djupsinnigt ana någon urgarnrmal feo-
dalborg eller något adligt nunonekloster. Att få
vara med och kunna hviska dem med Vitalis
ord i örat:
På denna plats i mina ungdomsdar
Ett friherrligt — oxstall uppbyggdt varln
I Melmö har jag gått ett par dagar och fett
på vackra trädgårdar och gamla klostermurar.
Man har äfven varit god och visat mig den stora
Knutssalen, som af stadens innevånare aldrig om-
nämnes utan en viss stolthet. Salongen är både
tillräckligt lång för att kunna dansa angläs i, och
tillräckligt hög för att kunna battera i, om det
till- och med vore som en ballettmästare. Mer
kan man icke begära. Jag skulle ofantligt gerna
äfven ha velat taga i ögnasigte den ryktbara silf-
verppegojan, som utgör Knutszillets högsta kle-
nod, men det tillåtes ieke för oinvigde.
På hotellet, der jag stigit af, såsom det heter
uu för tiden, tarades i ett hörn af mötsalen ty-
ska, i ett annat danska. Det är sällsynt nog att
i det öfverhufvud taget så föga besökta Sverge
höra friömmande tuogomål, och detta tycktes mig
ett godt tecken att man var i grannskapet af
Europa. Jag kunde icke afhålla mig från att
värma mig en af de tyska och på så god tyska,
jag förmådde, fråga honom om ban icke hade nå-
gra nyheter från Herwegb, men han måtte icke
ha förstått mig för min kinesiska brytoings skull,
emedan han derpå svarade: Entschuldigen Sie,