——1.—-x--2cme- mmh kH
got unierverk, ty man träffar vida större block
ganska allmänt upp åt landet! men på en skånsk
slitt är det icke uian att den imedlertid gör en
rätt reputerlig fur, och man har också derför
från urmicnes tider betraktat den med sådan
häpmid, att ea hel trolhistoria blivit fästad vid
densamm2. S.eaen är dea så kallade Maglosten
och det är härifrån de vidtbaryktada kleacoderna
Ljungby horn och pip? förskrifva sig.
Historien härom är i största korthet följande:
Det fanns i foråna dagar, på den tiden då kurg
Orre lyckligsjorde Norden och fridhälsade all
verlden; en högst manhaftig och beslutsam dräng
vid mma — lika godt! på Ljungby säteri här i
irakteo. Denna dräng hade råkat förälska sig i
en piga på tolset, en piga, den skönaste som nå-
gonsin plockat en skånsk gås. Men pigan var li-
tet fierev och hade blivit bortkollrad af roman-
läsning. Hon ville icke emna sin hand och sitt
bjertan -åt någon anvan än dena som genom ett
manligt riddarprof visat sig henne värdig. Har
man höst på fan till piga!
Nåväl, den uadersköna Boel Måirtensdotter sade
alltså en dag till sin älskare: Du går och pratar
mig öronen fulla med snack från morgon till
väll och tror att du derm:d skall kunna fånga
mig i kärlekens garn; men vet alt en flicka med
något för hbufsudl på skaft ger sig icke åt den
förstkommande pratinakaren eller stackaren! Ar
du verkligen så pass modig och oförfärad, som
du skryter af att vara, så rid för ro skuil i natt
till Maglesten och helsa på trollen! jag skall då
erkänna att du är kal för din hatt och jag vill
gilva dig mitt ja.n :
FDsängen lit icke säga sig detta två gånger, ty
hvad gör man icke när mon är kär? Hen sad-
Lide en bäst, tog siz en sup, och bezaf sig åstad
När ban kom til Maglesten, böllo trollen just på
att dansa, somliga påstå att det var fransäs, mer
andra att det var polka, Et par små pipole