De båda rymmarre hafva vi, hr ryttmästaren,
rapporterade den- unge mannen. Da försvarade
sig, som förtviflade och den ene har svårt sårat
soldaten Schädler. Jag bar imedlertid låtit fängsla
dem och afvaktar vidaro bealloingar.,
Låt väl bevaka fångarne och lit fältskärn ge-
nist sköta om den sårada karlen; jag skall straxt
komma efter., Med dessa ord förafskedade ja;
iöjtnanten.
Men säg mig då, Ci:los, hvad com förefallit
här och hur ni har fått en sådan der uniformp,
yttrade Isabella mel förvåning.
Medan vi nu ginzo till slottet, förklarade jaz
henne i kor het elltsammans. Med den mest spän-
la uppmärksamhet afhörde hon mig. -
Då vi inträdde i dena förutnämnde salen, var
värdinnans satiriska leende förbi, men förvåninger
utträngde alla andra känslor i det ögonblick hon
såg Isabella inträda vid min arm och bemöta mig
som en gammal bekant.
Jag lät upphemta de båda fångarne, förehöll dem
deras högst okioka uppförande, hvarigenom de en-
dast ökade sitt str:ff, och frågade dem, om de ha-
de några angelägna affirer att uträtta före afresan,
emedan de, så snart jag hunnit utfirda min be-
rättelse, skulle sändas till huvudqvarteret.
Spionen teg halssterrigt; det var han som hade
sårat bussarer, Herrn i buset deremot bad öd-
mjukast om tillåtelse att få åka i täckvagn sam!
att få medtaga sina pengar och papper.
Hvad vagnen och pengarne avgick, gaf jag fer-
pa mitt bifall, men i anseende ull pipperen kun-
de jag ej bevilja hans anhållan. Jig had nu der
stum blefea och som en bild stående frun, a
hona hastigt skulle oimbesörja hvad hennes man
beböide, så att ben blefvo rikligen försedd med
pengar och linne, medan jag satte mig attekrilvs
rapporten. Inom en stund bade jag afskickatfån-
garne under bevakning af löjtnanten och tio hus-
s: rer. :
Jag smiåg det rådligast att qvardröja på stället
villika med haliva sqvadronen, för attstädse kun-
a bafva frun i ögnasigte och förhindra henze att
porttransportera några papper, hvilka torde inför
domstolen vira upplysande. :