ett anförande i detta än n2, till komple:terande af en förut väckt motion, och af tvVilket anförande vi anse oss böra på begäran intega det väsendtligaste. — Det är egevtligen ordalsgen i kongl. förordnirgen d. 19 Sept, 1723, som i allmänhet föran!eder till den tolkniog, att mensal-hemman icke skulle få till skatte köpas. Det är väl bekant, att i Skåne, Halland, Blekinge och Bobus län hela reglerirgen med presterskapel: aflöning skedde redan på 1500-talet, och att densam ma redan då var så stadgad, att dessa förbållander icke ansågos obestämda, då provinserna tillföllo Sverge Vid öfverlåte!serna tillförsäkrades dessa landskap, atj alla frågor om jordens natur, onera och skyldighete skulle bliva oförändrade och presterskapets aflönings: sätt och rättigheter förblifva såsom förut. Genom Lunds landabok är tydligen Sestyrkt, att af mensa! hemmanen endast räntan varit anslagen till prester. skapet, och att någon städjerätt för presterskapat ick alis omnämnes; utan der den utgick, måste ansett: såsom krovans rätt, under hvilkena dominium men salhammanen i jordaboken alltid finnas antecknade Afven i de gamla svenska provinserna synas mensal. hemmanen icke varit anslagna åt presterskapet under samma vilkor, som deras boställshemman, utan blot! räntan eller lanitqilet, såsom hjelp, till annexen. så att t. ex, stlädselören och fodernöten bestämdi frårkändes pastorerne i kongl. brefvet d. 4 Februari 1659, sedan redan kongl. brefvet d. 7 April 43597 i samma anda reglerat. ; Något mera öfvertygande bevis derom torde icke behöfvas, än kongl. resolutionen på allmogens bes:är d. 25 Maj 1720 och 1754, der det heter: Presteoch annex-bönderne i Skåne blifva förskonote för satt gifva py penningestädja åt en ny kyrkoherde, emedan presterskapet icke ens är beogadt affordra någon städja af dem; ty de äro pura cronoh mman, som intet böra städjas. Och skuile bonden vara skatte, så bör han så mycket mindre gifva någon städja.n Nu är det väl föga sanrolikt. att tre år derefter. eller år 4723, då i September månad skatteköpsförordaingen och i Oktober månad presteståndets privilegier utfärdades, Regeringen och Ständer åsyftat stt upphäfva sjelfva principen; och intet bevis derför fin nes i Riksdagshandlingarne nämnde år. I prisilegierna omtalas blott indelnings-stommar och annex, såsom varande af natur att af precterskapet brukas, häfdas och hädas låtan. Mensalhemmana omnämnas icke i denna kategori. I skstteförordningen inräknas väl mensalhemman ibland sådana, som icke må ti!l skatte försäjas; men då för alla de deri specificerade åt ecklesiastikstaten anslagna stommar, annexer och utjordarb göres det vilkor, att de då skola vara otndelta och nära intill prestebohlet belägnan, synes deraf, att lagstiftaren haft för asigt att blott biodra deras afskiljande genom skatteköpet, då de voro så belägne att de möjligen kunde af presterskapet :sjel? brukas och häfdes. Hela skatteköpsförordningens anda är att uppmuntra till ett bättre jordbruk, gerom full äganderätt af jorden. Man insåg att detta kunde vinnas under beva-andet ät boställsinnebafvare, presterskap, kyrkor hospitaler och andra fromma stiftelser, af dessas goda rätt; och msn stadgade derföre skatteköpsrätten för åboerne, för att göra dessa till frie och sjalfständige, ifrån att vara ett slags trälar åt de tillälliga innehafvarne, hvilka. just med anledDing af deras tilifälliga rätt, sökte att draga en ögonblicklig vinst, hvilken aldrig blir förenlig med ett säkert och välberäknadt jordbruk. Så visar sig också i allmänhet förbållendet med dessa slags hemmans häfd; och jag tror, att lagstifraren handlar både rättvist och klokt, om han i skatteköpsförordningens anda stadgar, att mensal-hemman må till skatte kunna försäljas, då pastor dertill sitt samtycke lemnar. och med vilkor, alt de årliga afgifteri ränta eller landtgille. m. m., som nu u!gå, blifva för framtiden åt efterträdarne försäkrade, jemte en ökad årlig afäld, svarande mot en trettiondedel (,,) af den lädja, som sist erlagd varit. Genom ett sådant stadgande skulle presterskapst ingenting förlora, men åboen viona en tryggad besittnisgsrätt och det allmänna hafva fördel af en större produktion på dessa hemman., Läsaren torde af ofvanstående finna, att detta är ett mål af temligen likartad beskaffenhet med det om de Halländska kyrkohemmanen, uti hvilket såsom bekant är, korporatio-sintresset, under åberopande af en förment ägandsrätt lör kyrkorna, försökt sätta sig upp emot sjelfva ststemakternas rättighet att förordoa, icke om något som enskilde skänkt åt kyrkorna, utsn hvad som verit en följd af afhandlinzar mellan den svenska och en fremmaude stat. De Halländska kyrkohemmanens exempel har redan visat, att det icke alltid är hes presterskapst, man får söka eftergifvenahet och kristelig barmhbertighet, när det gäller timliga båfvor; men man torde väl kunna hoppas, att let blir mindre bråk med mensalhemmanen i Bous län. Det är i sjelfva verket både skadli.t ich absurdt att kyrkor här i landet, likasom klotren i de katholsza länderna, eller öfverhufvud ågra döda personer eller allmänna inrättningar, ! kola få innebifva eganderätten till någon del a : andets jo:d. i