I gäliande till förmån för ett strängare proh:bitiv-
I system, intilldess verkningarne deraf börja visa sis
-In.0g tydligt för att åter leda: representanterna på
I förnuftigare tankar. Under tiden till dess råtant
lintröffar; har dep, som anser en villfarelse vira
1 för handed, icke anrat att göra än att reservera
lsig och söka fremlögga skilen för sin skiljabtighet.
Då vi anse en sådsn reservetion pikallad af
Tnärvarande förhållanden, komma vi med detsam-
ma naturligen att yttra oss öfver biskop Agardhs
namnkunniga anförande i Presteståndet rörande
landets ställning och den mörka tafla han der
uppdragit öfver de resultater, som herr biskopen
til hutvudsaklig del synes vilja härleda från Stän-
derras beslut om :realisationen. Då detta anfö
rande meddelades i Atonbladet, yttrade vi os
anse ett misstag ligga i sjelfva utgångspunkten el-
fer deruti att herr Azarih antagit reslisationer
såsom en verkande anledning till de betlaplig:
resultater han anför, och lovade att framdeles
återkomma till ämnet. Andra tidningar hava se-
dan påmint oss härom flere gåpger, och då pen-
ningefrågorna nu snart förekomma vid riksdagen,
så kan det vara på tidea ati yttra sig något der-
öfver.
Vår tanka är då för det första, att det icke är
möjligt göra sig någon riktig förestallning i ett
sådant ämne, om man icke vill se hvarje sak för
sig. Takttager man åter detta, och icke med fli
sträfvar emot alt vilja förstå det enkla, så före
ter sig det obestridliga factum, i afseende på R-
kets Ständers bank, att den är en inrä
har i behållen inkomst årligen, sedan de
ninsskostoader m. m. äro afdragna,
600 000 riksdaler banko, samt att dess bo
för öfrigt visar att dena äger en stor förmögenb??
När detta förhållande icke kan nekas, så fråga
vi, om ej en sådan allmän inrättning, likaväl som
en enskild man, hvilken har betydliga årliga öfver-
skott af sina inkomster, ovilkorligt måste kunna
honorera sina förbindelser, i fall den vill det, det
vill säga, i fall den icke rent af misshusbållar
eller kastar bort sin behållning. Föreställom oss.
för att göra detta tydligare, till en början, att
inga sedlar, utan blott silfver vore det gängse
myntet i landet; att banken egde en viss grund-
fond i detta mynt och bedref sin rörelse medelst
utlånande af en del deraf. Det faller då af sig
sjelf, att banken måste blifva hvarje år så myc-
ket rikare, som dess behållaing utgör, så vida
icke behållningen användes till andra ändamå..
Om då, det oxktsdt, penningebrist i allmänna rö-
relsen uppstod, så hade det likväl icke något
sammanbang med bankens förmåga att uppfylla
sina förbindelser.
Tinkom oss nu vidare, att banken, i stället
att utlåna en del af sitt silfver, behåller detta i
sina hvalf, och i stället utlånar sedlar, för att
v:d anfordran inlösas med silver. Kan bankens
ställning eller förmögenhet, eller dess förhållande
till allmänheten härigenom förändras? Svaret
måste. blifva: ingalunda; ty sedlarna representera
endast ett värde, som finnes i bankens ego.
Om derföre, det oaktadt, ett ofördelaktigt för-
hållande iuträder, som sätter banken i fara att
icke kunna hono:e-a sina förbindelser, så kan detta
icke ske annät än på två sätt; det ena attoban-
ken låtit tillverka och utlåna mera sedlar, än som
motsvaras af den hefistliga silfver onder, det au-
dra, att en del af bankens bebållning blifvit an-
vänd till andra ändamål I båda dessa fall kan
det bända, att, om en ofördelaktig konjuuktu
inträffar, bankens -silfverfond påkännes, för att
erhålla silfver till betäckande af enskildas skul-
der till utlänningen, och att ett mindre qvanium
metallisk valuta kommer att återstå, än som for-
dras för alt motsvara de utgifna sedelfö:;bindel-
serna.
I följd häraf fär det älven befisnas utgöra et
axiom, att när ett sådant förhållande inträdt, så
finnes för banken, likaväl som för den enskilde,
intet annat medel att återställa don nödiga jetron-
vigten, än att upphäfva de orsaker, som vållat
dass störande; d. v. s. att icke utsläppa sin be-l:
hållna vinst förr, än denna åter lemnat binkean
å stor tillökning i den metalliska valutan, att.
len behöriga proportionen till sedelmassan blir;
tterstälid.
Om man blott vill rätt fatta föreståerda ab el:
ör all lusbå!lning, så skall man äfven saart be-)!
r;pa, att banken kunde vara ännu tio gånger ri-ll
vare än den verkligen är, och stor penningebris! ;
l
r
I
ndock förefinnas i Iwmdet, likaväl som nåara
å enskilda personer kunna äga millioner, meda
n mängd andra kämpa med knappa viltor, d. v
.s alt dessa: bida saker ovilko:lizen måste be-l.
raktas hvar för sig. Hiöraf följer väl ingalu.da t
tt ej en rik bank likasom en enskild mill:onärje
an föra mycket godt åt andras :örelse genum!
leras uaderbjelpande med sin kredit; men i altal
ändelser får man ej glömma, att krediten hvilar ;
(erpå, att stlud ö bindeser kunna noggrannt ho- -
oreras. Af det föresiåsnde torde vara tilrick-,
igt ådagalagdt, att om man ock:å antazer, att all: lo
e uppgifter, som finnas i Hr Agardhs motion, js
rö riktige, så ligger skulden till de mörka för t
ållanden som han skildrat, ingalunda uti :jalival!
ealisationen, och icke heller uti ett för L.barali I:
ulisystem, uian i åtskilliga andra förbållandeo,
om. äro cberoende af båds.
Att fullsändigt utveckla detta ämne kan ej!
lifva föremålet för denna artikel; det sule for )
ra ea hel afhandling. Vi vilja imediertid åt-
ninstone till sjelfva rubrikerna antyda några bland :
e vigtigeste al irågavarande orsaker. :
Främst häribland måste man ihågkomma den s
PA AF Sm