I gäliande till förmån för ett strängare proh:bitivI system, intilldess verkningarne deraf börja visa sis -In.0g tydligt för att åter leda: representanterna på I förnuftigare tankar. Under tiden till dess råtant lintröffar; har dep, som anser en villfarelse vira 1 för handed, icke anrat att göra än att reservera lsig och söka fremlögga skilen för sin skiljabtighet. Då vi anse en sådsn reservetion pikallad af Tnärvarande förhållanden, komma vi med detsamma naturligen att yttra oss öfver biskop Agardhs namnkunniga anförande i Presteståndet rörande landets ställning och den mörka tafla han der uppdragit öfver de resultater, som herr biskopen til hutvudsaklig del synes vilja härleda från Ständerras beslut om :realisationen. Då detta anfö rande meddelades i Atonbladet, yttrade vi os anse ett misstag ligga i sjelfva utgångspunkten elfer deruti att herr Azarih antagit reslisationer såsom en verkande anledning till de betlaplig: resultater han anför, och lovade att framdeles återkomma till ämnet. Andra tidningar hava sedan påmint oss härom flere gåpger, och då penningefrågorna nu snart förekomma vid riksdagen, så kan det vara på tidea ati yttra sig något deröfver. Vår tanka är då för det första, att det icke är möjligt göra sig någon riktig förestallning i ett sådant ämne, om man icke vill se hvarje sak för sig. Takttager man åter detta, och icke med fli sträfvar emot alt vilja förstå det enkla, så före ter sig det obestridliga factum, i afseende på Rkets Ständers bank, att den är en inrä har i behållen inkomst årligen, sedan de ninsskostoader m. m. äro afdragna, 600 000 riksdaler banko, samt att dess bo för öfrigt visar att dena äger en stor förmögenb?? När detta förhållande icke kan nekas, så fråga vi, om ej en sådan allmän inrättning, likaväl som en enskild man, hvilken har betydliga årliga öfverskott af sina inkomster, ovilkorligt måste kunna honorera sina förbindelser, i fall den vill det, det vill säga, i fall den icke rent af misshusbållar eller kastar bort sin behållning. Föreställom oss. för att göra detta tydligare, till en början, att inga sedlar, utan blott silfver vore det gängse myntet i landet; att banken egde en viss grundfond i detta mynt och bedref sin rörelse medelst utlånande af en del deraf. Det faller då af sig sjelf, att banken måste blifva hvarje år så mycket rikare, som dess behållaing utgör, så vida icke behållningen användes till andra ändamå.. Om då, det oxktsdt, penningebrist i allmänna rörelsen uppstod, så hade det likväl icke något sammanbang med bankens förmåga att uppfylla sina förbindelser. Tinkom oss nu vidare, att banken, i stället att utlåna en del af sitt silfver, behåller detta i sina hvalf, och i stället utlånar sedlar, för att v:d anfordran inlösas med silver. Kan bankens ställning eller förmögenhet, eller dess förhållande till allmänheten härigenom förändras? Svaret måste. blifva: ingalunda; ty sedlarna representera endast ett värde, som finnes i bankens ego. Om derföre, det oaktadt, ett ofördelaktigt förhållande iuträder, som sätter banken i fara att icke kunna hono:e-a sina förbindelser, så kan detta icke ske annät än på två sätt; det ena attobanken låtit tillverka och utlåna mera sedlar, än som motsvaras af den hefistliga silfver onder, det audra, att en del af bankens bebållning blifvit använd till andra ändamål I båda dessa fall kan det bända, att, om en ofördelaktig konjuuktu inträffar, bankens -silfverfond påkännes, för att erhålla silfver till betäckande af enskildas skulder till utlänningen, och att ett mindre qvanium metallisk valuta kommer att återstå, än som fordras för alt motsvara de utgifna sedelfö:;bindelserna. I följd häraf fär det älven befisnas utgöra et axiom, att när ett sådant förhållande inträdt, så finnes för banken, likaväl som för den enskilde, intet annat medel att återställa don nödiga jetronvigten, än att upphäfva de orsaker, som vållat dass störande; d. v. s. att icke utsläppa sin be-l: hållna vinst förr, än denna åter lemnat binkean å stor tillökning i den metalliska valutan, att. len behöriga proportionen till sedelmassan blir; tterstälid. Om man blott vill rätt fatta föreståerda ab el: ör all lusbå!lning, så skall man äfven saart be-)! r;pa, att banken kunde vara ännu tio gånger ri-ll vare än den verkligen är, och stor penningebris! ; l r I ndock förefinnas i Iwmdet, likaväl som nåara å enskilda personer kunna äga millioner, meda n mängd andra kämpa med knappa viltor, d. v .s alt dessa: bida saker ovilko:lizen måste be-l. raktas hvar för sig. Hiöraf följer väl ingalu.da t tt ej en rik bank likasom en enskild mill:onärje an föra mycket godt åt andras :örelse genum! leras uaderbjelpande med sin kredit; men i altal ändelser får man ej glömma, att krediten hvilar ; (erpå, att stlud ö bindeser kunna noggrannt hooreras. Af det föresiåsnde torde vara tilrick-, igt ådagalagdt, att om man ock:å antazer, att all: lo e uppgifter, som finnas i Hr Agardhs motion, js rö riktige, så ligger skulden till de mörka för t ållanden som han skildrat, ingalunda uti :jalival! ealisationen, och icke heller uti ett för L.barali I: ulisystem, uian i åtskilliga andra förbållandeo, om. äro cberoende af båds. Att fullsändigt utveckla detta ämne kan ej! lifva föremålet för denna artikel; det sule for ) ra ea hel afhandling. Vi vilja imediertid åtninstone till sjelfva rubrikerna antyda några bland : e vigtigeste al irågavarande orsaker. : Främst häribland måste man ihågkomma den s PA AF Sm