likväl röttvisligen anmärka, att herr v. Schantz
icke veterligen haft någon egen förmögenhet att
uppoffra, och alt hans appointemang, som general-
konsul, ingalunda kunde anses otillräckligt.
— Det är rätt roligt att se den generade stäl-
ning hvaruti de stationära publicisterne, iikasom
hela det partiet, för närvarande befiona sig, när
det gäller att bedöma regeringens och visse em-
betsmäns förhållande till hvarandra. I synnerhet
är det intressant att i detta afseende betrakta
Den Konstitutionelles beteende i anledning af kam-
marrättsrådet Sandströms utvämning till landshöf-
ding i Jemtland. Hr Johansson, som nu dirige-
rar Den Konstitutionelie, ordade för några år se-
dan i Argus ganska ampelt till försvar för franska
ministeren, när denne bade afsatt ett par em-
betsmän, hvilka dock ej innehade förtroendepo-
ster, för det de yttrat sig i deputeridekaramaren
emot ett regeringsförslag. Nu deremot har det
hos oss inträffat, icke att mnågon blifvit afsatt,
men att en embetsman, som jemvwäl är riksdags-
man, blifvit förbigången vid utnämningen till en
syssla, som han varit förordnad att sköta, och att
en annan likaså bliivit förbigången vid en hofut-
rämning, samt att detta skett i samma veifva el-
ler kort efter seden de yttrat sig emot regerin-
gens mening i ett par vigtigare riksdagsfrågor.
Om desse ledamöter bede tillbört den libe-
rala fraktionen och deremot de förslag, öfver hvil-
ka de yttrat sig, hade haft en konservativ eller
reaktionär tendens, så kan man nog taga för tem-
ligen afzjordt, att Den Konstitutionelle hade va-
rit alldeles förtjust öfver hvad som inträffst.
Men nu är förhållandet tvärtom, och derföre ut-
gjuter herr Johansson några halqväfda suckar,
utan att likväl våga gifva fullkomnigt luft åt sin
klagan, samt går tillika, såsom katten kring bet
gröt, för att få fram bvad han vill säga, utan att
ändock stöta för mycket på patrull
Efter sin gamla vana börjar han bärvid att upp-
ställa en helt annan premiss än den verkliga, för
att derifrån komma till den slutsats han önskar.
Han börjar att godhetsfulit medgifva, att ingen
tvist kan uppstå om regeringens befogenhet ati
endtlediga innehafvare af förtroerndeembeten, eme-
dan denna befogenhet är i grundlagen uttryckligen
medgifven; men frågar likvål om det är billigt och
klokt, att regeringen i närvarande tidpunkt be-
gagnar detta prerogativ., Han medgifver såsom en
riktig fordran, att emellan regeringen och dess hö-
gre organer bör fianas harmoni i afseende på sty-
relsesystemet och att det utmärker anarki i sty-
relsen, om en strid emellan regeringen och de
högre furktiovärerne eger rum inom representa-
tionen, i afseende på sådana vitala frågor, som
just bestämma styrelsens system; men menar
tillika på, att nåvot sådant icke inträffat ji afce
ende på de fall, i hvilka advokatfiskalen Print-
zensköld yttrat sig i opposition mot regeringen.
Huru förbåller det sig pu härmed i sjelfva verket?
Först bör anmärkas, hvad vi tro numera vara
temligen tillförlitligt bekant, att kammearrättsrådet
Sandströms utnärmring till Jandshöfding var be-
slutad redan innan herr Prin!zensköld någon gång
hade yttrat sig på riksdagen, ehuru det väl är
möjligt att deona utnämning påskyndades och
kom just åpropos efier ett par yttranden af den
sistnämnde, som väckte mycket vppseende för de-
ras opposition mot regeringen. Ar detta grun-
dadt, så fioser man, att nästan hela förutsättnin-
gen till D. K:s artikel försvinner. Men vi vilje äf-
ven antaga, att så icke hade varit fallet, utan att
herr P. blifvit förbigången just till följd af sins
tillgöranden såsom riksdagsmar. Återstår då at
se huruvida icke just det fall, som D. K. sjei
antager såsom tillräcklig anledning för att undan-
rödja den omtalta anarkien, inom styrelsen, här
vid egt rum.
Den första vigtigare fråga, hvari regeringen upp
trädde med förklaring af ett system, var utitull
frågan. I detta ämne ankom en Kongl. proposi
tion, hvari Kongl. Maj:t uttryckte den önskan
att så få förändringar som möjagt måtte vid den
na riksdag göras i tulltaxan, och chefen för civil
departeroentet, herr Fåhigeus, utvecklade ytterli
gare motiverna till denna proposition. Under de;
diskussion, som föregick remissen deraf, uppträdde
likväl herr Printzensköld såsom förfåktare af öka
de prohibitioner, d. v. s. han yttrade sig emo
sjelfva systemet, eburu det väl hade tillhört bo
nom, sisom förtroendeembetsman, att antinge
tiga, eller inskränka sig på sin höjd till någon de
taljanmärkning, som kunnat erfordras till upplys
ning för styrelsen.
Den andra vigtiga frågan, i bvilken regeringen
Iedamöter genom en af statsråderne, friherre Nor
denfalk, 2fsåfvo en förklariog om sitt system, va
uti representationsfrågan, öfver hvilken Konungen
rådgifvare tillkönnagåfvo, att de ämnade iakttag
a tor ARh Ska mat oo egen. föl lara d