Piondrarne tycktes ej vilja böra på det örat.
Nå, hur går det? ropade jag Då ingen
brydde sig derom, kommenderade jag fyr! Hanar-
pes knakande måtte ha gjort verkan, men ännu
mer åsynen af våra qvarlemnade ryttare, hvilka
just nu sprängde in på gården.
Röfvarena drogo sig: bort, under- högljudda
svordomar.
Jag ilade till slottsporten, för att se hvarest
bjelp snarast var af nöden. Knappast hade iag
hunnit några steg, förrän en ung flicka med sön-
derrifna kläder, blodigt ansigte och fladdrande bår,
ilade emot mig, förföljd afotvenne fransmän.
Skrikande med full bals och sträfvande att kom-
ma ifrån dem, sjönk hon ändtligen utmattad :
mina armar.
Hennes båda förföljare ville slita henne ifrår
mig; men min spända pistol, som jag höll emo
dem, och de blarka sablarne i de kraftiga näfvar.
ne af några bland mina soldater, som at til
mitt bistånd, gjorde ett hastigt slut på deras för
följelse. i
Jag öfverlemnade den olyckliga flickan åt al
kalden, Hvilken imedlertid kommit till stället
Han åtog sig att föra den halfdöda till en när
belägen bondkoja, och jag skyndade att foga ar
stalter till släckande af branden.
Mitt bemödande lyckades, medelst tillhjelp a
mina tappra ryttare, jemte byns innevånare, hvil
ka, så snart eiden var släckt och all fara för den
ra gång öfverstånden, omringade oss under tack
samhetstårar, lofvade och prisade oss som dera
skyddserglar och bådo oss, för att kröna vår
adla verk, för Guds barmhertighets skull qvar
röja hos dem öfver natten, för att skydda der
.