Natten var mörk, emedan himlen var mer mulen än klar; likväl kunde man tydligen urskil ja föremålen. Fiån det ögonblick jag kom in i förstaden oc! sakta vandrade vägen fram till trädgården, märk te jag att en mansperson, insvept, liksom jag, en vid, mörk kappa, gick framför mig, på 50 i 60 stegs afstånd. Vid den betecknade porte stannade han, öppnade sakta och smög sig in. — Jag, upptänd af svartsjuka, ilade efter, sedar Jag posterat mina karlar vid trädgårdsporten, me tillsägelse att ej släppa någon hvarken ut eller iv Korppast förmådde jag bemästra mina upprör da sinnen: tvenne starka passioner, svartsjuka oci hämnd, rasade inom mitt bröst. Den manliga ge stalten vandrade imedlertid gången framåt och ja, smög mig på tå efter, dold af en all af lummi ga träd. Då kommo tvenne fruntimmer emot den okän de. Den ena var Isebela. Så szart bon fick s mannen, slet hon sig lös från den gamla damen arm och ropade, med en ton af fasa och förtvif lan: Rådda er, fly, sennor offic:z:al (herr officer) annars är ni förlorad., Men i samma ögonblict rusade den andra qvinnan fram och ropade, i de hon siupgade flickan åt sidan: Nej stanna! n kommer icke med lifvet härifrån.n Mannen ville tala, men hans ord förvandlade: till ett jemmerläte, ett dödsskrän, ty han störtade till marken, träffad af ett dolkstyng. Ea man hvilken jag i detsamma blef varse, hade bibringa honom dödsstöten. — Isabella snyftade högljudt wördaren fattade henne häftigt i armen och slå pade bort henne.