Natten var mörk, emedan himlen var mer
mulen än klar; likväl kunde man tydligen urskil
ja föremålen.
Fiån det ögonblick jag kom in i förstaden oc!
sakta vandrade vägen fram till trädgården, märk
te jag att en mansperson, insvept, liksom jag,
en vid, mörk kappa, gick framför mig, på 50 i
60 stegs afstånd. Vid den betecknade porte
stannade han, öppnade sakta och smög sig in.
— Jag, upptänd af svartsjuka, ilade efter, sedar
Jag posterat mina karlar vid trädgårdsporten, me
tillsägelse att ej släppa någon hvarken ut eller iv
Korppast förmådde jag bemästra mina upprör
da sinnen: tvenne starka passioner, svartsjuka oci
hämnd, rasade inom mitt bröst. Den manliga ge
stalten vandrade imedlertid gången framåt och ja,
smög mig på tå efter, dold af en all af lummi
ga träd.
Då kommo tvenne fruntimmer emot den okän
de. Den ena var Isebela. Så szart bon fick s
mannen, slet hon sig lös från den gamla damen
arm och ropade, med en ton af fasa och förtvif
lan: Rådda er, fly, sennor offic:z:al (herr officer)
annars är ni förlorad., Men i samma ögonblict
rusade den andra qvinnan fram och ropade, i de
hon siupgade flickan åt sidan: Nej stanna! n
kommer icke med lifvet härifrån.n
Mannen ville tala, men hans ord förvandlade:
till ett jemmerläte, ett dödsskrän, ty han störta-
de till marken, träffad af ett dolkstyng. Ea man
hvilken jag i detsamma blef varse, hade bibringa
honom dödsstöten. — Isabella snyftade högljudt
wördaren fattade henne häftigt i armen och slå
pade bort henne.