l varma luftens så metsatta verkningar i de olika Händerna. i Hos oss infördes varm luft vid masugnarna äfven på de ställen, der man hade kontraherat sina tillverkningar för stålmanuakturer tll bestämda öfverpriser. Lågt ifrån att vara varnade af Englands misstankar på uppfi ningens duglighet, eller att lyssna till Tysklands sätt att sköta sina blåsningar med varm luft, som rästin alla kröntes med framgång, äfven i qvalitativt afseende, föreskrefvo våra embetsmän bruket sf stora formor, och en drifning af 4 14 ugnsfylining i dygnet. De praktulla resultat, som de första raska blåsningarna lemnade, lockade snart till efterföljd på andrastälep. Man ansåg apparaten ej kusna ge för mycken värme, och ju mera värme desto starkaro foråras blästern, desto starkare drifningen, och desto större blef veckotillverkningen af en produkt, som man kallade tackjern. Att kolen draga mera malm när bästern är upphettad, faller af sig sjelf; men jemnföres ökningen af produktion med ökningen al malm per sättning kol, skulle mar finna, att tillverkningers ökade mängd icke står i förhållande till den ökade smältningsförmåga kolen visat sig äga af de mera lastade sättningarna. M.n må räkna huru man vill, så står dock den satsen fast, att en sättning fordrar ett visst minimum af tid, för att i pipan och framför forman behörigen kunra verkas, olika för olika malmer. O mnöjlist är derföre, att ens spproximstivi kuana i ziffror eller med formler bestämma, huru fort i ailinänhet en sättning bör drifva. Masugnssångens, formens, slaggens och jer20:s förhilianden bestämma detta, och visa om en raskare elier saktare drifaing erfordras. Bittre är att drifva något för långsamt än för fort. Det förra korrigerar sig vanligen till en del sjelft genom den stigende :temperaturen i pipan; en för sträng drifniog dearemot försämrar oupphörligen både gången och produkten, eller, med andra ord, drifningea måste vara så beskaffad, att beckickningen smälter ledigt, att tackjernet hinner ordentligt ekilja sig från slaggea och kolbinda sig, och att kolen förmå hålla temperaturen tilräckfist hög och behörigen utveckla de gasarter, som för processen äro så väsendtliga.n Peg. 307: Af ofvananförde uppgifter om blåsningarne med vårm luft, då man jemnför drifning och jernpr ocent, synes, att man genom den starka dzifningen och för små kolsättningar bestämdt förlorat malm, och i ssmma förhållande äfven kol. Jernförlust vid en blåsning bevisar alltid oordentlig gång, oren smältning och ofullzomlig reduktion, och måste derföre lemna ett orent, ojemnt tackjern. Och den, gom sysselsatt siz med fårskningen, har nogsamt insett, att stångjernet alltid ärfver tackjernets fel och brister, ehvad smältningsmethod man än använder. Samma är äfven förhållandet med kollen vid för stark drifning. Lomnar man icke åt malmen tillräcklig tid i smältrummet att der upplösa sig, släppa sitt jern och låta slaggen bilda sig, så är det gifvet, att kise!jordea ej hinner skilja sig vid de kroppar, som den envisast håller bundna och att dessa medfölja i slaggen, eller om gången är ännu sämre, nedfalla osmälta i tackjernet och blifva i detsamma till en del inbäddadey. Författaren anser tackjernets sämre beskaffenhet vid våra blåsningar, under de sednare åren, ej böra tillskrifvas bruket af varm luft, men väl dess oförståndiga begagnande, då den lemnades i händerna på personer, som derom ej kunde äga cågra insigter, och anför till bevis höraf flere uppiter från de Tyska bergverken, der varm luft äfven varit använd och lemnat förmånliga resultat, af orsak, att drifningen hos dem varit mindre, men hos oss starkare med varm än med kall luft. Tyskarne hafva ansett malmen behöfva längre tid att behörigen verkas framför forman, der den syrefaltiga varma luften inströmmar, än då luften kall träff:r kolen i stället. Hos oss deremot, bar man velat indrifva så mycket mera luft på samma tid, men icke beräknat, att denna våidsamma pression skulle öka förbränningen, hastigare förtära kolen, och de tungt lastade sättningarna sålunda beröfvas en del at de behöfliga kolen, långt ignan malmen blifvit ordentligen förberedd, att i silt rätta skick passera forman, och framför densamma afskilja jernet och slaggen.n -Således långt ifrån att vilja afstyrka bruket af varm bläster vid våra masugnar, är j:g deremot öfvertygad, att den i ekonomiskt hänseende är nyttig, och alldeles icke skadar ståljernets blifvande beskaff:nhet, om man blott iakttager: 4:2 att bålla beszickningen så semmansstt, att den utgör en enkel silicatförening, med ett betydligt överskott af mangan; 2:o att man icke drifver fortare än med kall luft, då jernet var omtyckt och efterfrågadt, utan sn:rare långsammare, på det malmen måtte hinna behörigen verkas af den ru i ringare procent inströmmande syrgasen; 3: alt man icke minskar kolsättningarne, så att de i den vida buken erbjuda den påträngande målmen ett för tuant, litt genomrasadt, och för Lo aAa fr a I Raa ss