——— GG6,A ALL —Vmumnre att bon skulle öfvergifva hela brefvexlingen, så vida hon behöfde frukta att jag gjorde det ringaste steg, för att få tala vid henne, eller företog något som kunde förråda vår förbindelse. Aildeles ingenting tyckte jag om denna hotel!se. Det föll mig in att den stöaa gjorde narr af mig, eller att hon blott ville öfva sig i brefskrifning. Jag beslöt att — kosta hvad det ville — gifva saken en annan vändning. . Mina bref blefvo allt svalare och slutligen underrättade jag henne, att jag endera dagen ämnade resa min väg, för att bespara henne all der förtret, som min efterhärgsna kärlek förorsakade henne. Detta gjorde sin åsyftade verkan. Isabella sva rade, att jag med det första skulle få tala vi henn?. Men från den stunden stannade vår bref vexling tvärt af. Den sköna flickan besvarade icke mer mina skrifvelser, eller nedsänkte någo! snöre, för att upphemta dem. På Prado visade hon sig icse mera oca under åtta dagars tid hade jag icke sett henne på balkongen. — Kunde kor väl vara sjuk? — Jag sväfvade i den största ångest Förgäfves sökte Jag underrättelser om henne Jag fick ingenting veta. Efter nio dagars förlopp nedhärgde ändtligen er biljett från balkongen. Den innehöll att jag, följande natten kl. 42, skulle infiona mig vid er viss trädgårdsport i förstaden Joseg. Porten skulls vara öppen. Men på detatt ingen skulle igen känna mig, skulle jsg svepa mig väl ins en kappa. Slutligen anbefalldes jag att icke medtaga någon enda ledsagare. Brefvet återfordrades, som vanligt, och den obrottsligaste tystnad blef mig ålagd.