——— GG6,A ALL
—Vmumnre
att bon skulle öfvergifva hela brefvexlingen, så
vida hon behöfde frukta att jag gjorde det ringa-
ste steg, för att få tala vid henne, eller företog
något som kunde förråda vår förbindelse.
Aildeles ingenting tyckte jag om denna hotel!se.
Det föll mig in att den stöaa gjorde narr af mig,
eller att hon blott ville öfva sig i brefskrifning.
Jag beslöt att — kosta hvad det ville — gif-
va saken en annan vändning. .
Mina bref blefvo allt svalare och slutligen un-
derrättade jag henne, att jag endera dagen ämna-
de resa min väg, för att bespara henne all der
förtret, som min efterhärgsna kärlek förorsakade
henne.
Detta gjorde sin åsyftade verkan. Isabella sva
rade, att jag med det första skulle få tala vi
henn?. Men från den stunden stannade vår bref
vexling tvärt af. Den sköna flickan besvarade
icke mer mina skrifvelser, eller nedsänkte någo!
snöre, för att upphemta dem. På Prado visade
hon sig icse mera oca under åtta dagars tid hade
jag icke sett henne på balkongen. — Kunde kor
väl vara sjuk? — Jag sväfvade i den största ångest
Förgäfves sökte Jag underrättelser om henne
Jag fick ingenting veta.
Efter nio dagars förlopp nedhärgde ändtligen er
biljett från balkongen. Den innehöll att jag, föl-
jande natten kl. 42, skulle infiona mig vid er
viss trädgårdsport i förstaden Joseg. Porten skulls
vara öppen. Men på detatt ingen skulle igen
känna mig, skulle jsg svepa mig väl ins en kap-
pa. Slutligen anbefalldes jag att icke medtaga nå-
gon enda ledsagare.
Brefvet återfordrades, som vanligt, och den o-
brottsligaste tystnad blef mig ålagd.