sionens fält; samt slutligen, att representationen eger sitt stöd i en enda stor och allmän opinion, och ej i de söndrade opinioner, som utgå från spridda stånds eller klassers olika småiatressen. Misstar man sig väl, då man fruktar, att i en riksförsamling, samman satt genom val icom stånd, eller skarpt betecknade klasser, dessa klässers enskilda intressen skola viljs företrädesvis göra sig gällande, och att den högre lyftning i tankarne och Farakteren, hvartill man lifva: genom öfvertygelsen att vara representant af det stor gemensamma intresse, som jag vill kalla fåderneslan dets, i en sådan, af dessa materiella och, i förhållan de till det hela, småaktiga intressen genomträngd för samling, sällan eller aldrig är att förvänta? Jag tro det icke. Representantbildningen blir ensidig, och striderna mellar de kifvande småintressenas serskilde fepresentanter skola säkerligen derom vittna, likasom besluten. Hvad som syres mig vara otvifvelaktig är, att stora politiska frågor ej kunna inom en sådar församling behandlas med något hopp om det afseen. de derå från den endra statsmaktens sida, som mar skulle hafva skäl att förvänta när nationens represen:. tanter uttrycka en gemensam tanke. Huru men är bildar dessa stånd eller klasser, skall man efter mir öfvertygelse, alltid, liksom hittills, hafva skäl att säga. det riksörsamlingen icke är ett verkligt uttryck af na tionens tänkesätt. Deremot måste samfä!da val alltic gifva ett sådant utslag, att man nödvändigt måste en. taga majoriteten inom riksförsamliogen vara utgån. gen från nationens majoritet. Då em sådan majoritet uttalar en stor politisk åsigt, föreställer jag mig at! den andra statsmakten ej skall lemna den utan afse. ende. Nu heter det: beslutet är tillkommet genom hasarden i ett förstärkt Utskott, pmajoriteten är endast konstlad m. m., och det skall i alla tider, så länge hvarj2 klassintresse serskildt representeras. uttydas på samma sätt, då man ej vill lyssna till en ge: mensamt uttalad åsigt. Med ett ord: samfålda va gifva kraft och betydenhet åt riksförsamlingeans be. slut; men framstår representationen endast såsom ut. tryck af sins emellan oftast stridiga intressen, så splitt ras kraften och förlorar sitt inflytande. Då jag redan sagt. att jag instämmer i Hr v. Troils Emil, yttrande, kan jag nu utesluta mitt omdöme om det fallna förslagets detajer. Detta förslag är nt undanröjdt. Om det blifvit antaget, bade nu endas återstått att göra några lätt verkställda jemkningar Vi måste nu börja på pytt; och det skall snart vis: sig, om de afsigter till radikalism, omstö:tning af de bestående, m. fl., som man velat påbörda förslaget försvarare, verkligen funnits eller icke. Den stånd punkt, hvarpå frågan nu befinner sig, antyder, änut mera än förr, på nödvändigheten af en snar förän driovg i representationssättet. Inser man å ömse si dor detta, så tord2 frågen kunna lösas i lugn oci samdrägt; ty man måste då finna nödvändigheter a att gerom koncessioner gå hvarandra till mötes. Ja; tror att man, på den sidan jag står, är beredvilli; dertill, ehuru koneessionerna likväl måste hålla si inom gränsen af samälda valprincipen, den j:g åt misstone aldrig kan frånträda. Men jag är fullt öf vertygad om, på grund af den motsatta sidans yttran den under diskussionen, att äfven inom. denna grän många eftergiitter kunna göras, utan att motverk: sjelfva grundprincipens stora ändamål, som kunn: tillfredsställa dem, hvilka i det förkastade förslege ej funno tillräckliga garantier för den högre förmö genhetens och bildaiogens inflytande, och som skal lugaa dem i afseende på den fåtaligare kammaren sammansättning. För min del byllar jag inga s. k radikala åsigter. Jag önskar en stark monarkisk sty relseform, bvars säkraste stöd är en fri och ädel, sjelf ständigt uttryckt nationalanda; och jag önskar alltic handla som representant på grund af den öfvertyget s2, att båda statsmakterne måste vara starka inom sig, för att med enighet och aktning för hvarandra föra samhället fram på den bana, som leder ti!l luga sjelfständigbet och välstånd. Jag slutar med att förklara, det jag uppfattat den Da fråga ur den synpunkt, att det hufvudsakliget gäller att göra rätt åt de medborgare, som hittills e njutit rättvisa, och att så ordna vår nationalrepresen tation, att den en gång med skäl kan sägas tala san ning om nationens tänkesätt och önskningar. P7; (Insändt Y