sionens fält; samt slutligen, att representationen eger
sitt stöd i en enda stor och allmän opinion, och ej i
de söndrade opinioner, som utgå från spridda stånds
eller klassers olika småiatressen. Misstar man sig
väl, då man fruktar, att i en riksförsamling, samman
satt genom val icom stånd, eller skarpt betecknade
klasser, dessa klässers enskilda intressen skola viljs
företrädesvis göra sig gällande, och att den högre
lyftning i tankarne och Farakteren, hvartill man lifva:
genom öfvertygelsen att vara representant af det stor
gemensamma intresse, som jag vill kalla fåderneslan
dets, i en sådan, af dessa materiella och, i förhållan
de till det hela, småaktiga intressen genomträngd för
samling, sällan eller aldrig är att förvänta? Jag tro
det icke. Representantbildningen blir ensidig, och
striderna mellar de kifvande småintressenas serskilde
fepresentanter skola säkerligen derom vittna, likasom
besluten. Hvad som syres mig vara otvifvelaktig
är, att stora politiska frågor ej kunna inom en sådar
församling behandlas med något hopp om det afseen.
de derå från den endra statsmaktens sida, som mar
skulle hafva skäl att förvänta när nationens represen:.
tanter uttrycka en gemensam tanke. Huru men är
bildar dessa stånd eller klasser, skall man efter mir
öfvertygelse, alltid, liksom hittills, hafva skäl att säga.
det riksörsamlingen icke är ett verkligt uttryck af na
tionens tänkesätt. Deremot måste samfä!da val alltic
gifva ett sådant utslag, att man nödvändigt måste en.
taga majoriteten inom riksförsamliogen vara utgån.
gen från nationens majoritet. Då em sådan majoritet
uttalar en stor politisk åsigt, föreställer jag mig at!
den andra statsmakten ej skall lemna den utan afse.
ende. Nu heter det: beslutet är tillkommet genom
hasarden i ett förstärkt Utskott, pmajoriteten är en-
dast konstlad m. m., och det skall i alla tider, så
länge hvarj2 klassintresse serskildt representeras. utty-
das på samma sätt, då man ej vill lyssna till en ge:
mensamt uttalad åsigt. Med ett ord: samfålda va
gifva kraft och betydenhet åt riksförsamlingeans be.
slut; men framstår representationen endast såsom ut.
tryck af sins emellan oftast stridiga intressen, så splitt
ras kraften och förlorar sitt inflytande.
Då jag redan sagt. att jag instämmer i Hr v. Troils
Emil, yttrande, kan jag nu utesluta mitt omdöme om
det fallna förslagets detajer. Detta förslag är nt
undanröjdt. Om det blifvit antaget, bade nu endas
återstått att göra några lätt verkställda jemkningar
Vi måste nu börja på pytt; och det skall snart vis:
sig, om de afsigter till radikalism, omstö:tning af de
bestående, m. fl., som man velat påbörda förslaget
försvarare, verkligen funnits eller icke. Den stånd
punkt, hvarpå frågan nu befinner sig, antyder, änut
mera än förr, på nödvändigheten af en snar förän
driovg i representationssättet. Inser man å ömse si
dor detta, så tord2 frågen kunna lösas i lugn oci
samdrägt; ty man måste då finna nödvändigheter a
att gerom koncessioner gå hvarandra till mötes. Ja;
tror att man, på den sidan jag står, är beredvilli;
dertill, ehuru koneessionerna likväl måste hålla si
inom gränsen af samälda valprincipen, den j:g åt
misstone aldrig kan frånträda. Men jag är fullt öf
vertygad om, på grund af den motsatta sidans yttran
den under diskussionen, att äfven inom. denna grän
många eftergiitter kunna göras, utan att motverk:
sjelfva grundprincipens stora ändamål, som kunn:
tillfredsställa dem, hvilka i det förkastade förslege
ej funno tillräckliga garantier för den högre förmö
genhetens och bildaiogens inflytande, och som skal
lugaa dem i afseende på den fåtaligare kammaren
sammansättning. För min del byllar jag inga s. k
radikala åsigter. Jag önskar en stark monarkisk sty
relseform, bvars säkraste stöd är en fri och ädel, sjelf
ständigt uttryckt nationalanda; och jag önskar alltic
handla som representant på grund af den öfvertyget
s2, att båda statsmakterne måste vara starka inom
sig, för att med enighet och aktning för hvarandra
föra samhället fram på den bana, som leder ti!l luga
sjelfständigbet och välstånd.
Jag slutar med att förklara, det jag uppfattat den
Da fråga ur den synpunkt, att det hufvudsakliget
gäller att göra rätt åt de medborgare, som hittills e
njutit rättvisa, och att så ordna vår nationalrepresen
tation, att den en gång med skäl kan sägas tala san
ning om nationens tänkesätt och önskningar. P7;
(Insändt Y