blandning i vafriheten. Något sednare blef det lik.
väl inber:ttaat, att de å valstället började tvistigheter
antogo ea betärklig natur och jag lät! derföre genom
offentlig uppmaning uppfordra borgarne till stillhet
och ordring, så mycket beldre som de, efter en så
mianesvärd politis: reform under ett helt år visat ett
lugnt, af hela verldon såsom lofvärdt batraktadt upp-
förande.
På e. m. samma dag erfor jeg, att efter miviste-
ress afskedande och genom flera individers ibland
pöbeln otyglade häfuighet, ofoget nått sia höjd, att fle-
ra borgare blifvit sårade, att ett handgemäng förefal-
lit med gersdarmerna, som sökt att förhindra folkets
påträrgande och att hela staden fiendtligt hotades a!
detta oväsende, hvarlföre jag skyndade att begifrva mig
midt i tumultet, under bopp att kusna genom före-
ställningar lugsa de uppbragta sinnend. Kaappastan-
kommen till stället blaf jag redan emottagen med bi-
fallsbetygelser och bifallsrop. och sedan jag kommitin
ibland de täteaste hoparna, gaf jag folket de till Jug-
nets återställande bäst egnada råd, och på samma gång
utdelzda j:g även, i hopp att kunna beveka den fi-
endtliga sioness:ärnningen, en befallning, att militär-
musiken skulle rycka fram till torget för att spela.
Några minuter derefter blef H. M. Koruvogers ankomst
tillkänssgifven för mig och jag ansåg min pligt vara,
stt lemnsa rum ät nvatiopens i egen parson ankommar-
de överhuvud, hvarföre jag begal mig in ui nästa
bu:. Här var det, som kommendanten i staden rap-
porterade till mig, att han af egen myndighet, eme-
dan han iczie förut kunnat träffa mig, meddelat be-
fallniog att förstärka gendarmeriet med ett kompani
soldater. Jag anmärkte genast, att han icke häri hand-
lat rätt, befallde genast att man ekulle söka meddsla
kostreordres åt kompaniet och förnyade den redan
meddelade befaliningen, att ingen soldat skulle lemna
kasernev. Denpa befallning meddelades infanteribe-
Tfälhafvaren, öfverste Skarveliis genom hans egen adju-
tant, som infuanit sig bos mig, för att begära för-
bållniogsordres och den verkställdes äfven punktligen.
Under tiden hade H. M. Konungen ankommit till stäl-
lst, åtföljd af sia flygeladjutant, öfverste Gardikates
Grivas, red iganom folkhopen, utdelade några fader
liga förmaniogar och afligsnadw sig sedan. Men några
berusade, knappast 20 till antalet, förmodligen eggade
dertill af mina persooliga fiender elieriafannan anled-
ning dertill retade, församlade sig vid det hus, der jag be-
fann mig, larmande och skrålande, allt.som :uset upp-
hetsade dem. Husets innevånare och de ibland bor
gerne, som ditö!jt mig, uppmanade mig väl, att jag
borda låta skjuta på dessa mot huset stormande he-
par, men, för att skona helleniskt blod, hindrade jag
dem deritåa och leende åt de, i ögonblickets hetts
och passion mig ämnade siymford, sade jeg blott:
dessa menniskor voro, såsom det synes, icke med om
den minuesvärda dagen d. 45 September!,
Af denna omständliga utredning lärer ni finna, 1)
att garnisonen alldeles ej blandade sig i valen, utan
tvertom iakttog fullkomlig neutralitet, hvilket således
gjorde ochlsgogerna än nu mera djerfva; 2) att jag
icke endast, icke meddelat befallaing till trupperna
att utrycka, utan inställt den befallning denne hos
kommendanten utgaf; och 3) att jag sjell icke anser
min person förrärmad af folket, emedan jag i uttryc-
ket olk, icke innefattar några vilseförda, som, upp-
eggade af mina afundsmän, sökt störa den ordning, ge-
nom hvilken hbufvudstadens ädelsinvade befolkning
utmärkt sig, alltifrån den minnesvärda 45 September
förlidet år, och måhända åsyftat att omstörta hela
vår statsform. Då jag meddelar denna redogörelse
för sänna förhållandet, icke för att rättfärdiga mitt e-
get handlisgssätt, utar blott för att gifva allmänhe-
ten kännedom derom, hoppasjag, att allmänna rösten
skall oförstäldt erkänna skilnaden mellan officiela san-
ningen och lögnaktiga rykten, samt derefter fälla sitt
utslag.
Denna förklaring och Kalergis den 49 Augusti till
krigsministern afgina afskedsansökan, äfvensom dess
till Athens borgerskap den 20 afgifna proklamation,
äro de väsendtligaste handlingar, som kunna sprida
Jjus öfver denna befälhafvares sednaste handlingssätt.
— Och man synes deraf kunna sluta, att hans poli-
tiska roll endast är afbruten, men icke ändad.
Den proklamation. som nyss ofvanföre nämn:
des, och i hvilken Kalergis tog afsked af Atheas
innevånare, förtjenvar äfven meddelas, såsom ett
vackert vittnesbörd om denne mans fosterlands-
kärlek och upphöjla tänkesätt. Den lyder som
fölar:
Älskade medborgare! Förhållanden hafva nödgat
mig att begära entledigande från min hittillsvarande
befattning, med hvilken jag icke längre kunde fort-
fara. Då jog nu skijes irån eder, ä!skade inneväå-
nare i Athea! känner jag på samma gång den tack-
somhet, jag är eder skyldig. Det var icke partian-
dan, som för ett år sedan förband 0ss med hvarar-
dra; det var den gemensamma kärleken till fäder-
neslandet och den gemensarama önskan, att se lagar-
na der herrska, och thronen på den konstitutionella
monarkiens fasta grundval omgifvencaf folkets kärlek.
Den aligode guden har välsignet denna nhationala för-
bindelse, och den 3 September intager ett af de mest
lysande bladen i Greklands historia. Den lugnets och
ordningens ovärderliga anda, som j visat under den
politiska hvälfningen; eder broderliga endrägt med
besättniogen i Athen; eder villighet att bistå den
sednare, under nationens sträfvavde efter upprättbål-
landet af detta lugn, hvilket vi hafva att tacka för
nationalörsamlingens sammankallande och det lyckliga
slutet af dess arbeten, gifva eder obestridliga anspråk
på fäderneslandets erkänsla.
Öfvertygad om edra fosterländska tänkesätt, och
förtröstande på edert orubbliga förtroende för Atheos
högsinnade garnison, öfvertog jag -de med militärbe-