rätt och frihet sammanstå. Detta är grundvilkoret, är ett conditio sine qua non för hvarje samhälles m j!ighet och be:tånd, och är det, om ej underkännandet af, dock det högst lösliga iaktgifrandet på denna princip, som jag mest klandrar i förevarande betänkande. Förslagets grundval är allmänna val. Jag underkäaner icke fulleligen denna princip. I staters barndom, då olikhet i intressen ännu icke bunnit bliva utbildad. samt i de smärre stater, der enahanda liksämmighet kan äga rum, anser jag den tvertom till vi:s grad naturenlig; äfven de mäste dock kanhända modifikationer äga tum. Allmänna valens gruadprineip är jemlikhet, denna vanmäktiga dröm, vanmäktig emedan då skapelsens Herre hos menniskorna nedlagat olika gåvor och olika krater, olika verkningar äfven i evighet skola visa sig. N Men jag lemnar dessa allmänna betraktelser, för att öfvergå till de allmänna valens lämplighet i vårt land. I detta lard, med sina mångfaldigt splittrade intressen, sina mingfaldigt olikartade förhållanden, anser j:g dassa val skadliga, innebärande orättvisa och förtryck. Man har till stöd för dem framställt personligbetsprincipen. I samhällslära, i statsbildning ogillar jag denna absoluta princip. Staten med sitt! h ga mål, menziskens utveckling, kan och får ej ledas af massans passioner och dagers fördomar, hon: bör och måste till sitt stöd ickaila det lugna förstånd, som, tryggande allas rätt, bevskande äfven minoritetens. intressen, befrämjar hvarje samhillsfraktions ostörda utveckliog. Vidare har man för de alimänna va!en åberovat den medborgerlighet, som, erligt försvararnes åsigt, derutur skulle uppstå, och som, lösslitande sig från alla personliga intressen, skule i en enda fosterländsk anda sammangjuta hela nationen. Drömmen är vacker, men i mica ögon endast en dröm. Lennando åsido rimligheten af, att massan af en npation skulle insa den djusa sanning, att intet ictresse j landet kan skadas, utan att dess lidande återverkar på det hela, vill jag ru endast betrakta möjligheten f att bilda en så högt upplyst, så djupt fost:rländsk försarsling. Man erinre sig här att, såsom professor: Thomander i sin ressrvation emot örevarande betänkande anmärkt, ingen är medborgare i allmänhet. Genom uppfostran, vanor och samhällsställning hir h ar och en från barndomen insupit egna åsigter och fördomar, hvilsa mannaåldern vanligen mer och mer utvecklar och stärker. Hear framstår den mas, som mäktar, lösslitande sig från alla sina förflatna dagars förkärleE och åsigter, i sitt snille uppfatta hverje samhällsintre:ses ställaing och behof, och fördomsfritt pröfva och jemka deras behofver och önskningar. Och dock hsr ban då först fullstäcdigt löst det upadrag, a!lmänna valen hozom pålsgt; ty sskföraren måste äga sakkännedom och domaren oväld. Jag tror icke på möjizheten af ett sådant menskigt snille, en sådan mensklig dygd. Och då en endasådan man svårligen kan framstå, buru vill man då begära en hel församling af såvana, huru begära att massan af en nation, oupplyst och passionfull, som massor alltid varit och säkerligen altid skola förblifva: huru begära, säger jag, alt denna massa, djupt käcnarde djupt vördarde andras rätt, skulle förmå at nedtysta sina passioner och uppoffra något af egna intre:sen. En aansn fara för staten framkalla äfven dessa allmärna val; det är korruptionens, så väl i politiskt com moraliskt hänseende förnedrande gift. Dea äreJystve folkledaren, upptärdande massans passioner, för speglande henne de fördelar, han åt henne vill bereda, skall lätt förstå, att till sig draga dess sympathier, vinna dess förtroende, och jag fruktar den deg, då sådane män, med enskilda afsigter dolda bakom deras felska nät, skulle framträda och styra våra kammare. Å en annan sida skulle de minoriteter, som genom den iadirekta princpen änsu mer förstoras, och hvilka i vallagen beröfvas rättighet att sjelf genom egna ombud bevaka sina rättigheter och föra dess talan. söka att genom all möjlig iaverkan på majoritetenps beslut förskaffa sig det skydd, som lagen dem förnekat; man må för sådana försök stadga aldrig så stränga straff Då intressena äro spända, skola de veta att kringgå legarne och undvika straffen; och är då den vallag välberäknad, som scart sagdt tviagar till lagbrott? Då jag sålunda framställt de huvudsakliga betänkligheter, jag hyser emot allmäntra valens princip, auser jag mig böra tilläzga, att, enligt min tanka, representationen kan upprättas på en rättsenligare och rättvisare grund. Denna fianer jag i klassval. När summan af de enskildas välstånd otvifvelaktigt utgör statens; när ingen delafstatskroppen kan lida, utan att detta lidande återverkar på det hela; så är det statens egen fördel, att åt hvarje särskildt intresse lemna röst, crbjuda skydd. Genom klassval och, jag tror det endast genom dessa, kunna de minoriteter, som vid allmänna valen, af för dem främmande elementer skulle förqväfvas, förenande sig med andra i interesse och åsigter med d:m likartade, kunna aktningsbjudanda framstå, och ät sig förvärfva detta skydd. Uppförd på denna grund, skall representationen aldrig sakna den upplysning och den sakkänneåom, som för samhällets jemna och lugna utveckling äro rödvändiga; hvarje verkligt intresse skulle der kuna fraroställa sina önskningar och åsigter. Och TRETTON EE ERE SENSE