folket att endast med tillförsigt uppgöra sina liqvide
genom statsbankens kreditsedlar, der nåste förvaltnin
gen af denna statsbank verka med en afgörande in
flytelse på pennvingerörelsen och räringarne. Rada
då bankväsendet i vårt land infördes, ungefär samti
digt med dess allmännare inrättande i åtskilliga andr
-europeiska stater, genom enskilda bolag, fann ma
snart bankoförvaltnivgens inflytelse vara så stor, vin
sten för de privilegierade bankegarse så öfverdrifve
-och allmänna säkerheten så föga garanterad, att maj
genast ändrade system och ansåg barkrörelsen endas
för det allmännas räkning böra få bedrifvas. Ma
trodde sig böra siölla banken under Riksens Sänder
-egen garenti, uppsigt och vård: en priscip, som allt
sedan blifvit okränkt bibehållen, och som tyckes bli
wit så införlifvad med pationens vanor och begrepp
att ehuru äfven den varit utsatt, för att genom falsk
läror och lagstiftningsmissteg, ömsom skada och för
villa den allmänna rörelsen och enskilda krediten, dei
;likväl visat sig vara den enade, som med fördel läre
kunna fö!jas, i fråga om vårt penningeväsendes regle
rande.
Ala förslag om upphäfvendet af denna prircip oc!
om bankrö:elsers totala öfverlemnande åt enskilda bo
lag, om privata ektieegares integande i barken o. s
v. hafva alltid mött och skola möta stort ogilland
och misstroende. En anicg synes vara rådande ho
hela nationen, att för vårt land är bankrörelsens be
drifvar.de för allmän och icke för enskild räkning ick
blott en fördel, utan verkligen en nödvändighet.
Då man närmare betraktar hvad som ken ingifv:
-mängden denna egna tro, tycker man sig äfven inse
att den icie måtte vara så illa grundad, som mårger
hittills misstänkt. Det är en allmänt bekant sak, at
bruket 8f kreditsedlar e bjuder en stor vinst åt d
bankinrättningar, som kunna sätta dem i omlopp. De
är äfven naturligt, att ingen kan lättare tillvigabringt
ett sådant omlopp, än en statsbark under allmän för.
valtniog och kontroll, och hvilkens sedlar såsom riket:
mynt kunna erkännss, och i skatteuppbord samti allc
lagliga betalningar emottsgas. Allmän fördel och en
skild säkerhet förena sig således om des grundsats
som äfven i vår grundlag finnes erkänd, alt Riket:
ständer allena ega att genom barken ulgifva sed
dar, hvilka såsom mynt i riket må erkännas.
Denna tydliga lag har likväl blifvit kringgången
Och genom Regeringens sjelmyndiga steg, attläta pri
vatbanker utfärda löpande kassaioavisniegar på ärde
till 2 Rdr valör, har en betydlig sedelrörelse uppståll
vid sidan af statsbenkens. Ehuru visserligen icke de
privata sedlarne skola tvunget emottsges i iiqvider
man och man emellan, har denna sedelrörelse tikvä
genom konsiderationer och af lätt iasedda skäl biifvi!
i verkligheten nästan alldeles lika med statsbanpkers
kunsnet i landet till stor del ersätta dennes kreditsed-
Jar, derigenem underlä:tat uttagningen afstetsbanken:
metalliska valuta, således bidragit till att statsbanken:
Jånesö else icke kunnat upprätthållas och minskat för
delen för det allmänna, af ex förökning i den till na
tionens gemensamma ändamål användbara bankovin-
sten. Detta har gått långt. Måsga millioner privat
benksedlar äro ute i folkets händer. Privatbankerne:
aktieegaro hafva dregit, i värt land, ovanliga vinster
sf denna sedeluigifring, uzder det att dessa banker:
rörelse alldeles urartat ifrån sin paturliga egenskap a
en upp- och utlåniagsröre!se, till blott en lönande ee
delfab-ikatiop. Man bsr kuzrat fondera bankerna,
icke på rörliga kapiisler, utae på skrinlegda iatcek-
ningar, och kuanst undandraga sig den besvärliga skyl-
digheten, att upplåna folkets små becperingar, för att
göra dessa fruktbärande på samma gång för allmän-
heten och bankerna, Alt detta har gått för sig och
går äsnu, utan att vålla oreda eller förluster för all-
mänheten; det her tvertom lindrat olägenheterna a
ar de oordningar i penningerörelsen och den brist på
törelsemedel, som statebackers mindre bankmässiga
förvaltningssätt vållst, eller åtmivstore icke förmätt
att lindra. Men något hvar börjar inse, att hela det
pu antigna privatbankssystemet är orättvist; och det
ar hög tid att framställa den betänkligheten: skall
det länge, skall det alltid kunna fortgå så lyckligt för
privatbarkernas egsre, och så säkert för allmänheten
som hittills?
Då man ej gerna kan tro på möjligheten häraf;
då deremot man tyckes tydligt inse, att förr eller sed-
nare, sjeliva de lockande, enskilda vinsterna skola för-
anpleda utvidgcing och öfverdrift i sedelrörelsen, samt
deraf följa, förr eller sadnare, inställda betalsingar,
och svåra förluster ciler åtminstone förlägerhet för all-
mänrheten; så synes det vara tid att öppet yttra dessa
farhågor, och tillika fråga: om det icke skulle fianas
ett tjenligare, ett säkrare sätt, att på samma gång
ordna statsbankens sedel- och lånerörelse så, att fol-
ket hade ett tillräckligt och alltid säkert cirkulatiopsme-
del, samt de privata bankbolagens rörelse så, att folket
kuade lika lätt göra sira kapitaler och kassabehållain-
gar fruätbare, som det kunde få lån, då sådane mot
ant:glig säkerhet behöfdes?
Den bekymmersamma finanvciella ställgiogen i lan-
det, den ytterliga brist på omsättniogsmedel, som nu
hindrar och försvårar alla industriiöretag, gör denna
frågas besvarande högst apgelägen; ty rågot måste gö-
ras, för att förbättra penningsställningen. Det är gan-
ska väl bekant, att den stora sedelminskving i riks-
banken, som sedan sista riksdeg egt rum, är följden
af pu kända, tillfälliga förhållanden, hvilka troligen ic-
ko mera kunna återkomma: helst om föreskrifterna för
bankstyrelsen blifva mindre tvicgande och mera än-
iamäsenliga. Man bör således icke frukta, att lika
våldsamma förändringar i den omlöpande sedelstockens
och myntmassans belopp skola åter inträffa; men en
hvar motser dock, att utan kloka och välberäknade
åtgärder för att afbjelpa det onda som redan skett, och
itorsälta det nertvingade arbetet, den afskräcktaindu-
strien i gång, skola stora olägephetrr ännu länge vålla
bekymmer och armod i landet.
Det är derföro man nästan allmänt, inom och utom
iksstånden hörer ifrågasättas, att nya stadganden bor-
le göras, såväl iör Rikets Ständers bank som för pri-
satbankerne, i syltning, att genom den förra, utan ett
ubba säkerheten tör dess in- och utvexlingsrörelse.
tunna öka det cirkulersrde rörelsemedlet, och genom