folket att endast med tillförsigt uppgöra sina liqvide genom statsbankens kreditsedlar, der nåste förvaltnin gen af denna statsbank verka med en afgörande in flytelse på pennvingerörelsen och räringarne. Rada då bankväsendet i vårt land infördes, ungefär samti digt med dess allmännare inrättande i åtskilliga andr -europeiska stater, genom enskilda bolag, fann ma snart bankoförvaltnivgens inflytelse vara så stor, vin sten för de privilegierade bankegarse så öfverdrifve -och allmänna säkerheten så föga garanterad, att maj genast ändrade system och ansåg barkrörelsen endas för det allmännas räkning böra få bedrifvas. Ma trodde sig böra siölla banken under Riksens Sänder -egen garenti, uppsigt och vård: en priscip, som allt sedan blifvit okränkt bibehållen, och som tyckes bli wit så införlifvad med pationens vanor och begrepp att ehuru äfven den varit utsatt, för att genom falsk läror och lagstiftningsmissteg, ömsom skada och för villa den allmänna rörelsen och enskilda krediten, dei ;likväl visat sig vara den enade, som med fördel läre kunna fö!jas, i fråga om vårt penningeväsendes regle rande. Ala förslag om upphäfvendet af denna prircip oc! om bankrö:elsers totala öfverlemnande åt enskilda bo lag, om privata ektieegares integande i barken o. s v. hafva alltid mött och skola möta stort ogilland och misstroende. En anicg synes vara rådande ho hela nationen, att för vårt land är bankrörelsens be drifvar.de för allmän och icke för enskild räkning ick blott en fördel, utan verkligen en nödvändighet. Då man närmare betraktar hvad som ken ingifv: -mängden denna egna tro, tycker man sig äfven inse att den icie måtte vara så illa grundad, som mårger hittills misstänkt. Det är en allmänt bekant sak, at bruket 8f kreditsedlar e bjuder en stor vinst åt d bankinrättningar, som kunna sätta dem i omlopp. De är äfven naturligt, att ingen kan lättare tillvigabringt ett sådant omlopp, än en statsbark under allmän för. valtniog och kontroll, och hvilkens sedlar såsom riket: mynt kunna erkännss, och i skatteuppbord samti allc lagliga betalningar emottsgas. Allmän fördel och en skild säkerhet förena sig således om des grundsats som äfven i vår grundlag finnes erkänd, alt Riket: ständer allena ega att genom barken ulgifva sed dar, hvilka såsom mynt i riket må erkännas. Denna tydliga lag har likväl blifvit kringgången Och genom Regeringens sjelmyndiga steg, attläta pri vatbanker utfärda löpande kassaioavisniegar på ärde till 2 Rdr valör, har en betydlig sedelrörelse uppståll vid sidan af statsbenkens. Ehuru visserligen icke de privata sedlarne skola tvunget emottsges i iiqvider man och man emellan, har denna sedelrörelse tikvä genom konsiderationer och af lätt iasedda skäl biifvi! i verkligheten nästan alldeles lika med statsbanpkers kunsnet i landet till stor del ersätta dennes kreditsedJar, derigenem underlä:tat uttagningen afstetsbanken: metalliska valuta, således bidragit till att statsbanken: Jånesö else icke kunnat upprätthållas och minskat för delen för det allmänna, af ex förökning i den till na tionens gemensamma ändamål användbara bankovinsten. Detta har gått långt. Måsga millioner privat benksedlar äro ute i folkets händer. Privatbankerne: aktieegaro hafva dregit, i värt land, ovanliga vinster sf denna sedeluigifring, uzder det att dessa banker: rörelse alldeles urartat ifrån sin paturliga egenskap a en uppoch utlåniagsröre!se, till blott en lönande ee delfab-ikatiop. Man bsr kuzrat fondera bankerna, icke på rörliga kapiisler, utae på skrinlegda iatcekningar, och kuanst undandraga sig den besvärliga skyldigheten, att upplåna folkets små becperingar, för att göra dessa fruktbärande på samma gång för allmänheten och bankerna, Alt detta har gått för sig och går äsnu, utan att vålla oreda eller förluster för allmänheten; det her tvertom lindrat olägenheterna a ar de oordningar i penningerörelsen och den brist på törelsemedel, som statebackers mindre bankmässiga förvaltningssätt vållst, eller åtmivstore icke förmätt att lindra. Men något hvar börjar inse, att hela det pu antigna privatbankssystemet är orättvist; och det ar hög tid att framställa den betänkligheten: skall det länge, skall det alltid kunna fortgå så lyckligt för privatbarkernas egsre, och så säkert för allmänheten som hittills? Då man ej gerna kan tro på möjligheten häraf; då deremot man tyckes tydligt inse, att förr eller sednare, sjeliva de lockande, enskilda vinsterna skola föranpleda utvidgcing och öfverdrift i sedelrörelsen, samt deraf följa, förr eller sadnare, inställda betalsingar, och svåra förluster ciler åtminstone förlägerhet för allmänrheten; så synes det vara tid att öppet yttra dessa farhågor, och tillika fråga: om det icke skulle fianas ett tjenligare, ett säkrare sätt, att på samma gång ordna statsbankens sedeloch lånerörelse så, att folket hade ett tillräckligt och alltid säkert cirkulatiopsmedel, samt de privata bankbolagens rörelse så, att folket kuade lika lätt göra sira kapitaler och kassabehållaingar fruätbare, som det kunde få lån, då sådane mot ant:glig säkerhet behöfdes? Den bekymmersamma finanvciella ställgiogen i landet, den ytterliga brist på omsättniogsmedel, som nu hindrar och försvårar alla industriiöretag, gör denna frågas besvarande högst apgelägen; ty rågot måste göras, för att förbättra penningsställningen. Det är ganska väl bekant, att den stora sedelminskving i riksbanken, som sedan sista riksdeg egt rum, är följden af pu kända, tillfälliga förhållanden, hvilka troligen icko mera kunna återkomma: helst om föreskrifterna för bankstyrelsen blifva mindre tvicgande och mera äniamäsenliga. Man bör således icke frukta, att lika våldsamma förändringar i den omlöpande sedelstockens och myntmassans belopp skola åter inträffa; men en hvar motser dock, att utan kloka och välberäknade åtgärder för att afbjelpa det onda som redan skett, och itorsälta det nertvingade arbetet, den afskräcktaindustrien i gång, skola stora olägephetrr ännu länge vålla bekymmer och armod i landet. Det är derföro man nästan allmänt, inom och utom iksstånden hörer ifrågasättas, att nya stadganden borle göras, såväl iör Rikets Ständers bank som för prisatbankerne, i syltning, att genom den förra, utan ett ubba säkerheten tör dess inoch utvexlingsrörelse. tunna öka det cirkulersrde rörelsemedlet, och genom