ÅTER OM NÅGRA LÄSNINGAR BAKFRAM I
HISTORIEN. .
(Forts. från tärdagsbl.)
I allmänhet kan ingen säkrare grund finnas för
bedömandet af politiska teorier, än erfsrenhetens
från de lånder, hvarest antingen desamma eller
likartade och under enahanda förhållanden redan
varit föfsökta. Hirui ligger en lätt förklarlig or-
sak, hvarföre historiens vittnesbörd utgör en så
viatig auktoritet i den politiska diskussionen. Men
deruti ligger också orsiken, hvarföra anhängarne
al det gamla eiler af status quo i alla länder, när
de icke förmå att lörsvara sn sak med förnpufts-
skäl, haiva en så stor fallenhet att kalla sig sjel-
va historiske och tillverka historiska argumenter
alldeles på fri band, för att skydda sina kära för-
åldrade mvättaingar. Vi hade i gårdagsbladet till-
fille att framdraza några exempel på en sådan,
ganska långt drilven firdigbet hos en föriattare i
Svenska B.et, som företagit sig att med historiska
skäl vilj. ädazalsgs2, att den s. k. samfällda val-
principen ingenstädes låter sig anbringas såsom
grund för en nationalrepresentation, framförallt icke
i länder, der ståndsförhållanderne förut varit po-
litiskt rådande.
Om låsgaren :cke tröttnar, anmoda vi borom att
följa oss än ytterligare på en liten kritisk exkur-
sion med samma Buörfattare uti fortsättningen al
banps artikel.
Etter att, såsom i gårdagsbladet nämndes, hafva
väl expedierat Norge och Frankrike, begifver sig
denne författare till Schweitz, om hvilket land
han i visst afeeende riktigt nog anmärker, matt
det, i hänseende till natur och befolkning, stats-
inrättningar och semhbällsförhållanden; öden och
phäfder, ingen motsvarighet har i den kända verl-
den, samt att det kan kallas motsatsernas land.
Men straxt derefter rakar han ut i en skef rikt-