det, till förfirg för dim och äve tyr för staten, så
uppställd, att hemmarsbrukande allmoge och dess pär-
maste vederlikar kunna, nästan öfveralt, tillsätta riks-
dag:mänren. I Elsborgs län åtminstone är allmogen:
öfvervigt vid valem fullkomligt afgörarde; och icke en
eada af de 11 eler 12 riksdagsmän, som komma att
rtepresentera länets landsbygd, skulle möjligen kunna
der utses emot allmcegens vi!ja. Detta ytterliga mis:-
förhållande låter offentligen kevisa sig och antyder öp-
pet nödvändigheten deraf, att de i förslaget vanlotte-
de örige sambållsklasserne erhålla betydligen ökact in-
flytande på valen.
2:dra och 3:je mom.: Med iakttogande af samme
grundsats, behöva dessa momenter jen kas i lika än-
damål, om ock än fråga skulle blitva om någon an-
taglig och möj igen tillämplig valleg.
4:de mom. innebär i en kort meilanmening föjinde
anmärkningsvärda stadgarden: Grunderna för den upp-
skattning, som i mom. 4, 2 och 3 omtalas, be:täm-
ma; af riksförsamliogen allena, således ett farligt :ö:-
sök att upphäfva köaungamakters veto vid lagstiftnvin-
gen i en wvigtig g:undlagsfiråga. Det är neml. klart,
alt då förra riksdagens KonstitutiorsUtskott saksat rö-
diga undercättelser och uppgifter, för att uti sjelfva
vallags örslaget istaga, utveckla och bestämma grun-
derna för den uppskattning, hvarefter valcensus sko-
lat beräknas, hvilket väl eljest bordt ske, hade Ko-
nurgers ovilkorliga rättighet, att deltsga i framdeles
skeende bestämmelse derom, dock icke tordt förbises.
Hva.ja2 sådan bestämmelse utsör Ovedersägligen ett
tillägg till, eller en förklaring över vallagen, och kan
fördenstull icke vinra grundlagseclig kraft utan Ko-
pungers medverkan och bifall.
Början at deita mom. tillerkänzer vaktmästaren,
hofrådet och presidenten i hofrätt, eller tkarprättaren,
häradshöfdingen cch lagmannen, cller stadsvaktmästa-
ren cch borgmästerer, e!ler ligsta underofliceraren,
kaptenen och första majoren, eller klocka-en, kyrko
berden cch bistopen lika vabätt, med en röst hvar-
dera. At detta är både obilligt och i juridisk me-
niog orättvist, gamt dessutom under politisk syrpuakt
för samhället skadligt, torde ligga för öppen dag. De
embets- cch tjenstemän, som måste betala a invebaf-
vande löneinvkomster den högre cch hössta bevill: inge-
procenten, borda väl åtmicstone hafva erhållit :ö.t-
rätt i förhållande dercter, syonerligen som a sigten,
fastän ej rent uttaad, tyckes vare, att va!c:ncus skall
i allt annat säutas efter beiiilningea. Sirdeles tvety-
digt är dessutom 4 mom. m:d bänsigt tiil kronobe-
tjente. Tagen i dess vidsträck:aste mening, kan be-
nämnoing:n al kronobetjent lämpas på de fleste tjen-
stemän, som sortera under yerkstallande makten; men
i den inskränktare bemärkil:e, ordet, efter vanligt
språkbruk, lärer bafva influtit i vallagen. kan det för-
modas angå kroncbetjeniogen på landet, elier krono-
fogde, häradsskrifvare och kronolänsman, dock egent-
ligen dea sistnämnde. Imediertid bletve ru äfven hä-
radsskrivaren, som fått det vigtiga uppdraget att för-
fatta va längden, jemte kroccfogden, sjelf utesluten i-
frin valrätt, sannolikt endast i följl af misstro nåe att
kronolänsman skulle inom sit distrikt kunna iaverka
på de rivgare vilberättigades beslut, hvilket likväl ej
är att befara mera af hosom, äs aflenilfiska!er, stad:-
fskaler och ansan polisbejerci: g.
Vallagsförslaget, som i allmänbet antager valcen-
sus böra grundas på uppskattadt cgendomsvärdd och
uppskattad behållen inkomst, bestämmer icgenstädes
uttryckligen huru med uppskattnivgen skall tilgå.
Endast gissningsvis kan mana komma tiil den slutsats,
att den för bevillnings-taxerivgen verkställda eller
verkställarde uppskattviog må proviswiskt följas, in-
dess andra uppskattningsg: under skulle blifva be-
stämda af riksförsamlingen, på sätt 2 S 4 mom. ger
vid handen, Men bevillvingstsxericger, beroende af
olisa åsigter och serskilda förfoganden vid hvarje riks
dag, allt efter som allmänna beviilningssumman be-
böfver ckas eller kan förminskas, är just af sådan
orsak, oberäknadt flere andra, den mest osäkra och
vacklande gruad för bestämmandet af politiska :ättig-
heter, som någonsin kuonst uppletas. Och dessutom
skulle, tvert emot regeringsformen, desse medborga-
rens dyrbard rättigheter komma att vid riksdagarne,
till en början åtminstone, jamkas och fördelas gezom
BeviliniogsUtshottets meilankom-t, då det ej biefve
serdeleg svårt att ordna om uppskattniogen ör val-
census så, att valmännens avtal kunde efter behag
ökas i en klass och min.has i ca annan, allt på si-
dan af vallagec. -
6. Valbarbetsåldren bör, i stället för fyllda 25,
bli:va fyllda 30 år, emedan, om än theoretiska kua-
skaper och förståndsmognad kunna förutsättas såsom
befintliga kos den person emellan 25 och 530 års ål-
der, på hvilken valet skulle falla, man deremot ej
kan antags, att ban må vid den åldern hafva samlat
nog erfarenhet eller ådagalagt synnerlig praktisk för-
måga, att vara fäderneslandets lagstiftare och vårdare
af des: wigtigaste asgelägenheter. Dessutom erinras
att, äfven i detta hänseende, gynnar förslaget före-
trädesvis bonden och den mindre jordbrukaren; ty
ibland de öfriga klasserna finnas egentligen inga per-
soner, som kuzna blifva valmän vid 21 och riksdags-
mäa vid 235 års ålder, om ej någon gång såsom un-
dantsg från regeln. -
8. Vid slutet häraf säges: Skulle pröfoings-
pkommit:t2n försvinna, äge riksförsamlingen beståm-
ma, hvilken länsvis bildad myndighet må de åt nämn-
,de kommittt, i denna lag, uppdragna pligter öfver-
ptagan. Genom ett sådant stadgande skulle ju riks-
församlingen tilegcas rättighat att, utan formenliga
utvägar samt utan Korungens sanktion af kontroil,
organisera örveralit serskilda valkollegier, hvilket fö-
rekommer mig så-om grundlagsvidrigt och förnärman-
de Konungens prerogativer; kunnande denna ac-
. CENT -
mm Aras mad afetnanda Hd metfnminorcn