LIEBE).
I.
BRUDEN.
Ej många dagar härefter vandrade ett nyför
lofvadt par öfver stadens snöbetäckta gator. De
var Jerusalems skomakare med den sköna Liebe
de unga tu skulle, såsom ett blifvande äkta folk
presenteras för slägtingar och vänner; derföre van
drade man mu gata upp och gata ned, ur hu
och i hus — ett bra ledsamt bruk! Detär viss
mycket bra, att menniskor önska en godt, mer
att så der sjell gå och hemta sina lyckönsk
ningar, är ändå ett besynnerligt sätt. Jerusalem
skomakare, eller, som vi hädanefter mera srtig
vilja kalla honom, herr Nathanael Simon, gjord
likväl dessa visiter ganska gerna; han var stol
öfver sin sköna fästmö, och det få vi väl förlåt:
honom. Nå, än Liebe då? — åh, hon var gla
och vänlig, som alltid, hon var väl ej precist kä
i sin fästman, men nära nog att blifva det; uton
dess hade hennes far valt Simon till hennes led
sagare genom lifvet, och sjelf hade han så myc
ket och så lifligt talat om sin eviga kärlek, at
Liebe, med full förtröstan om en glad framtid
motsåg den stora förändringen i sitt öde. Dej
enda, som oroade henne, var skiljsmessan frår
föräldrarna. Herr Simon tillhörde denna klass a
handelsmän, som jemt äro ute på strötåg, och
således ej kunna sägas hafva något egentligt hem
Visst hette det, att ban var bosatt i Himburg
men då han åtminstone tre fjerdedelar af årel
befann sig på resor, buru ensligt skulle ej bem-
met blifva för Liebe, som hittills varit van ati
omgifvas af goda föräldrar och många syskon!
Men a!ltingz här i lifvet har sin skuggsida, och
Liebe var ännu för ung och:-oerfaren att göra
några allvarsamma betraktelser; bon var glad och
lycklig som en vacker sjuttonårig fästmö bör vara.
) S2 Aftonbladet a 228,