LIEBE). I. BRUDEN. Ej många dagar härefter vandrade ett nyför lofvadt par öfver stadens snöbetäckta gator. De var Jerusalems skomakare med den sköna Liebe de unga tu skulle, såsom ett blifvande äkta folk presenteras för slägtingar och vänner; derföre van drade man mu gata upp och gata ned, ur hu och i hus — ett bra ledsamt bruk! Detär viss mycket bra, att menniskor önska en godt, mer att så der sjell gå och hemta sina lyckönsk ningar, är ändå ett besynnerligt sätt. Jerusalem skomakare, eller, som vi hädanefter mera srtig vilja kalla honom, herr Nathanael Simon, gjord likväl dessa visiter ganska gerna; han var stol öfver sin sköna fästmö, och det få vi väl förlåt: honom. Nå, än Liebe då? — åh, hon var gla och vänlig, som alltid, hon var väl ej precist kä i sin fästman, men nära nog att blifva det; uton dess hade hennes far valt Simon till hennes led sagare genom lifvet, och sjelf hade han så myc ket och så lifligt talat om sin eviga kärlek, at Liebe, med full förtröstan om en glad framtid motsåg den stora förändringen i sitt öde. Dej enda, som oroade henne, var skiljsmessan frår föräldrarna. Herr Simon tillhörde denna klass a handelsmän, som jemt äro ute på strötåg, och således ej kunna sägas hafva något egentligt hem Visst hette det, att ban var bosatt i Himburg men då han åtminstone tre fjerdedelar af årel befann sig på resor, buru ensligt skulle ej bemmet blifva för Liebe, som hittills varit van ati omgifvas af goda föräldrar och många syskon! Men a!ltingz här i lifvet har sin skuggsida, och Liebe var ännu för ung och:-oerfaren att göra några allvarsamma betraktelser; bon var glad och lycklig som en vacker sjuttonårig fästmö bör vara. ) S2 Aftonbladet a 228,