Bröllopet skulle ske ännu samma vinter; Si-
mon syntes mycket angelägen derom, och mot-
sade mamma Nathanson så ifrigt han vågade, då
hon för dotterns utstyrsel fordrade prolongation
af förlofningstiden. On Liebe ändtligen skall
bafva hemgift, lilla mamma, sade han instillsamt,
så låt den då häldre bestå i penningar; jag tän-
ker att gena.t efter bröllopet resa till Hamburg,
då jag sjeif kan få rangera för min älskades tre-
nad i det nya hemmet; några tusen R:4r kunna
der åstadkomma långt mera för den saken, än
om allt skulle först köpas bär och sedan föras
dit, och så allt detta bråk och bestyr, som der-
af skulle blifva en rödvändig följd! S2, goda mam-
ma, al!a dessa skäl tala för mig, och utom dess,
— räknar mamma min evigt långa väntan för
ingenting? Fru Natbanson kände en viss oro vid
Simons hemgitsförslag; hon visste, att hennes
subbe hade ondt om kontanter; men det var en
kinkig punkt att tala om med den blifvande må-
gen. Hon fäste sig således endast vid en del af
bans långa tal, och sade: om du tänker resa ge-
nast eter bröllopet, så tycker jag att det vore
bättre om du gjorde tvertom; om du nu reser
och stä:ler i ordning för att emottaga din unga
fru och sedan kommer igen fram på sommaren
och firar ditt bröllop, noz passar det bättre! Men
herr Simon tänkte ej så; och huru han argumen-
terade för fer och mor, så sade de slutligen ja
ill hans förslag, i synnerhet som han hade för-
slått att vinna Liebe på sin sida, genom de mest
excentriska utgjulelser af sin ömma låga, och öf-
verdrifna beskrifningar om, huru olycklig hans
svartsjuka skulle göra honom, om ban var tvun-
sen att resa utan att vara förenad med henne
senom oupplösliga band.
Det blef alltså beslutadt, att bröllopet skulle
ske med det snaraste, ehuru Nathanson derige-
rom fick många bekymmersamma slunder; ty
cke ville han gerna synas fattig inför sin måg,
och svårt var det att anskaffa en summa som