Hiv VM HÄL MMMM
kuanat sel mamsell Rosa har väl märkt, att v
unga löjtnaxler bafva en stor portion af allvefen
het; tg den endast i anspråk, bästa lilla mam
sell Rosa, och jag lofvar ait jag skall förvåna ej
med min visdom! Men Rosa började ledsna vic
både smicker och anmärkningar och var njd di
fransösen shuiede; bon glömde likväl ej att kast:
en förstuisn blick bakom den röda gardinen, innar
hon återfördes till sin plats.
Nu bäres förfriskningar omkring i stort övar-
fläd, och det behö:ves också, ty här är stort för-
råd på pinde händer och stora pirater; en hul-
i rO.a siter med en varm smörjig pastej i
och ser med bekymrade blickar på
dan öiverfulla retikylen, och sedan forskar
hon blan? alla svartrockarna, om hon ej skulle
jyckas ait upptäcka sin äkta hälft och få anför-
tro horom något afiöden dyrbara lasten. Elon
tackar imediertid Gud, att hon haft nog presen-
ce-wespait alt draga al sina nya handskar, så kan
bon sitta och hålla sina pastejer så linge fn a
hennes bekanta har fått en lyckligare plats; ho
sitter i hörnet, temligen undangömd, och prakti-
serar just nu ned i maanens rockficka åtskilliga
profver al sfionens traktat; han tyckes vara van
vid denna manöver af sin kära gumma, och de-
moästrerar utan albrott, för en god vän, om ställ-
ningar och förbållandena i landena.
Ett stycie ifrån osa står en nybakad under-
löjtnant, som också anser sig som ett verkligt
under. Han tyckes väl ännu ej vara rätt heomma-
stadd i den åtsittande usiformea: icke desto min-
dre ser han ganska belåten ut med den gestati
som: ,cke Gud fader, men skräddaren uti sin
vishet har gjortel Han söker ackordera med et!
par andra unga herrar, att bjuda upp samma da-
mer till samma dans, för att vera säker på re!us
och äsdå hafva giort. sin skyldighet; han svär
öfver de förargliga smörgåsdansarne, och räknar
altoness tillämnade dansar på fingrarne, raen de
blifva om jbgt flera än tio, och det är aldeles för