ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONS-
FRÅGAN.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Frih. RAÅAB, ADAM CHRISTIAN, anförde det
muntligen, dels skriftigen: Dit torde tillåtas äfver
mig, att lägga några ord till de många, som redar
äro och vidare torda blifva sagda i denna fråga, der
vigtigaste, som varit föremål för Ständernas beslut
sedan riksdagarne 1680 och 4682.
Då gällde frågan att lägga envåldsmakten i en vi
och kraft! ful Kornungs händer. Svea folk fick, redar
i närmaste eterträdares tid, bittert ångra och be.
gråta sin etorgifvenhet. Märk att det var äfven di
da ofrälse S:åreden jemte en frakiion af Adeln, som
genaomdrefso beslutet.
Nu gäller frågan att lägga den ena statsmakten, re
presentationen, till största delen i händer på dei
wninst biliade delen af nationen — till största delen
säger jag, och det blefve tvifvelsutan fallet, då bild
nicgen, förmögenheten och de större samhälisiotres.
sesa skulle få den minsta delen af vairätten. Ging
detta förslag igenom, så befarar jag att anledning til
ånger ej länge skulle uteblifva.
Det är sagdt af en föregående talare, att förslager
är frukten af 18 månaders trägna mödor och arbe
182. — Det må vsra! men förslaget ansågs af mäng
den redan vid dess födelse såsom ett förloradt fosta
a paristriderna. Sådana strider kunna ej alstr
lyckliga resultater; emedan partierna förslöse, unde
den ömsesidiga kampen om öfrerväldet, dyrbara kraf
tr, som horde förenas för det enda gemensamm
siöna milet, fåderneslandets bästa.
Minga voro visst icke da sympathier, som det hvi
lande förslagot, ännu för ett år sedan, räknade i lands
orterna. Bland de bildade, bland de sansade af all
medborga eklassdr, bland dem, som verkligen gjor
sig möda att taga käsnedom om förslaget, äro sym
pathierne ej heller många i detta nu.
Meno dei gifves en mängd personer, hvilka ej s
noga gjort eller kunnat göra sig reda för förslaget
ionehåll. ej betänkt dess möjliga följder, hvilka, met
en för långt uppdrifven ovilja met den närvarande
representstionen, briona af otålighet efter en förän
drad, och blind tro, att hvarje förändriog utgör er
förbättring. Desse hafva på sednsste tider ropat. oci
ropat högt på förslagets antagande; men hvarlöra
Fo, derföra att fråa båda sidor uppträdt foikledare
som, under förfiktandet af sina motsatta åsigter, be
klagligen framåastat beskyllningen om tillvaron 8
låga och ezeanyttiga beveketsegrunder hos motstån
darne, och derigenom retat sinnena och alstrat miss
troende och ovilja; som smickrat det lägre folket:
fåfänga och eggat dem till begär efter välde; som öf.
vervunnit mångens betänkligheter emot förslaget mec
föreställningen, att de deri blottade felen och inkon.
seqvenserna, dem de ej mäktat bestrids, lätt no;
kunna i framtiden afbjelpas, och alt de imedlertic
kunna trygga sig vid det Kongl. veto, såsom en til
fyllestgörande motvigt, i händelse valen skul!e utfall
så att alltför mycken rörelse och omstörtningsbegä
skulle vilja göra sig gällande i representationen. Oci
hvarföre har man gjort sig en sådan oaflåtlig möde
att leda och missleda opinionen? Minne ej driffjä
dern, om den hos mången fått sökas i en ädel mer
ae a nn RE RR RR RE