ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Frih. RAÅAB, ADAM CHRISTIAN, anförde det muntligen, dels skriftigen: Dit torde tillåtas äfver mig, att lägga några ord till de många, som redar äro och vidare torda blifva sagda i denna fråga, der vigtigaste, som varit föremål för Ständernas beslut sedan riksdagarne 1680 och 4682. Då gällde frågan att lägga envåldsmakten i en vi och kraft! ful Kornungs händer. Svea folk fick, redar i närmaste eterträdares tid, bittert ångra och be. gråta sin etorgifvenhet. Märk att det var äfven di da ofrälse S:åreden jemte en frakiion af Adeln, som genaomdrefso beslutet. Nu gäller frågan att lägga den ena statsmakten, re presentationen, till största delen i händer på dei wninst biliade delen af nationen — till största delen säger jag, och det blefve tvifvelsutan fallet, då bild nicgen, förmögenheten och de större samhälisiotres. sesa skulle få den minsta delen af vairätten. Ging detta förslag igenom, så befarar jag att anledning til ånger ej länge skulle uteblifva. Det är sagdt af en föregående talare, att förslager är frukten af 18 månaders trägna mödor och arbe 182. — Det må vsra! men förslaget ansågs af mäng den redan vid dess födelse såsom ett förloradt fosta a paristriderna. Sådana strider kunna ej alstr lyckliga resultater; emedan partierna förslöse, unde den ömsesidiga kampen om öfrerväldet, dyrbara kraf tr, som horde förenas för det enda gemensamm siöna milet, fåderneslandets bästa. Minga voro visst icke da sympathier, som det hvi lande förslagot, ännu för ett år sedan, räknade i lands orterna. Bland de bildade, bland de sansade af all medborga eklassdr, bland dem, som verkligen gjor sig möda att taga käsnedom om förslaget, äro sym pathierne ej heller många i detta nu. Meno dei gifves en mängd personer, hvilka ej s noga gjort eller kunnat göra sig reda för förslaget ionehåll. ej betänkt dess möjliga följder, hvilka, met en för långt uppdrifven ovilja met den närvarande representstionen, briona af otålighet efter en förän drad, och blind tro, att hvarje förändriog utgör er förbättring. Desse hafva på sednsste tider ropat. oci ropat högt på förslagets antagande; men hvarlöra Fo, derföra att fråa båda sidor uppträdt foikledare som, under förfiktandet af sina motsatta åsigter, be klagligen framåastat beskyllningen om tillvaron 8 låga och ezeanyttiga beveketsegrunder hos motstån darne, och derigenom retat sinnena och alstrat miss troende och ovilja; som smickrat det lägre folket: fåfänga och eggat dem till begär efter välde; som öf. vervunnit mångens betänkligheter emot förslaget mec föreställningen, att de deri blottade felen och inkon. seqvenserna, dem de ej mäktat bestrids, lätt no; kunna i framtiden afbjelpas, och alt de imedlertic kunna trygga sig vid det Kongl. veto, såsom en til fyllestgörande motvigt, i händelse valen skul!e utfall så att alltför mycken rörelse och omstörtningsbegä skulle vilja göra sig gällande i representationen. Oci hvarföre har man gjort sig en sådan oaflåtlig möde att leda och missleda opinionen? Minne ej driffjä dern, om den hos mången fått sökas i en ädel mer ae a nn RE RR RR RE