KINESISKA BREF
AT
ORVAR ODD.
TI -
Sö!fvitsborg, medio ef Sept.
(Slnt fr. Lördagsbl.)
Vi äro då omsider i det så mycket prisade
Blekingen, lugnets och de lysande bebagens land,
såsom den lärde Sjöberg, så serdeles pretiöst och
så föga filologiskt öfversätter detta nomen pro-
rium.
Blekingen har af gammalt: rykte för att vara
Sverges vackraste provins. Det vore oartigt att
icke instämma med hela verlden i detta beröm,
och det vore till och med orätt, så vida man
inskränker sig till hvad i allmänhet menas med
en täck naturfägring, och lemnar å sido den stor-
artade skönhet, hvilken huivudsakligast är det hö-
gre norden förbehållen, men hvaraf man till och
med i Småland finner åtminstone :mycket mer än
här. Jag nödgas för öfrigt härrupprepa det olör-
gripliga kinesiska omdöme, jag tror mig hafva
yttrat i ett föregående bref, att. nästan ingen af
Sverges provinser saknar vackra, ganska vackra,
utmärkt vackra vyer och naturer, ehuru de icke
alltid ligga precist utmed landsvägen; B!ekingens
företräde ligger sålunda till största delen deri,
att de vackra landskaperna bär äro samman
tränsda inom en vida mindre periferi, och mar
frapperas vid en resa genom denna sistnämnd:
provins mindre genom några splitter nya pitto
reska themata af öfverträffande skönhet, än genon
en outtömlig rikedom af intagande variationer p
det gamla välkända thema, som utgör grumdto
nen i nästan alla svenska landskaper, gröna bac
kar, dunkla skogar, leende ängar, stilla skogssjöar
slingrande åår . . . .
Blekingen är ett i yttersta måtto kuperad
land, det är från början till slut som en knottri
potatis. Sanningen fordrar att erkänna, det dess