KINESISKA BREF AT ORVAR ODD. TI Sö!fvitsborg, medio ef Sept. (Slnt fr. Lördagsbl.) Vi äro då omsider i det så mycket prisade Blekingen, lugnets och de lysande bebagens land, såsom den lärde Sjöberg, så serdeles pretiöst och så föga filologiskt öfversätter detta nomen prorium. Blekingen har af gammalt: rykte för att vara Sverges vackraste provins. Det vore oartigt att icke instämma med hela verlden i detta beröm, och det vore till och med orätt, så vida man inskränker sig till hvad i allmänhet menas med en täck naturfägring, och lemnar å sido den storartade skönhet, hvilken huivudsakligast är det högre norden förbehållen, men hvaraf man till och med i Småland finner åtminstone :mycket mer än här. Jag nödgas för öfrigt härrupprepa det olörgripliga kinesiska omdöme, jag tror mig hafva yttrat i ett föregående bref, att. nästan ingen af Sverges provinser saknar vackra, ganska vackra, utmärkt vackra vyer och naturer, ehuru de icke alltid ligga precist utmed landsvägen; B!ekingens företräde ligger sålunda till största delen deri, att de vackra landskaperna bär äro samman tränsda inom en vida mindre periferi, och mar frapperas vid en resa genom denna sistnämnd: provins mindre genom några splitter nya pitto reska themata af öfverträffande skönhet, än genon en outtömlig rikedom af intagande variationer p det gamla välkända thema, som utgör grumdto nen i nästan alla svenska landskaper, gröna bac kar, dunkla skogar, leende ängar, stilla skogssjöar slingrande åår . . . . Blekingen är ett i yttersta måtto kuperad land, det är från början till slut som en knottri potatis. Sanningen fordrar att erkänna, det dess