Vi hafva visserligen härutianan icke ännu hunni
rätt Jångt; men det oemotståndliga framskridandet i
civilisation-n lemnar dock dagligen exempel-derpå
att de personer, hvaraf det befarade bondregementet
skulle utgöras, oftast, vid tillfållen då kommunalange-
lägenheter afbandlas, söka och finna det rätta, och
att de gerna, red sina val af ombud, vända sig till
mera kunnige herremän, då de äro öfvertygade om
deras rättskänsla. ,
Om någon fruktan för den valrättighet, som till-
erkännes Sveriges bondestånd, hos mig ägde rum.
skulle dena förr komma i fråga med den representa-
tion vi pu hafva, än med: den föreslagna.
Sinnesstämningen hos menniskor är helt olika då
de äro rättvist behandlade och med förtroende om-
fattade, än då motsatsen äger rum. Uppskrämde och
lättrörde menniskor kunna imedlertid för sig och an-
dra, som vi äfven i dag bafva hört, uppgöra de fa-
sansfollaste målningar af hvad anledning som helst;
besynnerligen om nägra beräknande och maktlystra
personer för sina afsigters befrämjande understödja
deras farhågor och föreställniegar. Det verkar så
mycket mer om rågornting är att försona eller man
fruktar för någon vedergällningsrätt.
Den varma rättskänslan deremot önskar i alla hän-
delser ingenting högre och lNifligare, än att den stund
-måtte inträffa, då hon kan få återgifva hvad hon icke
med full rättvisa kan behålla, och tror att en sådan
--eftergit ska!l alstra vänskap och förtroende.
Af denna tro är jag och vill i laglig ordning efter
min förmåga så begagna min sjelfskrifna representa-
tiousrätt, att tillfälle snart må beredas, då jag kan få
öfverlemna henne till svenska folkets fria disposition.
Att nu vidare ingå i undersökning eller försvar af
förslagets särskilda fel och förtjenster, tienar troligen
till intet, och det är för öfrigt redan gjordt af båda
de motsatta opinionernas skickligaste talare. Hvar
och en lärer :med mer och mindre öfvertygelse och
sakkännedom i denna stuna hava fattat sitt baslnt.
Jag anhåller likväl slutligsn hos da herrar af Stån-
det, som komma att befinra sig inom majoriteten,
att de betänka i hvilken ställning de föra vårt ge-
mensamma fädaernesland: om de icke med allvar och
menniskokärlek lyssna till fölksts rättmätiga fordringar.
Jag önskar att icke byråkratisn och dess !ämpar
allt mer och mer måtte misskänna sin egen ställning
eller inbilla sig, att de, i stället att vara statens tje-
nara, äro dess tuktomästare.
Ehuru betintliga symptomer i detta afseende äro
förhanden, är jag dock Jugn och önskar att alla fä-
derneslandets verkliga vänner måtte vara och visa
detsamma.
Ingen makt på jorden skall förmå återbålla ett
foks anspråk på rättvisa, då det icke sker på den
allmänna ordniogens bekostnad, och svenska folket
skall, med stöd af rätt och sanning, slutligen vinna
hvad dessa ord hava att innebära.
Friherre CEDERSTRÖM, JACOB. Vid sednaste
riksdagen uttalada man sina åsigter om ifrågavarande
förslag och då var det egentligen rätta tiden ett ut
tala dem. Nu ti!hör oss endast att rösta om försla-
get, men jag anhåller, att i avledning af den diskus-
sion, som här egt rum, få yttra några ord. Dat har
varit med sard-les tillfredstä!lelsa, som jag afhört förra
Komstit. utsk. ordförande, grefve Anckarsvärd, fjol! er-
känna förslagets bristar och så att säga oartaglighet
ehuru han röstar för förslagets antsgande, för att ur
spillrorna deraf få ett nytt bättre, eller för att ur dess
aska likt fenix få en ny foge:l. Jag lemnar derhär
alla dessa bildar. I afseende på frågan har jag några
allvarliga ord att anföra. Man har Isgt ståndsfördel-
ningen til last, dels våra skatt:bördor, dels inörandet
af envälde, Dessa yttranden ådagslägga okunnighet i
vår historia; tv det var ett helt annat förhållande,
alldeles icka ståndsfördelnirgen i vår representation,
som grundlada de ordinarie räntorna, hommantalsrän-
torne, och ella våra skattebördor. Overlåtelsen af
enväldet åt konungamakten har icka det ringaste sam-
band med vår ståndsfördelniog. Man har försökt att
försvara förslaget, derigenom att detsamma gifver Bon
d:ståndet en större majoritet; men man förblandar
der Bondeståndet med alla, som icke tillhöra Adeln,
Preste- eller Borgarestånden , och kommer således
derigenom till hvarje Svensk, som icke tillhör någon-
dera af dessa tre klasser. Följden deraf blir, att då
ingå alla drängar och backstugusittare eiler med ett
ord alla manbara personer i riket, som icke tillhöra
dessa Stånd, och derigenom får man det talrika Bon-
deståndet. Detta är just det glupskt felaktiga af för-
slaget.
Man har slutligen förklarat. att Adelns och Preste-
ståndets förbund vid denna riksdag skulle vara orsa-
ken till förslagets förkastande. Jag är deremot öfver-
tygad om, att det är förståndets: makt, som gör att
förslaget faller.
Man har vidara yttrat, att det är en skyldighet
för hvar och en att sträfva efter popularitet. För
min del anser jag, att den popularitet, som eftersträf-
vas, är föraktlig. Popularitet skall vinnas genom ädla
handlingar, ädla tänkesätt, sjalfuppoffring och tillin-
tetgöranda af individen, då är den berömlig, hvare-
mot den popusritet,- som vinnes genom sträfvandet
att taga fördelar ifrån den ena och kasta dem till
den andra, endast förtjenar förakt. — Jag röstar emot
förslaget. 57 (Forts. följer.)
etern t
— Ett misstag har influtit i Lördagsbladet an-
gåonde en reservation hos Ridd. och Adeln af hr Frei-