Vi hafva visserligen härutianan icke ännu hunni rätt Jångt; men det oemotståndliga framskridandet i civilisation-n lemnar dock dagligen exempel-derpå att de personer, hvaraf det befarade bondregementet skulle utgöras, oftast, vid tillfållen då kommunalangelägenheter afbandlas, söka och finna det rätta, och att de gerna, red sina val af ombud, vända sig till mera kunnige herremän, då de äro öfvertygade om deras rättskänsla. , Om någon fruktan för den valrättighet, som tillerkännes Sveriges bondestånd, hos mig ägde rum. skulle dena förr komma i fråga med den representation vi pu hafva, än med: den föreslagna. Sinnesstämningen hos menniskor är helt olika då de äro rättvist behandlade och med förtroende omfattade, än då motsatsen äger rum. Uppskrämde och lättrörde menniskor kunna imedlertid för sig och andra, som vi äfven i dag bafva hört, uppgöra de fasansfollaste målningar af hvad anledning som helst; besynnerligen om nägra beräknande och maktlystra personer för sina afsigters befrämjande understödja deras farhågor och föreställniegar. Det verkar så mycket mer om rågornting är att försona eller man fruktar för någon vedergällningsrätt. Den varma rättskänslan deremot önskar i alla händelser ingenting högre och lNifligare, än att den stund -måtte inträffa, då hon kan få återgifva hvad hon icke med full rättvisa kan behålla, och tror att en sådan --eftergit ska!l alstra vänskap och förtroende. Af denna tro är jag och vill i laglig ordning efter min förmåga så begagna min sjelfskrifna representatiousrätt, att tillfälle snart må beredas, då jag kan få öfverlemna henne till svenska folkets fria disposition. Att nu vidare ingå i undersökning eller försvar af förslagets särskilda fel och förtjenster, tienar troligen till intet, och det är för öfrigt redan gjordt af båda de motsatta opinionernas skickligaste talare. Hvar och en lärer :med mer och mindre öfvertygelse och sakkännedom i denna stuna hava fattat sitt baslnt. Jag anhåller likväl slutligsn hos da herrar af Ståndet, som komma att befinra sig inom majoriteten, att de betänka i hvilken ställning de föra vårt gemensamma fädaernesland: om de icke med allvar och menniskokärlek lyssna till fölksts rättmätiga fordringar. Jag önskar att icke byråkratisn och dess !ämpar allt mer och mer måtte misskänna sin egen ställning eller inbilla sig, att de, i stället att vara statens tjenara, äro dess tuktomästare. Ehuru betintliga symptomer i detta afseende äro förhanden, är jag dock Jugn och önskar att alla fäderneslandets verkliga vänner måtte vara och visa detsamma. Ingen makt på jorden skall förmå återbålla ett foks anspråk på rättvisa, då det icke sker på den allmänna ordniogens bekostnad, och svenska folket skall, med stöd af rätt och sanning, slutligen vinna hvad dessa ord hava att innebära. Friherre CEDERSTRÖM, JACOB. Vid sednaste riksdagen uttalada man sina åsigter om ifrågavarande förslag och då var det egentligen rätta tiden ett ut tala dem. Nu ti!hör oss endast att rösta om förslaget, men jag anhåller, att i avledning af den diskussion, som här egt rum, få yttra några ord. Dat har varit med sard-les tillfredstä!lelsa, som jag afhört förra Komstit. utsk. ordförande, grefve Anckarsvärd, fjol! erkänna förslagets bristar och så att säga oartaglighet ehuru han röstar för förslagets antsgande, för att ur spillrorna deraf få ett nytt bättre, eller för att ur dess aska likt fenix få en ny foge:l. Jag lemnar derhär alla dessa bildar. I afseende på frågan har jag några allvarliga ord att anföra. Man har Isgt ståndsfördelningen til last, dels våra skatt:bördor, dels inörandet af envälde, Dessa yttranden ådagslägga okunnighet i vår historia; tv det var ett helt annat förhållande, alldeles icka ståndsfördelnirgen i vår representation, som grundlada de ordinarie räntorna, hommantalsräntorne, och ella våra skattebördor. Overlåtelsen af enväldet åt konungamakten har icka det ringaste samband med vår ståndsfördelniog. Man har försökt att försvara förslaget, derigenom att detsamma gifver Bon d:ståndet en större majoritet; men man förblandar der Bondeståndet med alla, som icke tillhöra Adeln, Presteeller Borgarestånden , och kommer således derigenom till hvarje Svensk, som icke tillhör någondera af dessa tre klasser. Följden deraf blir, att då ingå alla drängar och backstugusittare eiler med ett ord alla manbara personer i riket, som icke tillhöra dessa Stånd, och derigenom får man det talrika Bondeståndet. Detta är just det glupskt felaktiga af förslaget. Man har slutligen förklarat. att Adelns och Presteståndets förbund vid denna riksdag skulle vara orsaken till förslagets förkastande. Jag är deremot öfvertygad om, att det är förståndets: makt, som gör att förslaget faller. Man har vidara yttrat, att det är en skyldighet för hvar och en att sträfva efter popularitet. För min del anser jag, att den popularitet, som eftersträfvas, är föraktlig. Popularitet skall vinnas genom ädla handlingar, ädla tänkesätt, sjalfuppoffring och tillintetgöranda af individen, då är den berömlig, hvaremot den popusritet,som vinnes genom sträfvandet att taga fördelar ifrån den ena och kasta dem till den andra, endast förtjenar förakt. — Jag röstar emot förslaget. 57 (Forts. följer.) etern t — Ett misstag har influtit i Lördagsbladet angåonde en reservation hos Ridd. och Adeln af hr Frei