skyldige afslå hverje lagförslag, deri de finna någor
eada brist. Nog af. om det antagna rya förslaget
i det hela till hufvudgrunder och öfriga bestämmelser
är bättre, än det såsom rent af odugliigt befintliga
Vinstea är ju alltid då gifven, hälst när konungen.
såsom den andra statsmakten, alltid har sig pröfnings-
rätten förbehållen, och rimligtvis icke lärer sanktio
nera ett förslag, som Hans Moej:t skulle befinna våd:
ligt för både land och folk, ja, efter hvad man på
står, för sjelfva korungamakten. Jag fäster visserli
gen icke vågen uteslutande vigt dervid, att ett för
bättradt representstionssätt varder just vid innevaran:
de riksdag antaget; men deremet anser jag destome!
maktpåliggande, (hvaruti jag tror att hela Evensks
folkei instämmer), att det på de, i mintanka, enda sann:
principer bygda förslag till en förbättring i represen
tatiorssättet, som i följd af en snart sagdt lörvånand
sakernas utveckling, en gång blifvit på represoentatio.
nens bord hvilande och för sig erhå!lit den mnästar
enhälliga meningen inom de tvenne riksstånder, hvil
ka den stora majoriteten af nationen valt till sina
Ombud, icke mätte helt och hållet dö bort och för
svinna; och jag finner deriill icke rågot annat me
del, än att Rikets Ständer för sindel nu antaga det
samma. Konungen bar i dag, gecom sin regering
här öppet tillkännagifvit, det Hans Maj:t anser der
väckta frågan om en representstionsförändriag Et
mera icka kunna falla, och då vi, i fiji af dencr
öppna förklaring, äro förvissade att Hans Moejt rege-
riog, lika lifligt som re ormens vänner inom ra:iocen
önskar en genomgripande representationsörändring, så
föreställer jag mig, att det skäligen icke kunde förvånas
än mindre oroa någon vän af reformen, om efter den Hf
ga meningsstrid, som föregått i afseende på det nu hvi
lande förslaget, Konusgen vid en noggrant pröfnint
af förslaget, och derest Haos Msj:t deruti funne så
dane brister, som hindra dess antagandr, inför Riket:
Stänrder framlade och utvecklade dessa bristiällighete
och, i följd deraf, vågrade sitt omedelbara bifall til
det vigtigea grundlagsörslaget, i alla dess detaljer.
varanda Hans Maj:ts regering sedermera i tilllälle at
ännu vid ionevaranda riksdag föreslå en kovtrapro
position, derå de befintlige bristerna vore undanröjda
och hvilken kunde grundlagsenligt hvila till antagan
de vid en snart inträffande urtima riksdag, för besu
tet hvarom endast två riksstånds bifell erfordras. Mir
öfveriygelse är, att representationen endast på sådan
sätt kan bespara Reg. det stora oachaget att i denn:
ömtåliga fråga taga intliativet; Ständerna hade då
från sin sida uttalat de grundsatser för en represen
tationsreform, hvarvid de fastada den huvudsaklig:
vigten, och Regeriogen hade således en legal basis
hvarpå bou kunde bygga sill kontraförslag; hu? myc
ket lättare vore det icke då att komma öfverens or
tillämpningen och detaljerna.
Om deremat det nu diskuterade förslaget vid denn:
riksdag varder förkastadt, så återstår ju ingenting an
nat, än antingen att Regeringen sjelf skall föreägga
Ständerna ett nytt förslag; eller också att afvakta ut
gången af det lotterispel, som äfgör voteringarne in
om KonstitutionsUtskottet.
Den förra utvägen anser åtminstone jag betänklit
för en ny styrelse; ty antingen ser hon sig tvunger
att träda emellan partierna; hon skall då icke till
fredsställa någotdera, utan väcka misstroende å ömse
håll, eller ock tager hoa parti på en sida, och då har
hon sjelf börjat att mot sig organisera ena parti-oppo-
sition. För hvilket fall som helst har det alltid be-
tydliga svårigheter för Regeringen att uti ett ämne a
den omfattaing, som det ifrågavarande, framlägga et
af henna, utan stöd af ett utaf Ständerna förut frem
lagdt, utarbetadt grusdlagsiörslag; heist Konungens
propositioner om grundlagsändringar icke med en bok-
staf få af Rikets Ständer ändras, utan skola actingen
oförändradt hvila till nästa riksdag, eller ock genast
afslås.
På dessa skäl, och då jag icke förutser någon san-
nolikhet att vid denna riksdag få ett förslag från
KonstitutionsUtskottet framlagdt, som blefve bygdt på
bättre, eller exs så goda grunder, som det förevaran-
de, anser jag mig skyldig att rösta för antagande ai
det nu hvilande. 292 (Forts. e. a. g.)
EEE —
KONTRAKTSPROSTEN SANDBERGS ANFÖRAN-