skyldige afslå hverje lagförslag, deri de finna någor eada brist. Nog af. om det antagna rya förslaget i det hela till hufvudgrunder och öfriga bestämmelser är bättre, än det såsom rent af odugliigt befintliga Vinstea är ju alltid då gifven, hälst när konungen. såsom den andra statsmakten, alltid har sig pröfningsrätten förbehållen, och rimligtvis icke lärer sanktio nera ett förslag, som Hans Moej:t skulle befinna våd: ligt för både land och folk, ja, efter hvad man på står, för sjelfva korungamakten. Jag fäster visserli gen icke vågen uteslutande vigt dervid, att ett för bättradt representstionssätt varder just vid innevaran: de riksdag antaget; men deremet anser jag destome! maktpåliggande, (hvaruti jag tror att hela Evensks folkei instämmer), att det på de, i mintanka, enda sann: principer bygda förslag till en förbättring i represen tatiorssättet, som i följd af en snart sagdt lörvånand sakernas utveckling, en gång blifvit på represoentatio. nens bord hvilande och för sig erhå!lit den mnästar enhälliga meningen inom de tvenne riksstånder, hvil ka den stora majoriteten af nationen valt till sina Ombud, icke mätte helt och hållet dö bort och för svinna; och jag finner deriill icke rågot annat me del, än att Rikets Ständer för sindel nu antaga det samma. Konungen bar i dag, gecom sin regering här öppet tillkännagifvit, det Hans Maj:t anser der väckta frågan om en representstionsförändriag Et mera icka kunna falla, och då vi, i fiji af dencr öppna förklaring, äro förvissade att Hans Moejt regeriog, lika lifligt som re ormens vänner inom ra:iocen önskar en genomgripande representationsörändring, så föreställer jag mig, att det skäligen icke kunde förvånas än mindre oroa någon vän af reformen, om efter den Hf ga meningsstrid, som föregått i afseende på det nu hvi lande förslaget, Konusgen vid en noggrant pröfnint af förslaget, och derest Haos Msj:t deruti funne så dane brister, som hindra dess antagandr, inför Riket: Stänrder framlade och utvecklade dessa bristiällighete och, i följd deraf, vågrade sitt omedelbara bifall til det vigtigea grundlagsörslaget, i alla dess detaljer. varanda Hans Maj:ts regering sedermera i tilllälle at ännu vid ionevaranda riksdag föreslå en kovtrapro position, derå de befintlige bristerna vore undanröjda och hvilken kunde grundlagsenligt hvila till antagan de vid en snart inträffande urtima riksdag, för besu tet hvarom endast två riksstånds bifell erfordras. Mir öfveriygelse är, att representationen endast på sådan sätt kan bespara Reg. det stora oachaget att i denn: ömtåliga fråga taga intliativet; Ständerna hade då från sin sida uttalat de grundsatser för en represen tationsreform, hvarvid de fastada den huvudsaklig: vigten, och Regeriogen hade således en legal basis hvarpå bou kunde bygga sill kontraförslag; hu? myc ket lättare vore det icke då att komma öfverens or tillämpningen och detaljerna. Om deremat det nu diskuterade förslaget vid denn: riksdag varder förkastadt, så återstår ju ingenting an nat, än antingen att Regeringen sjelf skall föreägga Ständerna ett nytt förslag; eller också att afvakta ut gången af det lotterispel, som äfgör voteringarne in om KonstitutionsUtskottet. Den förra utvägen anser åtminstone jag betänklit för en ny styrelse; ty antingen ser hon sig tvunger att träda emellan partierna; hon skall då icke till fredsställa någotdera, utan väcka misstroende å ömse håll, eller ock tager hoa parti på en sida, och då har hon sjelf börjat att mot sig organisera ena parti-opposition. För hvilket fall som helst har det alltid betydliga svårigheter för Regeringen att uti ett ämne a den omfattaing, som det ifrågavarande, framlägga et af henna, utan stöd af ett utaf Ständerna förut frem lagdt, utarbetadt grusdlagsiörslag; heist Konungens propositioner om grundlagsändringar icke med en bokstaf få af Rikets Ständer ändras, utan skola actingen oförändradt hvila till nästa riksdag, eller ock genast afslås. På dessa skäl, och då jag icke förutser någon sannolikhet att vid denna riksdag få ett förslag från KonstitutionsUtskottet framlagdt, som blefve bygdt på bättre, eller exs så goda grunder, som det förevarande, anser jag mig skyldig att rösta för antagande ai det nu hvilande. 292 (Forts. e. a. g.) EEE — KONTRAKTSPROSTEN SANDBERGS ANFÖRAN