hästa mennaålder, anmälda sig till det serdele
feta Mönsterås, tvekade konusgen ett ögonblic!
och ytirade, undvikande: Jag värderar visserli
gen edra förljenster, men — ni är nästan fö;
ung . . Wallenberg svarade härpå med en be
tydelsefu I bugninv: J:g är född simma år son
Ers Majesläts. KK nung Gusta! jen tredja var er
many-hos hvilken man gjorde sin lycka med e
replik eller ett infall, och Wallenberg erhöll på
störatet.
I Mönsterås har jag fått kännelom om ett all.
deles nytt siazs majestät, remligen en så kalla
Lerkung. Det är en monark, som herrskar oin-
skränkt öfver hela dena otaliga mingd käringar
hvilka användas vid dea stora kyrkobyggninger
till att slå murbiuk, bära tegel, hissa upp mate
rialer -på ställningarne 0. sf. Vv. Jag kan förävr
att han höll psilt folk) i verksamhet; och min.
gen sannskyldig konungsean i Europa skulle öno-
ska sig så krumbustiga och släpföra undersåler
Icke långt itån Mönsstörås ligga ruiaerna efte;
Kronobäcks kloster. Det vexar ståtliga t:äd mel.
lan stnarna. Ilir lärer, såsom men också Jät
väntar sig, bedriivas iwångabanda spökerier. Di
förmäles, att för längre tid sedan en förbilarande
guldsmed bllvit antastad af en hop tomter, hvil
ka burit åt honom en ofantlig wängd gammal
silfver, det de med all gewal ville haförändrad
till moderat. Ty älven det der srmåfnaskiga herr
skapet: har sin lilla ambition och vil följa men
sia tid. Guldsmeden mottog silfvret, men i stä-
jet för att båra det tillsaka, behöll ban det hel
simpelt för sig sjel, och lät Kronobäcks-sällskape!
tills vidare äta på stentallrikar och med träske-
da. Badrägeriet undgick imedliertid icke sitt str ff