hästa mennaålder, anmälda sig till det serdele feta Mönsterås, tvekade konusgen ett ögonblic! och ytirade, undvikande: Jag värderar visserli gen edra förljenster, men — ni är nästan fö; ung . . Wallenberg svarade härpå med en be tydelsefu I bugninv: J:g är född simma år son Ers Majesläts. KK nung Gusta! jen tredja var er many-hos hvilken man gjorde sin lycka med e replik eller ett infall, och Wallenberg erhöll på störatet. I Mönsterås har jag fått kännelom om ett all. deles nytt siazs majestät, remligen en så kalla Lerkung. Det är en monark, som herrskar oinskränkt öfver hela dena otaliga mingd käringar hvilka användas vid dea stora kyrkobyggninger till att slå murbiuk, bära tegel, hissa upp mate rialer -på ställningarne 0. sf. Vv. Jag kan förävr att han höll psilt folk) i verksamhet; och min. gen sannskyldig konungsean i Europa skulle önoska sig så krumbustiga och släpföra undersåler Icke långt itån Mönsstörås ligga ruiaerna efte; Kronobäcks kloster. Det vexar ståtliga t:äd mel. lan stnarna. Ilir lärer, såsom men också Jät väntar sig, bedriivas iwångabanda spökerier. Di förmäles, att för längre tid sedan en förbilarande guldsmed bllvit antastad af en hop tomter, hvil ka burit åt honom en ofantlig wängd gammal silfver, det de med all gewal ville haförändrad till moderat. Ty älven det der srmåfnaskiga herr skapet: har sin lilla ambition och vil följa men sia tid. Guldsmeden mottog silfvret, men i stäjet för att båra det tillsaka, behöll ban det hel simpelt för sig sjel, och lät Kronobäcks-sällskape! tills vidare äta på stentallrikar och med träskeda. Badrägeriet undgick imedliertid icke sitt str ff