utan har velat bilda en andre kammare, som p
sendteligen tryggar kontinuiteten i representations
åstgter och förekommer de hastiga opinionskastn
gar fråR ena riksdagen till den andra, hvilka sve
ska rtiksdagarnes historia i alltför stort mått fö
lerp. Med detta slag af kontinuitet, som egentlig
kunde kallas envishet. parti eller halsstarrighet
genomdrifva en vilja, hvars enlighet med statens fo
lefvande intresse icke garanteras, är jag icke tillfret
ställd. Utskottet har äfven åsyftat en karaktersskiln
emellan båda kammarne. Men stadgandet, att a
dra kammaren består af riksdagsmän, dem förs
kammaren utsett, motsvarar icke de fordringar j
här förut gjort mig af det konservativa elementet I
pational-representationen; det uppfyller ej den enki
ste formen af denna fordran, nemligen att ej de kl
ser i samhället, som äga intet och kunna intet få
lora, skola äga i sin makt att bestämma bevillnin
fördelning, skattebördors jemnknicg, upphörandet
vissa räntor, hvälfvandet på bevillningen af andra,
8 V.; ett anspråk, för hvars uppfyllande garanti
kunde väntas just af den personlighets-princip, so
ligger till grund för hela förslaget. Ea stor inkons
qvens ligger häruti; ty det kan omöjligen vara m
ningen, att personlighetens rätt skulle förnärmas h
en klass (de rike), för att i rågadt mått respekter
hos en annan (som hvarken velat arbeta eller vel
spara).
Om den andra. kammaren rätt skall uppfylla s
bestämmelse, måste den vara oberoende af den fö
sta; ett mål som icke vinnes em den ej härflyter frå
ett olika ursprung. Den karakteristiska olikhet, so
tydligen ger sig tillkänna i våra riksstånd, synes e
bjuda möjligheter af detta slag. Men det hvilan
grundlagsförslaget, alldeles i strid met afsigten a
för andra kammaren söka ett olika ursprung ms
den första, stadgar tvertom, att den skall genom v
bildas af just denne förste kammare. Derigenom fö
lorar i sjelfva verket den andre kammaren sin sjel
ständiga karakter, i det den blifvit endast ett åte
ljud at den första; och det medlande, det moder
rande, försonande, konservativa element, man vel
deruti nedlägga, försvinner. Det förmenta två-kan
marsystemet upplöser sig följaktligen uti ett en-kan
marsystem. Men om uti sättet att bilda den and
kammaren, tvåkammarsystemet erdast existerar ti
namnet, visar sig uti andra kammarens inflytande
riksförsamlingen ännu tydligare dess obetydlighet, 1
i de vigtigaste målen skola kamrarne, derest de räk:
i olika beslut, sammanträda, för att om fråga
samfäldt öfverlägga och beslutan. Då nu den fö
sta kammaren innehåller 475. personer och den ar
dra endast 75, lärer väl icke blifva tvifvelaktigt hver
som förestafvar riksförsamlingens beslut.
Utaf denna strid emellan : mina: tänkesätt och d
stadganden, som detta hvilande gruudlagsförslag ir
nebär, följer, att jag, utan att upptaga tiden me
någon egentlig detal!j-granskning af detsamma, ka
fatta mitt beslut. En enda anmärkning vill jag doc
icke förbigå, nemligen den större abnormitet, hvar
till val-lagen föranleder i afseende på det antal rö
ter, som på landet skulle tillkomma ägare af stor
och af små fastigheter. Men som detta ämne blifvi
serskildt behandladt i tryck, vill jag blott exempelvi
derutur låna ett exempel. Isom Örebro län sku!l
stt taxeringsvärde af 7,671,000 rdr endast gifva 359!
öster åt ägarena af större egendomar, under det at
let vida mindre taxeriogsvärdet af 6.340,000 komme
tt tillerkännas mer än 6 gåoger så många röster
remligen 3707, åt ägarne af små fastigheter. Sam
na abnormitet förekommer öfver hela riket; ett för
ållande, som i min tanke förtjenade att motivera et
fslag.
Tiil följe af hvad jag nu haft äran anföra, afstyr
er jag på det högsta antagandet af nu hvilande för
lag till national-representationens ombildning. IJog