åtgärd som synes oundgänglig, om ett nytt Jag.
verk någonsin skall kunna blifva antaget utan
sönderplockning;
att Ständernas Utskott, Revisorer och Nämnder
må inom sig utse sina Ordförande; i stallet at!
.desse nu utgöras af den enligt Riddarbusmatrikeln
äldste ledamoten af Ridderskapet och Adeln: et
förslsg, hvars nytta och behöflsghet är så klar
att utom Riddarhuset visserligen icke mer än en
tanka derom finaes;
att Rikets Ständers revisorer må sammanträda
årligen; hvilket både förkort:r oca underiättar
revisionern2, samt måste tjena till en ökad no;-
grarnhet i förvaltningen;
att säteriägare och kronoåboer må få väljas til
ledamöter af Bondeståndet: ett förslag hvilke!
Bondeståndet sjelf, likasom de andra Stånden, vic
förra riksdagen med stor plursltet antog, och
som endast rönte oppositioa af hrr Strindlund.
Peter Jönsson i -Träslända och några få andra,
men hvilket det oaktadt då afslogs af den dåva
rande regeringen, som fruktade allt politiskt
framskridande.
Mest af al!t intressant skall det måhända blifva
alt åhöra, hvad som kommer att sögas på Rid-
-darhuset, i anledning af förslaget att Utskotten
skola få välja ordförande. Hela verlden känner:
de svårigheter, som ofta varit rådande för Adelns
egna elektorer vid utskottsvalen, i anseerde till
tvånget, att den äldste i nummertalet af dem
som väljes måste vara ordförande. Dessuom öro
två saker sjelfklara: den ena, att det alltid är
önskvärdt och för ärendernas gång tjenligt, att
den, som är till ordörande dugligast, äfven må
dertiil utses, och den andra, att det ingalunda är
gifvet, det den högsta dugligheten i detta afseen-
de alitid skal triffas precist inom ett Stånd af
de fyra, af hvilka Utskotten äro sammansatta, än
mindre precist hos den, som har frimsta rummet
blaed ledamöteroe ifrån detta Stånd. Alla skäl
äro så!edes på den ena sidan för förslaget, att
ändra det nuverande orimliga stadgondet; endast
bördsanspråken på den andra. Det blir derföre
ett godt tillälle för Ståndets msjoritet att vid
derna frågas afsörande visa, huruvida de bekants
fraserna om Adein3 ständigt visade beredvillighet
alt uppoffra egna anspråk, när det gäller det all-
männas fördel, hvar om man fick böra så storstå:-
liga deklamationer under representationsdebitten
den 28 Auzusti, hafva någon betydelse när det
gäller att skrida från ord till handling. Det ifrå-
gavarande fallet är visserligen endast en liten
pröfvosten, ty uppoffringen är i sjelfva verket
endast inbillad, och rör ingalunda Ståndet i det
hela, likasom ingen derigenom förlorar det min-
sta i materielt afseende, hvaremot vinsten för det
allminna är obestridlig. Rätteligea borde man så-
ledes kunna boppas, att just de riddersmän, som
med så mycken emfasis satt sig emot den stora
represeutationsreformen, skul: med glädje om-
fatta tillfillet, att åtminstone genom sådana smärre
koncessioner, som denna, söka visa nationen, att
icke tankan på bibebållandet af egna företräden
dervid utgjort något hufvud motii Den som lef-
ver några dagar får tillfälle att se, i hvad mån
u!gången rättvisar denna förboppnirg.
——EEE