Detta förslag är rgtact mot svenska samhällets
grundvalar. — Denna dag bestämmer fäderneslandets
framtid. — Vi hafva dess öde i våra händer. — Oss
tillhör att handla efter öfvertygelse och samvete, utan
folkets för dagen flytgiga beröm, utan fruktan för dess
lika flygtiga tadel.
Tanerligen öfvertygad derom, att förslaget är så väl
till grunder som utförande för fåderneslandet i högsta
grad vådligt, röstar jag för afslag, under förkla-
rande, att landetz3 ära blifvit djupt kränkt genom för-
söken att med hotelser förmå Svenska män till dess
antagande.
Hr LAGERHEIMS, L. M., anförande: Redan vid
sista riksdagen yttrade jag öppet min varma nitälskan
för en sådan ändriog af vår statsörfattniog, hvarige-
nom en af behofvet högt påkallad förenkling och för-
bättring kunde ernås. Vigten deraf är måhända in-
genstädes kraftigare och mera slående vitsordad, än
just inem detta Riddsrbus, der endast högsta urvalet
af rättskaffeshet, bildning oeh fosterlandskänsla borde
äga rättighet att för R kets bästa höja en af det all-
männa förtroendet och af den tiligifae högaktningen
aldrig jifvad rö t.
Jag skall ej he!ler upphöra att ifra för den nu ore-
presenterade attrisgsvärda och talrika medborgareklas-
sens moraliska rättighet till deltagande ilagstiftningen
och önskar af bjertat en representationsförändring på
sådane gruader, att alla samhällsklassers ombud sam-
manöras till 2:ne kammare, på det att Bonde-, Bor-
gare- Religions- och Vetenszapsmän och Sverges Rid-
derskap, under den för alla kära benämniagen af Sven-
ska medborgare, måtte uti endrägt under samma tak
kunza utbyta sira bästa tankar till landets vä!, ch
det olyckliga ståndssplitet, som uader århundraden
jäst uti Sverges jo d såsom en surdeg, derigenom bort-
nötas och sjeifva detta ord, om möjligt, utrotas ur vår
ordbok: att all personlig och adelig ätt-sjelfskrifven-
het, såsom numera ett skal utan kärna, må försvinza:
st valen må ske klassvis, och så vidt möjligt heldst
direkt2, för att lemna en borgen att endast de bästa
i landena utses till nationens ombud: att de nuvaran-
de riksståeden såsom klasser erhålla hvardera sin bi:-
liga, och för förslagets slutel:ga antagande i alba fall
oafvisliga, andel i lagstiftningen: att dena öfre kamma-
ren bildas så, att den ej blott till namnet, utan till
sina vertliga beståndsdelar, lemnar tillräck!g trygghet
för alla vigtiga samhällsfrågor med oöfverilad sans och
med återhållande kraft mot partiernss siroccovindar:
och ett framför allt vår mera än 1000 åriga monarki-
ska styrel egrund, likt Capitoliti irrefragabile scxum
och såsom ett palladiam för rikets sjelfbeståad, sna-
tare genom nyjaoch fastare hörnstenar må bevaras, än
genom alska lönngropar undergräivas.
Men aldrig skall min röst bidraga till en sådan om-
störtning af lagstiftande makten, att öfvervigten kunds
tillfalla oupplysta massor med endast 40 Rådrs fsstig-
hetsvärde, och stridsfältet derigerom öppnas för valin-
triger, samt inbördes jäsning och nedsjunkning afsed-
ligt värde förberedas; aldrig skall den lemnas åt et
grundlsgsörslag, der man just med fö kärlek syne:
vilja -utesuta a!l högre bildniog och embetsmannaer
farenhet, för att så mycket friare kunna öfverlemns
ledningen af allmänna ärenden åt tidnisgsskrifvare oct
folktriduner, åt ett förslag, under hvars vida och kon.
stigt virsade mantel, en undangömd röd mössa syn
barligen framsticker.
Uppriktigt beklagande dröjsmålet med den efterläng
tade förbättringen i vårt statsskick, yrkar jag förka:
stande af det sedan sista riksdag hvilande förs!age
till nvationalrepresentationens ombildning.
Hr FORSSELL, CARL. Det fisnes i menniskorra
enskilda lefaad, likasom i staternas, vissa högtidliga oci
vigtiga ögonblick, då beslut måste tagas, hvilkas ver
kan först i framtiden blifva uppdagade. Ett såda:
anser jag det närvarande ögonblicket vars. Mångaa
de män, som här äro samlade i dag, för att rådsl
om fäderneslandets öden, minnas väl huru rikets stäl!
ning var år 1809. Ean lång tid är sedan dess förflu
ten; fem och trettio år utgöra näa en meuniskoål
der, och likväl kunna vi glädja oss åt, att hafva hand
lat, verkat och lefvat uti en epok, som med irg2
föregåence i Sveriges historia kan j:mföras uti de sto
ra framsteg så väl i förståndsodlisg, som i materie
hänseende, som under loppet af de sista 30 åren bli
vit gjorda. Vid 1809 års riksdag, i rikets dåvarand
betryckta ställning, föregick Ridderskapet och Adel
nationan med ädla föredömen, med stora och verklig
uppoffrivgar, och jag smickrar mig med det hoppet
ett år 1844 skall samma Ridderskap och Adel ick
fiana det offret på fäderneslandets altare för tuvg!
nemligen: att afsäga sig sjelfskrifvenheten.
Jag medgifver gerna, att det rya representationsför
slaget, som ru är föremål för antsgande. eller förka
stande, har sina brister, mon jag tror att dessa bri
ster utan så stora brytningar och söndrisgar, som ni
synas vara färdiga att göra sitt i: träde, kunna afbjel
pas och jag anser i ella fall upphöracdet afståndsför
delningen vara af en så väsenduig fördel, attjag blot
för vicnandet deraf gerna biträder det nya förslaget
Da hårda och ofördragsamma yttranden jag i dag mo
all förmodan fått höra af åtskilliga talare riktas mot all
dem, som hysa on aanan öfvertygelse än de, i den vigtig
öfverläggaiag som nu föregår, haiva bedröfrat mig, me:
de bafva icke förmått rubba den känslan, att jag hand
lar i enlighet med Svenska folkets önskan och. fäder
neslandets nytta, när j:g afstår min sjelskrifvenhet
Denna sjelfskrifvenhet till lagstiftare — denna he
drande utmärkelse att vinna inträde på Svenska rid
MPR EPP RANE KD OR NESSER