serar med damerna voa S.ein. Ea Paris skull
blifva tvifvelsktig i valet på Brusenthal.
— Vi måste se med egna ögon! Vi fara dit
vi enlevera de sköna, ropade mar. Nu gälld
det att sitta en gräns för detta obehagliga upp
träde och Julian såg biott ett enda medel. Hu
steg opp, bad om ordet, och sedan oväsendet blif
vit något stilladt, sade han högtidligt:
— Jag har härmed äran gifva sällskapet till
känna min förlofning med frötea Aana von Stein
Ett högljudt utbrott af glädja följte på denn
Förklaring, alla lyckönskade Julian och äfven Lo.
den närmade sig och sade:
— Mottag äfven min uppriktiga lyckönskan
Få vi länge behålla hr grefvea hör? men bur
är det möjligt? Då hr grefven kommer till Beu
seathal, eller skrifver dif, ber j2g om förmåland
af min vördnad för samtliga damerna. Jag hal
tyvärr, ännu icke haft tillfölle att förnya rain håg
komst hos dem, men hoppas det snart skall låt:
arrangera sig.
Treilhec, som icke ansåg nödigt svara Loden
steg upp och giek till sin onkel, hvilken var fär.
dig att bortgå.
— Det var mycket muntert vid er bordsinda
anmärkte baronen, och om jag icke bedrog mig
så kuogiorde du din förloning. Julian svarade
alt han icke kusnat undgå det och åtföjde sir
onkel, som anträdde sia vanliga promenad till Ca-
fe du Nord. Uader vägen dit föreslog Julian sir
bemedling för den gsmle Jakob. Baronen afhörde
den stillatigande och sade derefter:
— Den som en gång tazer det obetydligaste
skell snart nog taga mer. Ritningen bade värde
för mig, hksom sndra småsaker, bvilka erinra om
illusionernas tid, och hade ej den dumma karler
profanerat den derigexom, att ban helt simpel
spikat upp den på sin dörr, skulle jag ändå för
atit borom. Nu vill jag icke mera se honom
Men, kära Julian, om du kan, så tag hborom :
din tjonst; jag såge gerna att han blejve försörj