get hufvudsakligen på materiel grund. Penningen
bar öfyervägande blifvit den egentliga mätaren på
svenskmanna duglighet till representantkallet. Den
har alltid stått och står besynnerligen i vår tid i ett
bestämdt och nära förhållande till varuvärdet, men
hittills i vårt land icke till menniskovärdet. Derföre
har en annan mätare funnits. Nu skall det förändras
till pris åt tidens materialistiska riktning. Men pen-
ningen kommer att utöfva ett alldeles olika inflytande
på land och stad. I städerna utesluter han nästan
alla de mindre näringsidkare, bela det lägre borger-
lskåpet; på landet gifver han deremot en ofantlig öf-
vervigt åt hemmanslottsinnehafvarne, undantagsfolk
och mindre jordbrukare. Personlighetsprincipen lider
på detta sätt så många inkräktningar, att knappt
någonting annat blir qvar än en godtycklighetsprin-
cip att gifva de samhällsklasser makten, hos hvilka
man minst kan vänta skicklighet till dess utöfning.
När jag nu frågar mig hvart a!lt sådant skall leda,
finner eftertankan intet annat svar, än att samhälls
maktens portar skola öppnas för den obildade massan
och vi utan besinning kasta oss framom kulturens
allmänna utveckling i demokratienrs vidöppna svalg.
Skola vi der återfinna hvad vi saknat hos den privi-
legierade kastmenniskan, tydliga begrepp om billighet
och rättvisa, eller icke snarare än mer dunkla och
förvirrade? Skall efter en liten tids anarki vår sista
tilldykt bli despotismer ?
Det är möjligt, att förslagets författare aldrig be-
räknat sådane följder, men medgifvas måste, att de
uteslutit möjligheten a? all beräkning. Ty om icke
mes:san kommer till välde, hvilket ligger i förslagets
realiserade tanke, i hyems händer faller det? Det
ligger utom all mensklig slutkonst och beror på en
ren tillfallighet, um ena eliter andra sambhällsintresset
blir övervägande, det vill säga förtryckande. Såsom
sakerna hittills stått, hafva stånden bevakat och ba-
lancerat hvarandra, men om det nu hände, heilket
lätt kan ske, att en klass, det må bli bönder, prester,
adel eller embetsmän, blef öfvervägande, då kommer
man ur askan i elden, då har man infört hvad man
ville afskaffa, och det förslag, som skulle upphäfva
alla ståndsivtressen, har utan motvigt framkallat det
ena eller andra till makten och dess missbruk, till
enväldet och dess inkräktningar.
Om förslaget endast afsåg vårt stånds utes:utande
från representationen, skulle den förlusten vara dräg-
lig och af mig för dess skull icke det minsta hinder
läggas emot dess antagande. Vårt rike är icke af
denna verlden. Ehuru det är en sanning, som anfö-
res till bevis på obehörigheten af vårt deltagande i
samhällets bestyr, torde den likså mycket bevisa rä:t-
mätigheten deriill, då det just tillhör vårt kall att i
denna verlden upprätta Guds riko. Men hafva vi
icke motsvarat vårt uppdrag och betöfver icke sam-
hället oss, må vi gerna draga oss undan och med
tacksamhet ecmottaga befrislsen ifrån den allt mer in-
vecklade och försvårade omsorgen om sambhbällets an-
gelägenheter. Vi få då så mycket mera ledighet att
vårda sanningens, mensklighetens, kristendomens, och
derigenom bereda tiden på dess efterlängtade allmänna
val. Utaa garanti af 414 i Regeringsformen skola
vi sannerligen då icke sakna hvad vi bittills åtnjatit:
vårt dagliga bröd, åt högst få frikostigt tillmätt, för
plural.teten ganska knappt och torftigt.
Som det nu är, må vi beklega vår ställning. Vi
igga med våra ståndslikar under tidens förkastelse-
dom. Derpå kan den sak, vi tillhöra och skola be-
fordra, icke annat än lida. Denna dom kan vara
billig, ja orättvis. Man glömmer för våra fel, vid-
ådande våra tunga former och invecklade arbetsord-.
ning, de förtjeaster Sverges häfder tilteskänna Sver-
ses Ständer. Om de någon gång förskyllat benäm-
ningen af dess Obestånd, så hafva de mer än en gång;
värnat des; Bestånd emot enväldets maktutöfning och j
wristokratiens maktlystnad. Många gånger glömde
iafva de i landets nöd många gånger blifvit anro-!
ade och då hyarkea skytt lörsakelser eller uppoffrin-!
jar. Äfven i denna stund äro de ej döfva för tidens!
ordringar eller känslolösa för dess lefvande inverkan. (:
Je vilja fritt afstå ifrån rättigheter, som hvila på li-l:
saså leglikmätig grund som samhället sjelit. Samma 1
våld som grundade detta, har inkräktat dem. För-,
jena de då att hånas och föraktas, om de taga för-
igtighetsmått, att icke Sverges frihet går underi den !
llmänna, och vilja förekomma, att icke fäderneslan-
lets graf uppkastas på samma ställe, der deras egen :
S
t
t
t
4
v
äddas.
Farhågorna äro för ingen del ogrundade. Icke ifrån
pronerna är det, som Europas framtid hotas, utan
rån kojorna. Privilegiernas tid är förbi, aristokra-
iens arm är förlamad. Men ur det demokratiska ele-
nent, som arbetar i tiden, står Oklokratien hotande
bakgrundea, Den uppbäres af tidens mäktige ahde,
om bär frara folkets röst och kan hvarken undan-
ränges eller förqväfvas. Vi äro ännu icke färdiga att !
mottaga den väldige. Han Kommer såsom vår fiende, 1
allar forntiden till redo och sitter till doms öfver a
ekelsgamla missbruk och orättvisor. Innan vi släppad
onom fram, må vi bereda honom väg, då vi undan-F
idja den. Han skall sedan stilla istaga sin plats, d
å han finner, att vi verkligen börjat arbeta på för-
uftets eviga välde: folkets upplysning, lagarnes san- S
ing och allmän rättvisa. Och detta arbete har ju!
edan börjat ifrån den thron, som vår ädle Konung d
rundat på Sanning och Rätt. Om vi beredvilligt K
nderstödja Hans höga afsigter, skall samhälet stå på 5
jar grund och tidens ande komma såsom lju:ets ande, t
som vår vän och icke ofreda vårt minne. Derföreg
ilja vi icke stänga dcörren till, att ban icke bryier R
g väg och går fram öfver ruiner, utan lemna honom
lats och upptega hocom ibland oss, då han fordrar
na rättigheter i menskligheteps namn. Jag vill så-
des erkänna folkets rätt att konstituera riksörsam-V
ngens ena kammare genom fria val. Med envälde jb
beskattnipg och granskningsrätt öfver statsförvalt-sc
ingen har folket makt att göra sin iöst gällande. !g
len må den andra kammaren genom klassval grun- fö
IS på högre bildning, förmögenhet, ålder och em-
te. Detta är endast ett halft steg; det medgifves.
i kunna icke utan våda taga det fullt ut. - Af allt
tta följer, att jag har ett halft ja och ett ballt nejP
I det hyilande förslaget. Som detta icke lärer til-
tas och ha fhet är Jjumhet; så slutar jag med denlla
rkaring, alt jag önskade lägga ja, för att lemnalni
in byllning åt den rent measkliga och derföre krist-kq
a id hvarpå förslaget är grundadt; men då mensk- fö
heten ej än blivit kristenhet, nödgas votera nej,
ce för att bevara ståndens privilegier, utan för att
Fr
ss