sedan gerom nämde förordning 10.8 i5 kap. Utsökr Balken blifvit upphäfven, bysätning ej må ådömasp den grund, att, vid . utmätning hos gäldenär. tillgå gar att gälda med saknas; samt-att följaktligen stad Fandet i förordningens 4 ej har afse. på fordrin ar i allmänhet, utan endast på. sådana: fordringa r hvilka elfter-serskilda författningar bysättning ege Tum.p Enär nu: likväl bysättning i det fall då vid utmät Bing hos gäldenär full tillsårg att gälda med saknas är fullkomligt öfverensstämmande. med den :grundsat hvarpå ovanberörde förordning hvilar, eller att by sättning är rättmätig såsom tvångsmedel att förm gildenär till framlemvande af sioa tillgångar, mel bör upphöra då, genom afträdande af hans bo til konkurs och boupptecksingöns edeliga fästanda, en a Tagstiftaren godkänd bevisning erhållits derom, att gäl denär icko har någon tillgång fördo:d; hvilket är, gäl Jande icke blott i-frågar om de vexlar , samt, löpand: försk-ifningar och invisningär, söm hafva den strän gaste exekutiva kraft i behål, utan ock i afs. på for dringar i allmänhet; vill K. M. härmedelst i nåde föreslå Rikets Ständer! ått, med ändring af den Kongl. brefvet den 29 Ösitober 1842 meddelade lag förklaring, Törande byiättniog, förordsadt varder: att. derest vid utmätning:ibos. gälderär tillså:g at gälda med icke finnes, då må bysättring åläggas, Om Dorgenär det äskar; dock med de vilkor, som i lag och författ:idgar, ang. detta ämne stadg:de äro.n I Utai-det dan Kong!. propositionen med:öljande; pro: tokoll fianers man, att vid donna frågas föredragning högs:a domstolen, dess närvearandsa ledamöter, herra Themptander, Stråhle, Nybzcus, Backman, grefve C Spaärre ock hr af Rolen tillstyrkt förstlagat till propo sitionen men deremot justitie:ådst grofve G. A. Spar 18 mot detsamma sig reserverat. Hr grefven yttrar sig dervid.sålunds: Amdamilet med. bysättnisg är at framtvinga tillgångar till gäldandeaf skuld. —Detts tvångsmedel måcvare nödvändigt förden störro rö el sep, der sträng Pusktligh:t är Af vigt sisom i fråga om vexlar, löpande dnvisningarcoch dylika förbindelser, men.misdre beböfligt sämt till. ech med skadligt synesidet mig vara, att häråt gilva vidare utströckoing veller äfven til den händelsen, då gäldenär vid, utmätvibg bafunnits sskna tillgång. Anses gäldenären dervid hafva utdanstuckil egen döm, står det fordringsesåren öppet att försätta bonom i konkurs OCK Såmedelst-framtvitga alla hens tillgårgar. Stule nu derutöver rättighatratt för. hvarje skuld bysätta honom tillerkännas fördringsegaren, då kan gäldenären låt! -deriffån befria sig, om han gör konkurs i Hvilket fåll fordringsegaren ej kommer i bärtro ställhing eller bastigare i åtrjutands af sin rätt än om han fjol påyrkat egendömens afträdandr. Vid sådant förhållande sybes afigten, med ifrågavarande slog af bysättning icke svara anDan, än stt antingen förma den utfattige gäldenärens slägtingar, att betala hans skuld, något som väl ej bör genom lag. afses, eller ock för det han ej gjort rätt för sig, stretta Honom red föriusten ar Dans personliga frihet, den der likväl för hvarje medDHorgare i ett fritt samhälle måste på det nogaste skyddas. Att .bysättning aldrig. sbör vara till straff bör man ständigt vid lagstittning härom hafva för -ösonen, föstäd mången, som: mMiifrar för återinförande al bysättning i allmärket, synes anse fördelen deraf ligga just i det, band som, så unda lägges. på personens frihet. 4 1 Skadligt för det allmänna synes mig derjemte vara, att: nu åter medgifva bysättning i förevaranderfall. Om Svenske ganska väl kak umbära, då nödvändigheten så fordrar, förstår ban dock sällan aft motitå frestelsen-stilk skuldsättning! 8å snart kredit -honöm lemnas. : Isynperhet på landet ega, vid auktioner. och af smizuthandlande, utborgningar rum: till betydliga belopp och på ganska låvg kredit, äfveti blandvde samhällsklasser, söm egentligen lefva afvarbetet för dagen, hvarigenom, utom många andra olägenheter; det allmänna. till skada, en mängd öfverflödsartiklar. bif vit spridda. kring. viket och nära nog utgöra: elt-beböf för de fleste: 7 För underlättande af dessa utborg: ningar ansågs och anses ännu bysättningstvånget vara serdeles behöfligt. Denna riktniog till onödig skuldfällning bör lNikväl lagen söka förekomma, icke uppmunträ: Sedan år 4841 synes mera försigtighet vid utborgningar. shafva isträdt, till en del såsom följdaf upphäfvandet utef bysattningstvånget i allmänhet; att nu tiliintetgöra. denna-goda verkan af kongl.s förordningen. d.::40 Junisberös-de år, genom återinförande af. nämnde tvång vore följaktligen, enligt mini tanka, icke för ländetförmåtligt. 5; Jag apser nig derföre i underdånighet ej böra tilstyrka, stt ifrågavarande förslag sf Kongl. Maj:t genom dess nådiga proposition antegesö Uti konseijeh förklarade statsrådet Wern, att han instämde ijustitierädet grefve GA Sparres yttrade mening: