sedan gerom nämde förordning 10.8 i5 kap. Utsökr
Balken blifvit upphäfven, bysätning ej må ådömasp
den grund, att, vid . utmätning hos gäldenär. tillgå
gar att gälda med saknas; samt-att följaktligen stad
Fandet i förordningens 4 ej har afse. på fordrin
ar i allmänhet, utan endast på. sådana: fordringa
r hvilka elfter-serskilda författningar bysättning ege
Tum.p
Enär nu: likväl bysättning i det fall då vid utmät
Bing hos gäldenär full tillsårg att gälda med saknas
är fullkomligt öfverensstämmande. med den :grundsat
hvarpå ovanberörde förordning hvilar, eller att by
sättning är rättmätig såsom tvångsmedel att förm
gildenär till framlemvande af sioa tillgångar, mel
bör upphöra då, genom afträdande af hans bo til
konkurs och boupptecksingöns edeliga fästanda, en a
Tagstiftaren godkänd bevisning erhållits derom, att gäl
denär icko har någon tillgång fördo:d; hvilket är, gäl
Jande icke blott i-frågar om de vexlar , samt, löpand:
försk-ifningar och invisningär, söm hafva den strän
gaste exekutiva kraft i behål, utan ock i afs. på for
dringar i allmänhet; vill K. M. härmedelst i nåde
föreslå Rikets Ständer! ått, med ändring af den
Kongl. brefvet den 29 Ösitober 1842 meddelade lag
förklaring, Törande byiättniog, förordsadt varder:
att. derest vid utmätning:ibos. gälderär tillså:g at
gälda med icke finnes, då må bysättring åläggas, Om
Dorgenär det äskar; dock med de vilkor, som i lag
och författ:idgar, ang. detta ämne stadg:de äro.n
I Utai-det dan Kong!. propositionen med:öljande; pro:
tokoll fianers man, att vid donna frågas föredragning
högs:a domstolen, dess närvearandsa ledamöter, herra
Themptander, Stråhle, Nybzcus, Backman, grefve C
Spaärre ock hr af Rolen tillstyrkt förstlagat till propo
sitionen men deremot justitie:ådst grofve G. A. Spar
18 mot detsamma sig reserverat. Hr grefven yttrar
sig dervid.sålunds: Amdamilet med. bysättnisg är at
framtvinga tillgångar till gäldande- af skuld. —Detts
tvångsmedel måcvare nödvändigt förden störro rö el
sep, der sträng Pusktligh:t är Af vigt sisom i fråga
om vexlar, löpande dnvisningarcoch dylika förbindel-
ser, men.misdre beböfligt sämt till. ech med skadligt
synesidet mig vara, att häråt gilva vidare utströckoing
veller äfven til den händelsen, då gäldenär vid, utmät-
vibg bafunnits sskna tillgång. Anses gäldenären der-
vid hafva utdanstuckil egen döm, står det fordringse-
såren öppet att försätta bonom i konkurs OCK Såme-
delst-framtvitga alla hens tillgårgar. Stule nu der-
utöver rättighatratt för. hvarje skuld bysätta honom
tillerkännas fördringsegaren, då kan gäldenären låt!
-deriffån befria sig, om han gör konkurs i Hvilket fåll
fordringsegaren ej kommer i bärtro ställhing eller ba-
stigare i åtrjutands af sin rätt än om han fjol påyrkat
egendömens afträdandr. Vid sådant förhållande sybes
afigten, med ifrågavarande slog af bysättning icke
svara anDan, än stt antingen förma den utfattige gäl-
denärens slägtingar, att betala hans skuld, något som
väl ej bör genom lag. afses, eller ock för det han ej
gjort rätt för sig, stretta Honom red föriusten ar
Dans personliga frihet, den der likväl för hvarje med-
DHorgare i ett fritt samhälle måste på det nogaste
skyddas. Att .bysättning aldrig. sbör vara till straff
bör man ständigt vid lagstittning härom hafva för -ö-
sonen, föstäd mången, som: mMiifrar för återinförande
al bysättning i allmärket, synes anse fördelen deraf
ligga just i det, band som, så unda lägges. på perso-
nens frihet. 4
1 Skadligt för det allmänna synes mig derjemte vara,
att: nu åter medgifva bysättning i förevaranderfall.
Om Svenske ganska väl kak umbära, då nödvändig-
heten så fordrar, förstår ban dock sällan aft motitå
frestelsen-stilk skuldsättning! 8å snart kredit -honöm
lemnas. : Isynperhet på landet ega, vid auktioner. och
af smizuthandlande, utborgningar rum: till betydliga
belopp och på ganska låvg kredit, äfveti blandvde
samhällsklasser, söm egentligen lefva afvarbetet för da-
gen, hvarigenom, utom många andra olägenheter; det
allmänna. till skada, en mängd öfverflödsartiklar. bif
vit spridda. kring. viket och nära nog utgöra: elt-be-
böf för de fleste: 7 För underlättande af dessa utborg:
ningar ansågs och anses ännu bysättningstvånget vara
serdeles behöfligt. Denna riktniog till onödig skuld-
fällning bör lNikväl lagen söka förekomma, icke upp-
munträ: Sedan år 4841 synes mera försigtighet vid
utborgningar. shafva isträdt, till en del såsom följdaf
upphäfvandet utef bysattningstvånget i allmänhet; att
nu tiliintetgöra. denna-goda verkan af kongl.s förord-
ningen. d.::40 Junisberös-de år, genom återinförande
af. nämnde tvång vore följaktligen, enligt mini tanka,
icke för ländet- förmåtligt. 5;
Jag apser nig derföre i underdånighet ej böra til-
styrka, stt ifrågavarande förslag sf Kongl. Maj:t ge-
nom dess nådiga proposition antegesö
Uti konseijeh förklarade statsrådet Wern, att han
instämde ijustitierädet grefve GA Sparres yttrade
mening: