Ilunda att hvarjs mtidlem af samhället, huru han än
Imå vara qvalificerad, skall personligen deltaga i dex
politiska lagstiftnirgan; gränsen miste bestämmas a
samhällets intressea,; hvilka åter utgöra summan af per-
sonligheternss; bevaras de förra. bevaras äfven de sed.
nare, uppoffras de förre, uppoff:as äfsen de sednare.
och detta förhållande icträffir oundvikligen om de
stora sociala frågorne skola bedömas af massan, ho
lest af okunnigheten, men icke af upplysningen.
Personlighets-vriscipens erkännande i det hvilande
förslaget är ingen af dess författare införd okänd py-
het, många nästan de flesta Europeiska samhällen
hafva måst lemna sin gärd dertill. Men efter ett na-
ket erkännande hastade de dock att imöjligaste måtto
vid tillämpnsingen tillintetgöra grundsatsen. Der val-
rättigheten för mycket utsträcktes, inskränktes valbar-
heten, så att representatiorsrätten, de jure tillerkänd
massan, de facto tillfallit de upplystare klasserne. Ju
mera valrätt gheten blifvit utsträckt, desto säkrare
har detta ändamål vunnits genom den demoraliserande
I korruption som infört: i samhället. Ett ytterligare
I korrectif har åstadkommits medelst den öfre Kamma-
Irers utesutande konservativa sammansättning. Det
hvilande förslaget saknar alla dessa garsntier; det har
Jull det yttersta utsträckt valrättigheten utan att ia-
skränka valbasheten; den Andra Kammaren, skenbar-
ligen tillsatt endast för paraden, saknar allt återhål-
Tlande element och skulle eodast bliva ett eko af den
Iförsta. Allt beror så!edes uteslutande på Första Kam-
I marens sammansättoing. Man har icke här mera än
Jannorsädes oinskränkt vågat tilämpa personlighets-
grundsatser; den är således begränsad af en census,
som dock endast af dena mindre förmögenbeten, de-
mokratiens representerter, ovilkorligen tillgodornjutes;
— de af census medgifne rittigheterne inskränkas ju
mera förmögenoheten stiger och dess ionchafvare lem-
na sermhäillet garantier för sjelständighet och upplys-
ning i äsigter samt oberoende i ekonomiskt hänseende.
gesheten mot all högre upplysning uppenbarar
sig i alla förslagets föreskrifter. Så hefinnas de ge-
nom sia sambhällsst llning och bildningsgrad till re-
presentantkallet miost kompetenpte menigheternes funk-
tiovärer gynnade deraf, då nästan alla statens högre
embetens inothafvare, hvilkas närvaro inom represen-
tationen vore af en vida större betydelse och vigt, se
sig derifrån uteslutne. Det tillhör eu af vår tids ano-
malier a.t under det anspråken på kunskaperne äfven
hos den ocetysligaste af statens embetsmän äro i stän-
digt Ulitagande och examessvurmen böjar urarta till
verklig monomani, så skall det obildade sunda för-
ståndet och de 925 åren anses tillfyllestgörande vid
bvedömandet af frågor, der ovedersägligen de största
kunskaper, den mesta erfarenhet och skarpsinnighet
är al nöden. De som önska saken, borde åtminstone
befordra medlet; men nu är förhållandet att Bonde-
ståndet på allt sätt söker motverka folkskolors infö-
rande. Sistidne riksdags Bondestårnd utvecklade vis-
serligen mycket nit för deras befordrande, men i den-
na liksom i många anira frågor tyckas de represen-
terande medlemmarne icke alltid vara organer af den
verkliga Bond-opinionen.
Euligt de statistiska tabeller, som, först efter försla-
gets uppgörande, under riksdagens lopp blifvit al!l-
mänheten bekasta, skulle Bondestå :dets öfvervigt vid
valen mot de upplystare klasserna minst blifva som 4
till 4; frågan är således endast huru de skulle komma
att begagva dea dem tillerkävda öfvervägande politi-
ska myndigheten. Förslagets anhängare hafva visser-
ligen i detta afseende sökt lugna den konservativa
äsigten genom åtskilliga förhoppningsful!a förespeglia-
gar, hvilka gå ut på att bevisa, att demoktratien, som
med så många ansträogningar sökt tillskansa sig den
politiska myndigheten, vore färdig stt astå densamma
i samma ögonblick den fått dea i sina händer; säle-
des skulle den mest aristokratiskt sinnade, adels-
man, blott han för öfrigt vore i åtnjutande af menig-
heternes förtroende, otvifvels:ktigt komma i fråga vid
valen. De upplystare klasserne tyckas dock icke vara
benägne at i detta afseende nappa på kroken, och
hafva sina goda skäl destill. Misstroendet till Her-
rarec) är en grundton som genomgår hela vår Hi-
storia; fastän något mildrad af tilltagande, gemensam-
ma komtmunala bestyr utgör den ännu hufvuddraget
i Bondeståndets karakter. Att bonden med sitt för-
troende företrädesvis faller på bonden, är således tem-
ligen påtagligt, men betänklighsterre upphöra icke
med antagandet att valen i någon större måa
tiliföllo personer utom Ståndet. Da som med Bon-
destågdet stodo i närmaste beröricg, kommo då först
i åtanka; Bonrd-advokater, inspektorer, med ett ord
det man på landet benämner hallherrar, — per-
;oner som, med mera :j Ifförtroende, i intellektuelt
afseerde föga höja sig frin bonden, men vanligen
I -moreliskt hänseende stå vida lägre. Betänklig-
heterne fortfara äfven med antagarde af de gynnsam-
maste omständigheter, nemligen att de upplystare
klasserne i någon större propoition sku:le komma i
itrjutande af det politiska förtroendet. I allmänhet
äljer bonden väl ioom sin klass, men så blef icke
örhållandet utom dezsamma.: Då bonden lefyer inom
n inskränktare krets, kan han blott känna och be-
lömma de persorer som der omgiva honom. Dåhar
cke kände personligheterna, blef det publicisternes
ärf att härvid komma honom til bjalp; och då de
västan enhäkigt hyllat ultra-demokratiens åsigter, skulle
leras mäktiga inflytande inverka både ensidigt och
nenligt. De bekanta proscriptio:slistorne kort före
iksdagen äro ingalunda lugzcande i detta hänseende.
Liksom tidninga ne redan tagit patent på satserne,
komme de troligen att göra detsamma med kandida-
erna till valen, Den demokratiska servilismen blefye
len förnämsta rekommendationen; den anspråkslösa
örtjensten och sjelfständiga karakteren skulle blott
iIndantagsvis komma i åtanka. I demokratiens ina-
ressen hafva des; anhängare antagit som ett axiom,
it massan vanaligen gör goda val; men detta förhå
ande jivas på det mest uppenbara sätt af Historien.
Att framdraga do många bevisen häfderne i detta af-
ende framlägga, skulle leda till för mycken vidlyl-
ighet, utan att äzdock övertyga dem som icke önska
tt blifva övertygade. Utan äfventyr att begå miss-
ag, kan man dock våga pistå, att massan utan sya-
verligt afsoende på verklig förtjerst företrädesvis väljer
lem som smickra densamma, och Historien vet knappt
ramdraga exempel på, att massans förtroende fallit
3 personer som vågat säga den sanaingen. Utan att
ehjfva framdraga bevison från on förfluten tid, torde det
ara nog att framdraga dem från dea närvarande. A-
en ied erkägnande af allt det goda den demokratiska
ndan ästadkommit i Förenta Staterna i anseende
ill massans intellektuella ensom materiella belägen-
at instämma. dra von a re Ar a
Mr seen SE
NN aa mA mm mr ——
mm Oh mn
s—- VV -
-— mm — - DB Mm DO MN