Ilunda att hvarjs mtidlem af samhället, huru han än Imå vara qvalificerad, skall personligen deltaga i dex politiska lagstiftnirgan; gränsen miste bestämmas a samhällets intressea,; hvilka åter utgöra summan af personligheternss; bevaras de förra. bevaras äfven de sed. nare, uppoffras de förre, uppoff:as äfsen de sednare. och detta förhållande icträffir oundvikligen om de stora sociala frågorne skola bedömas af massan, ho lest af okunnigheten, men icke af upplysningen. Personlighets-vriscipens erkännande i det hvilande förslaget är ingen af dess författare införd okänd pyhet, många nästan de flesta Europeiska samhällen hafva måst lemna sin gärd dertill. Men efter ett naket erkännande hastade de dock att imöjligaste måtto vid tillämpnsingen tillintetgöra grundsatsen. Der valrättigheten för mycket utsträcktes, inskränktes valbarheten, så att representatiorsrätten, de jure tillerkänd massan, de facto tillfallit de upplystare klasserne. Ju mera valrätt gheten blifvit utsträckt, desto säkrare har detta ändamål vunnits genom den demoraliserande I korruption som infört: i samhället. Ett ytterligare I korrectif har åstadkommits medelst den öfre KammaIrers utesutande konservativa sammansättning. Det hvilande förslaget saknar alla dessa garsntier; det har Jull det yttersta utsträckt valrättigheten utan att iaskränka valbasheten; den Andra Kammaren, skenbarligen tillsatt endast för paraden, saknar allt återhålTlande element och skulle eodast bliva ett eko af den Iförsta. Allt beror så!edes uteslutande på Första KamI marens sammansättoing. Man har icke här mera än Jannorsädes oinskränkt vågat tilämpa personlighetsgrundsatser; den är således begränsad af en census, som dock endast af dena mindre förmögenbeten, demokratiens representerter, ovilkorligen tillgodornjutes; — de af census medgifne rittigheterne inskränkas ju mera förmögenoheten stiger och dess ionchafvare lemna sermhäillet garantier för sjelständighet och upplysning i äsigter samt oberoende i ekonomiskt hänseende. gesheten mot all högre upplysning uppenbarar sig i alla förslagets föreskrifter. Så hefinnas de genom sia sambhällsst llning och bildningsgrad till representantkallet miost kompetenpte menigheternes funktiovärer gynnade deraf, då nästan alla statens högre embetens inothafvare, hvilkas närvaro inom representationen vore af en vida större betydelse och vigt, se sig derifrån uteslutne. Det tillhör eu af vår tids anomalier a.t under det anspråken på kunskaperne äfven hos den ocetysligaste af statens embetsmän äro i ständigt Ulitagande och examessvurmen böjar urarta till verklig monomani, så skall det obildade sunda förståndet och de 925 åren anses tillfyllestgörande vid bvedömandet af frågor, der ovedersägligen de största kunskaper, den mesta erfarenhet och skarpsinnighet är al nöden. De som önska saken, borde åtminstone befordra medlet; men nu är förhållandet att Bondeståndet på allt sätt söker motverka folkskolors införande. Sistidne riksdags Bondestårnd utvecklade visserligen mycket nit för deras befordrande, men i denna liksom i många anira frågor tyckas de representerande medlemmarne icke alltid vara organer af den verkliga Bond-opinionen. Euligt de statistiska tabeller, som, först efter förslagets uppgörande, under riksdagens lopp blifvit al!lmänheten bekasta, skulle Bondestå :dets öfvervigt vid valen mot de upplystare klasserna minst blifva som 4 till 4; frågan är således endast huru de skulle komma att begagva dea dem tillerkävda öfvervägande politiska myndigheten. Förslagets anhängare hafva visserligen i detta afseende sökt lugna den konservativa äsigten genom åtskilliga förhoppningsful!a förespegliagar, hvilka gå ut på att bevisa, att demoktratien, som med så många ansträogningar sökt tillskansa sig den politiska myndigheten, vore färdig stt astå densamma i samma ögonblick den fått dea i sina händer; säledes skulle den mest aristokratiskt sinnade, adelsman, blott han för öfrigt vore i åtnjutande af menigheternes förtroende, otvifvels:ktigt komma i fråga vid valen. De upplystare klasserne tyckas dock icke vara benägne at i detta afseende nappa på kroken, och hafva sina goda skäl destill. Misstroendet till Herrarec) är en grundton som genomgår hela vår Historia; fastän något mildrad af tilltagande, gemensamma komtmunala bestyr utgör den ännu hufvuddraget i Bondeståndets karakter. Att bonden med sitt förtroende företrädesvis faller på bonden, är således temligen påtagligt, men betänklighsterre upphöra icke med antagandet att valen i någon större måa tiliföllo personer utom Ståndet. Da som med Bondestågdet stodo i närmaste beröricg, kommo då först i åtanka; Bonrd-advokater, inspektorer, med ett ord det man på landet benämner hallherrar, — per;oner som, med mera :j Ifförtroende, i intellektuelt afseerde föga höja sig frin bonden, men vanligen I -moreliskt hänseende stå vida lägre. Betänkligheterne fortfara äfven med antagarde af de gynnsammaste omständigheter, nemligen att de upplystare klasserne i någon större propoition sku:le komma i itrjutande af det politiska förtroendet. I allmänhet äljer bonden väl ioom sin klass, men så blef icke örhållandet utom dezsamma.: Då bonden lefyer inom n inskränktare krets, kan han blott känna och belömma de persorer som der omgiva honom. Dåhar cke kände personligheterna, blef det publicisternes ärf att härvid komma honom til bjalp; och då de västan enhäkigt hyllat ultra-demokratiens åsigter, skulle leras mäktiga inflytande inverka både ensidigt och nenligt. De bekanta proscriptio:slistorne kort före iksdagen äro ingalunda lugzcande i detta hänseende. Liksom tidninga ne redan tagit patent på satserne, komme de troligen att göra detsamma med kandidaerna till valen, Den demokratiska servilismen blefye len förnämsta rekommendationen; den anspråkslösa örtjensten och sjelfständiga karakteren skulle blott iIndantagsvis komma i åtanka. I demokratiens inaressen hafva des; anhängare antagit som ett axiom, it massan vanaligen gör goda val; men detta förhå ande jivas på det mest uppenbara sätt af Historien. Att framdraga do många bevisen häfderne i detta afende framlägga, skulle leda till för mycken vidlylighet, utan att äzdock övertyga dem som icke önska tt blifva övertygade. Utan äfventyr att begå missag, kan man dock våga pistå, att massan utan syaverligt afsoende på verklig förtjerst företrädesvis väljer lem som smickra densamma, och Historien vet knappt ramdraga exempel på, att massans förtroende fallit 3 personer som vågat säga den sanaingen. Utan att ehjfva framdraga bevison från on förfluten tid, torde det ara nog att framdraga dem från dea närvarande. Aen ied erkägnande af allt det goda den demokratiska ndan ästadkommit i Förenta Staterna i anseende ill massans intellektuella ensom materiella belägenat instämma. dra von a re Ar a Mr seen SE NN aa mA mm mr —— mm Oh mn s—VV -— mm — DB Mm DO MN