vore önsalbigt att Förlattaren Gå älven lyckades ia sina korrekturer bättre lästa; tv förra delen äs ganska rik på. tryckfel, oberäknadt dem som bli vit anmärkta på sista sidan. . RIKSDAGEN. ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONS. FRÅGAN. (Forts. från M4 210) Friherre MAURITZ KLINGSPORRE: Representationsfrågan har antagit en sådan vigt och betydelse, att den, äfven på bekostnad af mången annan Nationen dyrbar argelägenhet odeladt tillegnat sig allmänns uppmärksamheten. Den utsträcker sin inflyte!se, icke allenast på sjelfva sitt föremål, utan äfven på ställnin. gen mellan Stånd och S:ånd samt Fo:k och Styrelse. På dess behandling beror till stor del agörendet a de fleste andra vigtiga frågor som vid riksdagen fötTekomma ; den inverkar på närvarande äfven som på kommande förhållanden. Under så betydelsefulla omständigheter är representan:en liksom framkallad satt öppet uttala sin åsigt, äfven utan att kunna smickra sig med att hafva något nytt att tillägga eller att kuona bidraga till frågans slutliga lösande. Utan svårighet hade den på ett tillfredsställande sätt kunpat uppgöras, såvida sistlidne riksdags Consti.utions-Utskott funnit för godt att framläsga ett vidlugnare pröfning antagligt förslag. Förbålandet är beklagligtvis icke sådant; flera förtjenstiulla skrifter hava redan inför allmänheten afslöjst det hvilande förslagets många och stora brister; diskussionerne inom Stånden komma ytterligare att lemna bidrag til fullständigandet af dess karakteristik ; dess fel liga2a för så öppen dager, att dess försvarire nästan upphört att med fornuftsskäl draga i härvad derför, fastmera erkännas de af många deribland; och då härtill kommer att det hvilande förslagets slutliga öde med temlig visshet kan emotses, kunde det vara öfverflödigt att förspilla mårga ord i detta afseende. Men om sjelfva förslaget för det närvarande är att anse som ett dödfödt foster, är deticke så med de grundsattser som framalstrat detsamma; de äro gengångare som återkomma vid hvarje nytt förslag, och således börs de icke lemnas utan närmare skärskådning ecch uppmärksamhet. Då förslaget bär stämpeln af tidehvarfvets demokratiska riktning, torde det icke vara ur vägen att söka antyda, huruvida demokrstiens vexande anspråk rumera äro byggde på rättvisa och nödvändighet, och i hvad mån de redan äro tillfredsställde eller ytterligare kusna tillfredsställas utan våda för samhällets dyrbaraste intressen. I det feodala Europeiska samhället suckade de arbetande klasserna länge under ett stort. ett oerhördt moraliskt och matericlt förtryck, deras bedröfliga beligenhet är dock mera anad än tillförlitligt känd; ty historien lemrar föga upplysning i detta afseende. Nästan uteslutande författad i de makiägsndes anda och intresser, fästade den länge inge. uppmärksamhet vid de klsassers ställving, dem man knappt tillerkände ett. menniskovärde. Enligt den ti dens begrepp föreställde man sig, att förhålland:t icke kunde vara anvorlunda, än att de flera voro till fö: de färres intressen, nöjen och beqvämlighet; de arbetande klasserne föddes, lefde och dogo i elände, utan att en gång åtovjuta den trösten att man kände och ömmadeö för deras belägenhet. Länge ställde utom lagen, blef deras belägenhet icke synnerligen förbättrad då de kommo under lagen, ty lagstiftnicgen uppgjordes uteslutande i de förres ictressen; det brutala öfvervåldet och godtycket minskades något, under det att det materiella eländet snarare ökades än minskades. Att de arbetande klasserne under sådana förhå!!anden hyste hat till sina förtryckare cch sökte förbättra sin ställning, må ingen förtärka dem. Deras bemödanden voro dock länge utan framgång ; medelklassens emancipation understödd af furstarnes politik och maktbegär egde rum i sekler innan det lyckades de arbetande klasserne, att i rågon huvudsaklig mån förbättra sin ställning. Fransyska revolutionen utgjorde synnerligast vändpukten för deras belägenhet, och detta förhållande försonar många af dess ohyggligheter; det var i strömmar af blod menniskovärdet tillämpade sig sia rätt, Fransyska revolutionen inverkade icke blott på materiella förhållanden, dea inverkade ännu mäktigare på begreppen, hvilka fortarande återverkade på da förra. Resultaten häraf uppenbarade sig icke allenast i Frankrike utan i hela den civiliserade verlden, hvilken i större eller mindre grad måst följa den stråt Fravsyska revolutionen i detta afseenda utstakat; den beträdes rolens volers af de enväldigt liksom af de konstitutionelt styrds samhällena, den är en trollring ur hvilken irgen styrelse trots alla besvärjelser kan förflytta sig. Den sak demokratien förfäktade var länge rättvisans och mensklighetens, segren blef äfven deras, och der striden ännu fortfar är utgången icke mera tviivelaktig. I måoga Europeiska samhällen har demokratien ful!indat sitt värf, och är det endast att befara, att den genom sin överdrift tilliotetgör det goda den redan åstadkommit. Lagen, uppgjord i allas intressen, tillämpas lika på alla, statens embeten och samhällets förmåner äro i allmänhet tillgävgliga för den fattiga likasom för den rika; de sociala ojemnheter som ännu detta afseende förefinnas, ligga i samhällstil!ståndets natur och kunna svårligen afbjelpas, så framt icke de kommunistiska sattserne med agrarisk lag skulle införas. Något de lägre klasssrces förtryck af do högre ir blott undantagsvis tänkbart, det understöddes icke mera hvarken af lagar, seder eller bruk. Den nöd, iom ännu drabbar de arbetande klasserne, är oberoende af den politiska lagstiftningen; den är en följd af tidens industriella riktning. Hvad som tilldragit sig i det feodala Europa saknar visserligen sin fulla motsvarighet i Sverige, men let Europeiska samhället är att likna vid en familj, ler ipgeoting kan härda den ena medlemmen sim len andra icke har mer eller mindre känninog ar. Så afva äfven vi erfarit dyningarne astriden. Begrepven hafva dock mer än sakerne förmått bana sig väg hit. Då landet aldrig varit eröfradt, voro feodalismen: lägenheter och följder till en stor del okända. Strilen mellan aristokratien och demokratien saknade å!edes samma orsaker och samma ändamål; och var följd deraf mindre häftig. Från urminnes tider egle svenska bonden den jord han brukade, hans deltaande i den politiska lagstiftningen var alltid medgifen, och äfven den korta period af Sveriges medeltid, 18 mn ära mareanligan Htäfvada g