sker i samhället; och i det afseende hafva de mycket godan tidningarna hos oss ingalunda blfvit efter hvarkea det gamla restauration-partiet i Frankrike, som slutade med den Pohgnacska ministerens manifest, hvilket föregick de ryktbara Juli-ordonnanserna, eller de anatbemer, som i andra länder 2f den godtyckliga maktens och klassväldenas anhängare slungats mot yttranderätten. Häröfver skole vi således lika litet yttra någon förundrar, som det skulle vara värdt att söka afböja fortsättningen af en likartad besarbetning för framtiden. Det återstår blott, att taga i betraktande de medel, som för hvarje fall användas, och detta vilje vi nu göra i största korthet, i afseende på det ifrågavarande. Hvad är då egentliga innehål!et af den långa litanian i Biet? Jo! Hvarken Hr Erkebiskopeus bekanta tal, eller den ställning, hvaruti de båda första Stånden genom -sina Utskottsval och hvarjehanda åtgärder i öfrigt försatt sig till de båda öfriga, eller den tor, som varit rådande i åtskil liga af det konservativa partiets anöranden, innefatta i sig sjelfva någonting. anmärkningsvärdt, någonting retsamt; utan om något missnöje visat sig i följd deraf, så är endast pressen skuld dertill. Den borde hafva ej allenast tegat, utan äfven, i ordagrann slutföljd med Bi-författarens logik, tagit föremålen under sina vingars skyrdp. Anspråket är verkbgen icke illa. Huru lycklizt och beqvämt vore det ej, om man fisge den läran antagen, att i samma mån de maktägande eller hvilken som helst i samhället handlar mera opopulärt och lägger an på att visa det allmänna tänkesättet sitt förakt, i samma mån borde pressen taga honom under sina vingars skygd, blott för att spara honom allt obehag af det missnöje, hans förfarande kunde åstadkomma! Vidare burde Aftonbladet bafva omtalat de kringlöpande ryktena, och i sammanhang dermed strängt förmanat folket att hålla sig stilia. Till svar på det sednare få vi påminna Biförfattaren, som i denna punkt verkligen visat en otrolig naivitet eller, på ren Svenska, enfald, a:t om A. B. hade berättat om så gräsliga och orimliga rykten, som nu nämnasi Biet, så hade det ätven gjort sig skyldigt at uppgifva källen dertill. Awt försäkra om deras grundlöshet hade ej varit tillräckligt, och om några 0 roligheter sedan inträffat, då hade man med något skäl kunnat förebrå Aftonbladet, att det genom kringspridandet af dessa falska berättelser hade varit en verklig orsak till oväsendet. Det kan till och med frågas, buruvida icke Biförfattaren sjelf, ännu i denna stund, handlat ganska besinningslöst i detta afseende. Åtminstone är det sikert, att om tiden nu vore sådan som för tolf år sedan och Biet en misshaglig tidning, så skulle det väl svårligen undgått åtal för blotta omnämnandet a! elika infamier. Aftoszsbladet har åtminstone fått! en minnesbeta för sådana oförsigtigheter genom den rättegång, som slutades dermed, att vi fiugo böta för det vi omnämat, att ett rykte varit gångse bland hopea om brunnars förgiftasde, fastän omnämnandet skedde för att visa ryktets orimlighet. Just derföre är det ock, so:n : Aftonbladet fortfarit att påstå, att Bets och den Konstitutionelles upprepade hänsyftningar på möjiga försök till våld m. m. voro den egentliga orsaker, att detta ämne kom off-ntligen till tals. — Biför påstår älven, att Ailonbladet ingenting gjorde för att lugna. Detta är ett misstar; vi hinvisa till en artikel för Lördagen den 24 Augusti, der Attonbiadet både pekade på den svåra påföljden a riksdagsfridens störande, och sade, att intet siånd kunde underlåta att be:fia ett sådant våld, om de: hade inträffat. Serskildt vore det icke utan intresse, att lemna en liten förklaring på den gåta, som finnes i den oförsigtigt utsluppna meniagen, om en viss persons dödsdom), som hade varit ifkunnadx, i hände!se det hade gått 2tt steg längre,. Men af samma orsak som förut, vilje vi äfven bär ej göra oss skyldige till någoa indiskretion. Vi nöje oss således med att nämna, det personen, på hvilken här syfiar, på intet sätt var okunnig om den vaekra planen, som likväl hörer till dem,! hvilka äro lättare sagda än verkställda, ehuru blott den omständigheten, att fråga derom kunnat väckas och fiana något medbåll, kan vara karakteristisk nog på den sanna ridderlighetens vägnar. Ännu återstår likväl det väsentliga, och detta angår sjelfva huivudsaken, eller i hvad mån Aftonbladet verkligen kan hafva genom sina artiklar öfverskridit den behöriga gränsen. Det fines någonting, som vi i detta af:eende ej kunne underlåta att ännu en gång lägga biförfattaren och hans konsorter på hjertat, och det är, att de icke måtte lassa på Atonbladet allt hvad deras fria fantasier kunna inbilla dem, med ett ord icke dikta på oss hvad vi icke sagt, utan hafva den sodheten att med verkliga och ärliga, icke falska och förvrängda citationer, bevisa, huru och hvaruti Aftonbiadet förgått sig. Vi kunne nemligen cke begripa alt det finnes någonting på en gång nera försåtligt och oförskämdt, än att utan återvändo taga lönen till hje!p, för att få skada sina motståndare. Skulle det nu vid närmare sranskning bifinnas — och vi bedja biförfattaren, att i detia fall sätta glasögonen väl fast Då näsen — alt idlad alla de tidningar, som kommoaiterat och giort anmärkningar vid t. ex. Irkebisiopens helsningstal, Aftonbladet icke allevast begagnat sig af mera bofsamma ordalag än ;e flesta andra, utsn icke ens insaehållit något, un ej när som helst kan försvaras, så vida det aste utrymme skall fianas för omdömets fridå måste äfven Biförfattarens och heta nai:Py Vv oa STU et