sker i samhället; och i det afseende hafva de
mycket godan tidningarna hos oss ingalunda blf-
vit efter hvarkea det gamla restauration-partiet
i Frankrike, som slutade med den Pohgnacska
ministerens manifest, hvilket föregick de rykt-
bara Juli-ordonnanserna, eller de anatbemer, som
i andra länder 2f den godtyckliga maktens och
klassväldenas anhängare slungats mot yttrande-
rätten. Häröfver skole vi således lika litet yttra
någon förundrar, som det skulle vara värdt att
söka afböja fortsättningen af en likartad besarbet-
ning för framtiden. Det återstår blott, att taga
i betraktande de medel, som för hvarje fall an-
vändas, och detta vilje vi nu göra i största kort-
het, i afseende på det ifrågavarande.
Hvad är då egentliga innehål!et af den långa
litanian i Biet? Jo! Hvarken Hr Erkebiskopeus
bekanta tal, eller den ställning, hvaruti de båda
första Stånden genom -sina Utskottsval och hvar-
jehanda åtgärder i öfrigt försatt sig till de båda
öfriga, eller den tor, som varit rådande i åtskil
liga af det konservativa partiets anöranden, in-
nefatta i sig sjelfva någonting. anmärkningsvärdt,
någonting retsamt; utan om något missnöje visat
sig i följd deraf, så är endast pressen skuld der-
till. Den borde hafva ej allenast tegat, utan äf-
ven, i ordagrann slutföljd med Bi-författarens lo-
gik, tagit föremålen under sina vingars skyrdp.
Anspråket är verkbgen icke illa. Huru lycklizt
och beqvämt vore det ej, om man fisge den lä-
ran antagen, att i samma mån de maktägande
eller hvilken som helst i samhället handlar mera
opopulärt och lägger an på att visa det allmänna
tänkesättet sitt förakt, i samma mån borde pres-
sen taga honom under sina vingars skygd, blott
för att spara honom allt obehag af det missnöje,
hans förfarande kunde åstadkomma! Vidare burde
Aftonbladet bafva omtalat de kringlöpande rykte-
na, och i sammanhang dermed strängt förmanat
folket att hålla sig stilia. Till svar på det sednare
få vi påminna Biförfattaren, som i denna punkt
verkligen visat en otrolig naivitet eller, på ren
Svenska, enfald, a:t om A. B. hade berättat om
så gräsliga och orimliga rykten, som nu nämnasi
Biet, så hade det ätven gjort sig skyldigt at upp-
gifva källen dertill. Awt försäkra om deras grund-
löshet hade ej varit tillräckligt, och om några 0
roligheter sedan inträffat, då hade man med något
skäl kunnat förebrå Aftonbladet, att det genom
kringspridandet af dessa falska berättelser hade va-
rit en verklig orsak till oväsendet. Det kan till
och med frågas, buruvida icke Biförfattaren sjelf,
ännu i denna stund, handlat ganska besinningslöst
i detta afseende. Åtminstone är det sikert, att
om tiden nu vore sådan som för tolf år sedan
och Biet en misshaglig tidning, så skulle det väl
svårligen undgått åtal för blotta omnämnandet a!
elika infamier. Aftoszsbladet har åtminstone fått!
en minnesbeta för sådana oförsigtigheter genom
den rättegång, som slutades dermed, att vi fiugo
böta för det vi omnämat, att ett rykte varit gång-
se bland hopea om brunnars förgiftasde, fastän
omnämnandet skedde för att visa ryktets orim-
lighet. Just derföre är det ock, so:n : Aftonbladet
fortfarit att påstå, att Bets och den Konstitutio-
nelles upprepade hänsyftningar på möjiga försök
till våld m. m. voro den egentliga orsaker, att
detta ämne kom off-ntligen till tals. — Biför på-
står älven, att Ailonbladet ingenting gjorde för
att lugna. Detta är ett misstar; vi hinvisa till
en artikel för Lördagen den 24 Augusti, der At-
tonbiadet både pekade på den svåra påföljden a
riksdagsfridens störande, och sade, att intet siånd
kunde underlåta att be:fia ett sådant våld, om de:
hade inträffat. -
Serskildt vore det icke utan intresse, att lemna
en liten förklaring på den gåta, som finnes i den
oförsigtigt utsluppna meniagen, om en viss per-
sons dödsdom), som hade varit ifkunnadx, i
hände!se det hade gått 2tt steg längre,. Men af
samma orsak som förut, vilje vi äfven bär ej
göra oss skyldige till någoa indiskretion. Vi nöje
oss således med att nämna, det personen, på
hvilken här syfiar, på intet sätt var okunnig om
den vaekra planen, som likväl hörer till dem,!
hvilka äro lättare sagda än verkställda, ehuru
blott den omständigheten, att fråga derom kunnat
väckas och fiana något medbåll, kan vara karak-
teristisk nog på den sanna ridderlighetens vägnar.
Ännu återstår likväl det väsentliga, och detta
angår sjelfva huivudsaken, eller i hvad mån Af-
tonbladet verkligen kan hafva genom sina artiklar
öfverskridit den behöriga gränsen. Det fines
någonting, som vi i detta af:eende ej kunne un-
derlåta att ännu en gång lägga biförfattaren och
hans konsorter på hjertat, och det är, att de icke
måtte lassa på Atonbladet allt hvad deras fria
fantasier kunna inbilla dem, med ett ord icke
dikta på oss hvad vi icke sagt, utan hafva den
sodheten att med verkliga och ärliga, icke falska
och förvrängda citationer, bevisa, huru och hvar-
uti Aftonbiadet förgått sig. Vi kunne nemligen
cke begripa alt det finnes någonting på en gång
nera försåtligt och oförskämdt, än att utan åter-
vändo taga lönen till hje!p, för att få skada
sina motståndare. Skulle det nu vid närmare
sranskning bifinnas — och vi bedja biförfatta-
ren, att i detia fall sätta glasögonen väl fast
Då näsen — alt idlad alla de tidningar, som
kommoaiterat och giort anmärkningar vid t. ex.
Irkebisiopens helsningstal, Aftonbladet icke alle-
vast begagnat sig af mera bofsamma ordalag än
;e flesta andra, utsn icke ens insaehållit något,
un ej när som helst kan försvaras, så vida det
aste utrymme skall fianas för omdömets fri-
då måste äfven Biförfattarens och heta nai:-
Py
-
Vv oa STU
et