KINESISKA BREF
AF
ORVAR ODD.
IL
Grenna, 1844, Augusti 26.
Dat var för några veckor sedan. Jag satt i
allsköns luga på det så kallade Petit Cafö vid
Kyrkbrinken i Stockholm och drack mitt an-
språkslösa morgonkaffe. Dagens tidningar hade,
ännu helt våta, för ett ögonblick sedan anländt,
och den lilla gratiösa mamsellen, som på denna
ka med så mycken rätt bestrider en Hebes o-
lympiska syssla, behagade sjelf med tvenne för-
sigtiga fingerspetssr från buffeten förflytta Dogligt
Allebanda under mina ögon. Jag har mitt eget
kinesiska sätt att läsa Dagligt Allehanda, hvilket
likväl ieke hör hit; jag vill blott nämna, stt den-
na lektyr i allmänhet går ganska fort för sig.
Denna gång fästades imedlertid min uppmärksam-
het vid en artikel genast på andra kolumnen,
den der innehöll ingenting mer och ingenting
mindre än en på da ofelbaraste estetiska princi-
per fotad och med den strängaste logiska opar-
ziskhet genomförd fördömelse-kritik öfver en li-
ten, af undertecknad i ea alitför olycklig stund
utgifven samling poemer. Mitt första göra var,
som väl ingen menniska kam undra på, att ve-
derbörligen dåna midt i artikeln och, hvad nästar
värre är, midt i ett det delikataste mandelbröd.
Mitt nista, när jag med goda menniskors til!bje!p
återkom till mig sjelf, var att tillkalla en likare,
för alt öfvertyga mig om huruvida icke krisen
kuade hafva betänkliga efterslängar för mitt unga
1. Aldrig bar en kritik så slagit hufvudet på
spiken och drabbat en olycksalig författare med
en så mördande kraft.
Min läkare fann saken verkligen icke vara att
skämta med, och han förordnade att jag borde
företega -några små utflygter ur boet, för at
skingra mig och för ait i naturens sköte söka er
helsosam balsam för min sårada litterära fåfängar
sisom det heter i tecknisk stil. Jag beslöt at
icke dröja en dag med begagnandet af detta poe-
tiska läkemedel.
Visserligen kommo nu några kära vinner och