varm beundrare af förslaget; men gillade dess hufvuc element: fria, allmänna val. Det ligger en skön tank uttryekt deri, att folkets representanter skela gener folkets fria val kallag, icke genom börd eller andr tillfälligheter. Ingen farhåga hade uppstått hos Tal att något stånd eller yrke skulle blifva orepresente radt; ty den redlige förtjerstfulle representanten bli! ver alltid uppsökt, han må höra till hvad stånd sor helst. Tal. biföll förslagets antagande under hopp att dess brister skola i en framtid bliva afhulpne. Hr rådman Eklund ansåg en representationsförän dripg nödvändig; och ehuru försloget, efter Tal. för mening, påkallade väsendtliga jemkningar, borde ms! likväl, genom bifall till detsamma, gå nationens i al! mänhet uttryckta önskan till möte, helst man derige nom förebyggde den splittriog, som tyckes vilja in västla sig mellan vissa Riksstånd, af hvilken, om dei får framgång, bedröfliga följder för fäderneslande otvifvelaktigt skola ega rum. Då jemkningsar och för bättringar efter hand lättare kunpna tillvägabringas om någon grund väl blifvit lagd för den nya byggnpa den, lemnade Tal. under denna förutsättning sin rös till bifall åt förslaget. Hr Gråå hade redan vid sista riksdagen yttrat sir tarka om förslaget. Det hade många förtjenster oct många brister, men de sednare likväl af sådan natur att Tal. ansåg en omarbetning nödvändig, i synnerhe beträffande frågorna om valcensus och städernas ande irepresentationen ; men som representarterpe för Stockholm yttrat sig för försleget. och meningen inom ståcdet vore känd, vilie Ta!. ej med sin röst motarbeta förslaget, hvarföre Tal. ej deltog i voteringen. He Hörnstein förenade sig med dem som talat för förslagets antagande. Ginoge mean till grunden för dessa ståndsprivilegier, hvarom man ordat, så skulle man finna, att det icke är Svenska folket som utde lat dem, utan regenters gunst, partiers öfvervigt och revolutioner, hvarvid man städse inskränkt och urdertryckt folkets urgamla och derjemte naturliga rättigheter. De hava således ingen annan grund, än att Svenska folket bland sina många bördor tåligt burit jemväl denna, utmärkt af öfvermod. Det vore nu lid att Svenska folket återginge till sig sjelf och utöfvade sin rätt, alt sjelf välja sin representation. Hr fabrikör Almgren: Då nu alla Ståodens representanter yttrat sig, är det både min pligt och ett hehof för mig att nu uttala min opinion i detta vigtiga irende. Jag får då genast till en början förklara, alt jag nödgas afslå betinkandet, ehuru i strid med mina öfriga Ståndskamrater, och kommer icke heller att instämma med Hr Gråå att nedlägga min röst vid roteringen. Jag erkänner på det högsta, att en förändrad naionalrepresentation är nödvändig; men då det nya örslagets ifrigaste anhängare sjelfve anse, att en förindriog i samma ru genast är nödvändig, kan jag cke inse att man skall använda en sådan ofullkomighet till utbyte mot det åldriga representationssätt, i nu äga. Man har hört spridas den tanka, att om fgörandet ru berodde på detta högtärade Stånd, kulle måhända pluraliteten blifva annorlunda. Jag ill derföre nu begagna tillfället uttala, att jag icke biräder den mening, som skulle begagna ögonblickets Itfälle för framställande af en annan opinion, än den nan måbända byser. Motiverna för mitt afslag igenAnas helt och hållet uti de anföranden, som Her .broberg och Colla framfört — och under den lifga förboppning att ett nytt förslag , mera antagligt n det ru förkastade, måtte på ett eller annat sätt amstå, röstar jag äfven, till följe af pluraliteten af ina kommittenters tanke, ett afslag för betänkandet. : Diskussionen var nu slutad. Hr Lagergren begärde otering, och denpa utföll, såsom vi redan förut om-l. lat, med förslegets antagande af 47 röster emot 9. RR RR— L