varm beundrare af förslaget; men gillade dess hufvuc
element: fria, allmänna val. Det ligger en skön tank
uttryekt deri, att folkets representanter skela gener
folkets fria val kallag, icke genom börd eller andr
tillfälligheter. Ingen farhåga hade uppstått hos Tal
att något stånd eller yrke skulle blifva orepresente
radt; ty den redlige förtjerstfulle representanten bli!
ver alltid uppsökt, han må höra till hvad stånd sor
helst. Tal. biföll förslagets antagande under hopp
att dess brister skola i en framtid bliva afhulpne.
Hr rådman Eklund ansåg en representationsförän
dripg nödvändig; och ehuru försloget, efter Tal. för
mening, påkallade väsendtliga jemkningar, borde ms!
likväl, genom bifall till detsamma, gå nationens i al!
mänhet uttryckta önskan till möte, helst man derige
nom förebyggde den splittriog, som tyckes vilja in
västla sig mellan vissa Riksstånd, af hvilken, om dei
får framgång, bedröfliga följder för fäderneslande
otvifvelaktigt skola ega rum. Då jemkningsar och för
bättringar efter hand lättare kunpna tillvägabringas
om någon grund väl blifvit lagd för den nya byggnpa
den, lemnade Tal. under denna förutsättning sin rös
till bifall åt förslaget.
Hr Gråå hade redan vid sista riksdagen yttrat sir
tarka om förslaget. Det hade många förtjenster oct
många brister, men de sednare likväl af sådan natur
att Tal. ansåg en omarbetning nödvändig, i synnerhe
beträffande frågorna om valcensus och städernas ande
irepresentationen ; men som representarterpe för Stock-
holm yttrat sig för försleget. och meningen inom ståc-
det vore känd, vilie Ta!. ej med sin röst motarbeta
förslaget, hvarföre Tal. ej deltog i voteringen.
He Hörnstein förenade sig med dem som talat för
förslagets antagande. Ginoge mean till grunden för
dessa ståndsprivilegier, hvarom man ordat, så skulle
man finna, att det icke är Svenska folket som utde
lat dem, utan regenters gunst, partiers öfvervigt och
revolutioner, hvarvid man städse inskränkt och ur-
dertryckt folkets urgamla och derjemte naturliga rät-
tigheter. De hava således ingen annan grund, än
att Svenska folket bland sina många bördor tåligt bu-
rit jemväl denna, utmärkt af öfvermod. Det vore nu
lid att Svenska folket återginge till sig sjelf och ut-
öfvade sin rätt, alt sjelf välja sin representation.
Hr fabrikör Almgren: Då nu alla Ståodens repre-
sentanter yttrat sig, är det både min pligt och ett
hehof för mig att nu uttala min opinion i detta vigtiga
irende. Jag får då genast till en början förklara,
alt jag nödgas afslå betinkandet, ehuru i strid med
mina öfriga Ståndskamrater, och kommer icke heller
att instämma med Hr Gråå att nedlägga min röst vid
roteringen.
Jag erkänner på det högsta, att en förändrad na-
ionalrepresentation är nödvändig; men då det nya
örslagets ifrigaste anhängare sjelfve anse, att en för-
indriog i samma ru genast är nödvändig, kan jag
cke inse att man skall använda en sådan ofullkom-
ighet till utbyte mot det åldriga representationssätt,
i nu äga. Man har hört spridas den tanka, att om
fgörandet ru berodde på detta högtärade Stånd,
kulle måhända pluraliteten blifva annorlunda. Jag
ill derföre nu begagna tillfället uttala, att jag icke bi-
räder den mening, som skulle begagna ögonblickets
Itfälle för framställande af en annan opinion, än den
nan måbända byser. Motiverna för mitt afslag igen-
Anas helt och hållet uti de anföranden, som Her
.broberg och Colla framfört — och under den lif-
ga förboppning att ett nytt förslag , mera antagligt
n det ru förkastade, måtte på ett eller annat sätt
amstå, röstar jag äfven, till följe af pluraliteten af
ina kommittenters tanke, ett afslag för betänkandet. :
Diskussionen var nu slutad. Hr Lagergren begärde
otering, och denpa utföll, såsom vi redan förut om-l.
lat, med förslegets antagande af 47 röster emot 9.
RR RR— L