LIV Eli ce I AIVES ot Fe ILJUA hårndend PAU IENSRA MES HSA utdelades genom biskopen, doktor Hedi:a: Den större belöningen: åt B. E. G. Alznder, F. Hoffman, T. C. Wall, IL. J. Igelström; C. H. Haustedt, A. J. H-oström, F. W. Beckman, N. Sjöderg, C. OQO. Söderberg; A. R. Christiernsson, D. H. B-oberg, L. G. Seliström, J. A. Litidberg, IL. O. FF. Törner, G. A. Lundshl, A. V. Dahlgren, J. L. ÖalLlin, C. J. F. Sundmar, C. R. C. Maniette, dej fyra sisteämnde vid Prins Carls inrättning. — Den mindre belöninsen: åt N. J. Brunerooca, H. T. Sponier, L. A. Wall, B; A. Beckwan, E. W. Tjider, A. A. Masreliez, A. E. Cöster, F. OQO. Weanesqvist, A. W. Nordlindh, L. E. Pripp, J. H. W. Seliström, F. E. Ekenstjerna, E. Jacobsson, B. E. Wall; F. A. Söderström, E. J. Hultman, J. A. Nylander, E. A. Åkerström, A. Stålbom, D. R. Wizqvist, A. Salmson, F. L. Bookman, C. G. Landberg. Ett sort antal åskådare hade blifvit inbjudne att bivista högtiden; sjelva lokalen var klädd med blått och gult kläde och franser samt prydd med fl:ggor. Promotionen hedrades äfven af de tre ynesta Kongl. Prinsarnes närvaro. Efter slutet af sjelfva ståten, dervid en mängd vackra språng och evolutiocer i vattnet visader, hade eleverne arrangerat en kollation, hvartill ett större antal af åskådarae inbjöds. Läraren, fanjunkaren Sjiderhol z erbö:l vid detta tillfälle i present af de promoverade en dyrbar bröstnål i briljanter. KEN — Den anmärkningsvärdaste tilldragelse för dagen är utan tvifvel den debatt, som föreföll i går eftermiddag hos Ridderskapet och Adeln rörande det hvilande förslaget om det tillägg i 28 n regeringsformen, att fitlar utan medföljande embete peller tjenst eller med högre värdighet, än den innehaivande embete eller tjenst medför, ej må förlänas., Detta förslag hade redan dagen förut blifvit af de tre öfriga riksstånden antaget, men äfven det strandade på Riddarhuset, efter en diskusion som räckte fyra timmar, gerom votering som slog ut med 409 nej mot 79 ja. Det skulle vara ganska svårt alt tro, för den som ej var på stället närvarande, att sådana skäl kunde framdragas för titelväsendets bibehållande, som här likväl verkligen anfördes. Hiradsböfdingen och K2mmarjunkaren Biron Behbinder var den som först framstod till försvar för titlarnas bibebållande såsom en afdelning af det kungliga prerogativet; man borde icke beröfva konungen ett tillfille att förbinda sig personer af förtjenst: och Friherren gjorde bland annat en ömande målning af en gammal landssekreterare eller landskamrerare, om de efter en mångårig tjenstgöring icke hade utsigt att uppmuntras med belöningen af en titel. Nyssnämnde argument om prerogativet uppxepades af flere talare, såsom Grefve Poiycarpus C-onbjelm, som för öfrigt mente, att man icke skulle vinsa något botemedel emot fåfängan n.edelst den åsyfiade föreskriften; det borde sökas genom uppfostran. Ministern Friherre Palmstjerna förmenade att det onda icke botas genom ett recept utan genom dieten, och denna bestod af konungens sätt att tillämpa titlars utdelande sparsamt och med urskillnicg. Landshöfdingen von Hohenbausen sade, att man borde skilja mellan bruket och missbruket. Herr von Hartmanrsdorff var i denna likasom i andra frågor en af de vidlyftigaste; han kunile ej annat än medgiiva förslagets riktighet i principen, men sökte likasom Friherre Jacob Cederström att visa svårigheten både på den militära och civila vägea att reda sig utan surnumerärer, hela statsmachinen skulle då sgadn2. Presidenten C-derström uttalade äfven med emfas, att man ej behöfde fråga efter de öfriga ståndens beslut i denna fråga, emedan de voro lika med noll, så länge ej adeln beslutat. Landshöfdingen grefve Horas yttrande var dock ett af de märckeligaste: han ansåg adeln böra votera nej, dels för att bevara prerogativet, och dels emedan adeln numera hade en särskild bestämmelse i representationen, skild från de öfriga ståndens, nemligen att befria regeringen från att utöfva sitt veto emot de tre öfriga stånden, der det kan behöfva komma i fråga eller rättare mot de två, Borgare-och Bondestånden, hvilka i följd af sakerhas maturliza gång hädanefter skola allt mer intränga på konungamaktens gebiet (den ädle gre!ver ville således, att Adeln skulle göra sig sjelf till ett oombedt ombud för regeringen i detta afseende). Hr Printzensköld hade också någonting att säga i samma anda, och fann bland annat något oerhördlt i framställandet af den suppositionen, att en regent skulle kunna begagna titlar såsom korruptionsmedel. Alla dessa svaga skäl undanröjdes och vederlades fullständigt af åtskilliga andra ledamöter. Prof. Cederskjöld var humoristisk och lekande och framdrog en mängd facta till bevis för det löjliga och skadliga af titelväsendet. Landshöfldingen, baron Fredrik R dderstolpe yttrada sig ganska lyckligt, dels muntligen dels skriftligen, och grefve Anckarsvärd hade för dagen återfunnit hela sin förra ungdomliga värma och vältalighet. Dessutom upptogos invändningarne å motsidan af hrr Gripenstedt, Emil von Troil, L. Hjerta, Arvid och Bengt R:bbiog, W. F. Dalmaån och Mannerskants. He von Hartmansdorff upptog ånyo några af dessas argumenter och hade haft den lyckan, att höra dem alldeles oriktigt, hvarigenom han fick tillfälle till en py argumentatioa mot något, som ej blifvit sagdt; men han fick af hr v. Troil ett kraftigt beriktigande. Sedan ungefär hälften af debatten AS. a