LIV Eli ce I AIVES ot Fe ILJUA hårndend PAU IENSRA MES HSA
utdelades genom biskopen, doktor Hedi:a: Den
större belöningen: åt B. E. G. Alznder, F. Hoff-
man, T. C. Wall, IL. J. Igelström; C. H. Haustedt,
A. J. H-oström, F. W. Beckman, N. Sjöderg, C.
OQO. Söderberg; A. R. Christiernsson, D. H. B-o-
berg, L. G. Seliström, J. A. Litidberg, IL. O. FF.
Törner, G. A. Lundshl, A. V. Dahlgren, J. L.
ÖalLlin, C. J. F. Sundmar, C. R. C. Maniette, dej
fyra sisteämnde vid Prins Carls inrättning. —
Den mindre belöninsen: åt N. J. Brunerooca, H.
T. Sponier, L. A. Wall, B; A. Beckwan, E. W.
Tjider, A. A. Masreliez, A. E. Cöster, F. OQO.
Weanesqvist, A. W. Nordlindh, L. E. Pripp, J.
H. W. Seliström, F. E. Ekenstjerna, E. Jacobsson,
B. E. Wall; F. A. Söderström, E. J. Hultman,
J. A. Nylander, E. A. Åkerström, A. Stålbom,
D. R. Wizqvist, A. Salmson, F. L. Bookman, C.
G. Landberg.
Ett sort antal åskådare hade blifvit inbjudne
att bivista högtiden; sjelva lokalen var klädd
med blått och gult kläde och franser samt prydd
med fl:ggor. Promotionen hedrades äfven af de
tre ynesta Kongl. Prinsarnes närvaro. Efter slu-
tet af sjelfva ståten, dervid en mängd vackra
språng och evolutiocer i vattnet visader, hade e-
leverne arrangerat en kollation, hvartill ett större
antal af åskådarae inbjöds. Läraren, fanjunkaren
Sjiderhol z erbö:l vid detta tillfälle i present af
de promoverade en dyrbar bröstnål i briljanter.
KEN
— Den anmärkningsvärdaste tilldragelse för da-
gen är utan tvifvel den debatt, som föreföll i går
eftermiddag hos Ridderskapet och Adeln rörande
det hvilande förslaget om det tillägg i 28 n re-
geringsformen, att fitlar utan medföljande embete
peller tjenst eller med högre värdighet, än den
innehaivande embete eller tjenst medför, ej må
förlänas., Detta förslag hade redan dagen förut
blifvit af de tre öfriga riksstånden antaget, men
äfven det strandade på Riddarhuset, efter en dis-
kusion som räckte fyra timmar, gerom votering
som slog ut med 409 nej mot 79 ja. Det skulle
vara ganska svårt alt tro, för den som ej var på
stället närvarande, att sådana skäl kunde fram-
dragas för titelväsendets bibehållande, som här
likväl verkligen anfördes. Hiradsböfdingen och
K2mmarjunkaren Biron Behbinder var den som
först framstod till försvar för titlarnas bibebål-
lande såsom en afdelning af det kungliga prero-
gativet; man borde icke beröfva konungen ett till-
fille att förbinda sig personer af förtjenst: och
Friherren gjorde bland annat en ömande målning
af en gammal landssekreterare eller landskamre-
rare, om de efter en mångårig tjenstgöring icke
hade utsigt att uppmuntras med belöningen af en
titel. Nyssnämnde argument om prerogativet upp-
xepades af flere talare, såsom Grefve Poiycarpus
C-onbjelm, som för öfrigt mente, att man icke
skulle vinsa något botemedel emot fåfängan n.e-
delst den åsyfiade föreskriften; det borde sökas
genom uppfostran. Ministern Friherre Palmstjerna
förmenade att det onda icke botas genom ett re-
cept utan genom dieten, och denna bestod af
konungens sätt att tillämpa titlars utdelande spar-
samt och med urskillnicg. Landshöfdingen von
Hohenbausen sade, att man borde skilja mellan
bruket och missbruket. Herr von Hartmanrsdorff
var i denna likasom i andra frågor en af de vid-
lyftigaste; han kunile ej annat än medgiiva för-
slagets riktighet i principen, men sökte likasom
Friherre Jacob Cederström att visa svårigheten
både på den militära och civila vägea att reda
sig utan surnumerärer, hela statsmachinen skulle
då sgadn2. Presidenten C-derström uttalade äf-
ven med emfas, att man ej behöfde fråga efter
de öfriga ståndens beslut i denna fråga, emedan de
voro lika med noll, så länge ej adeln beslutat.
Landshöfdingen grefve Horas yttrande var dock
ett af de märckeligaste: han ansåg adeln böra vo-
tera nej, dels för att bevara prerogativet, och dels
emedan adeln numera hade en särskild bestäm-
melse i representationen, skild från de öfriga stån-
dens, nemligen att befria regeringen från att ut-
öfva sitt veto emot de tre öfriga stånden, der det
kan behöfva komma i fråga eller rättare mot de
två, Borgare-- och Bondestånden, hvilka i följd af
sakerhas maturliza gång hädanefter skola allt mer
intränga på konungamaktens gebiet (den ädle gre!-
ver ville således, att Adeln skulle göra sig sjelf
till ett oombedt ombud för regeringen i detta af-
seende). Hr Printzensköld hade också någonting att
säga i samma anda, och fann bland annat något oer-
hördlt i framställandet af den suppositionen, att
en regent skulle kunna begagna titlar såsom kor-
ruptionsmedel. Alla dessa svaga skäl undanröjdes och
vederlades fullständigt af åtskilliga andra ledamöter.
Prof. Cederskjöld var humoristisk och lekande och
framdrog en mängd facta till bevis för det löjliga
och skadliga af titelväsendet. Landshöfldingen, baron
Fredrik R dderstolpe yttrada sig ganska lyckligt,
dels muntligen dels skriftligen, och grefve Anckar-
svärd hade för dagen återfunnit hela sin förra ung-
domliga värma och vältalighet. - Dessutom uppto-
gos invändningarne å motsidan af hrr Gripenstedt,
Emil von Troil, L. Hjerta, Arvid och Bengt R:b-
biog, W. F. Dalmaån och Mannerskants. He von
Hartmansdorff upptog ånyo några af dessas argu-
menter och hade haft den lyckan, att höra dem
alldeles oriktigt, hvarigenom han fick tillfälle till
en py argumentatioa mot något, som ej blifvit
sagdt; men han fick af hr v. Troil ett kraftigt
beriktigande. Sedan ungefär hälften af debatten
AS. a