egendomsegåres förtryck, bat fred dennå klägån inte
kan uträtta. Detta är egentliga äfsigten som, aristo-
kratisk till sin princip, kraftigt understödes af läsare-
fanatismen och hierarkien. Huru bedröfligt detiflera
afseenden står till med oss fattiga Smålänningar, kan
knappast skildras och torde i hufvudstaden änru
mindre tros. Ovedersägligt är, att läseriet och alla
dermed förknippade religiösa förvillelser, (som isyn-
nerhet har presterskapet att tacka för sin uppkomst)
räckt aristokratien och prestväldet en bjelpsam hand,
för att söka bibehålla deras myndighet öfver menig-
heten, såväl i kyrkligt, som politiskt afseende. Du
känner väl presten Nyman, som aflågsnad från hulf-
vudstaden, der han höll på att förvrida huftudena,
sedermera fick sig på Wanäs anvisadt ett passande
fält för sin verksamhet, och nu ändtligen slagit ned
sina bopålar i min trakt? I fanatisk ifver far han
fram mot representationsreformen, som han kallar
ett helvetets foster, mot tryckpressen och riksfur-
sten Aftonbladet, mot H., den han otvctydigt till
och med på predikstolen ej mindre än i enskilta för-
samlingar, utpekat som en bof och öfverhopat med
otidigheter, som öppet ådagalägga huru litet mannen
ännu är höjd öfver råheten och smutsen, eller också
ge anledning att frukta, det samhället måste förs:kra
sig om hans person såsom dårhusmässig, Det är lätt
att föreställa sig, hvilken inflytelse detta har på en-
faldig allmoge, som i sin fromma fördom anser presten
som ett orakel och icke upptäcker, huru ulfhuden stic-
ker igenom skrymteriets, sjelfrättärdigbetens och det
andliga högmodets e!jest merendels temligt glesa täc-
kemantel. Huru godtroget densamma ofta lyssnar tiil
de orimligaste föregifvanden och hörsagor, bör du
kunna ichemta fullkomligt deraf, att den H. avoge
fraktionen, samfäldt med de presterliga bearbetnin-
garne, just användt det ärligaste jag tror han uträttat
som riksdagsman och som åt framtiden säkert beva-
rar hans namn i ett aktningsfullt minne, jag menar
hans bemödanden för en ändamålsenligare folkunder-
visning och hans frisinnade yttranden i denna, som
andra öfverliggningsämnen, för att göra honom miss-
tänkt och förhatlig hos kommittenterne. Så har man
sökt förespegla dem, att antsgandet af den nya lagen
för folkskolorna icke allenast skulle kringskära föräl-
dramakten öfver barnen, de sjelfve utarmas genom
betydliga bidrag till förhöjda lönearslag åt lärare. an-
skaffande af böcker i läroämnen, som för bondebarn
voro öfverflödiga att inhämta, om ej rent af förderf-
liga, och att således, när skolan väl vore inrättad,
oupphörliga och obilliga fordringar skulla snart visa,
huru obetäsksamt de handlat, då de öfvergifvit den
gamla undervisningsmethoden. När en så påtaglig
lögn kan förvilla omdömet, kan antagas för god åt-
minstone af en del bland menigheten, då vet man
omisskänneligt på hvilken bildningsgrad den befinner
sig, huru högeligen den tarfvar att komma i besitt-
Ring af de upplysningens fördelar, dem denna lag af-
sett att bereda densamma, och derifrån ljusets fien-
der, för att ännu längre kunna bibehålla sin förfär-
liga tvängsmakt, anstränger sig att undantränga den.
Imedlertid är det för fosterlandsvännen glädjande, att
den konservativa princigens bemödanden, allt detta
oaktadt, hos oss rönte föga framgång, hvarpå den till-
dragelse, som egde rum straxt efter valförrättningens
slut på tingsstället Jäth vid Blekingska gränsen, dit
densamma blef förlagd, ehuzru den alltid förut vanli-
gen hölls i Wexjö eller Alfvestad, är ett bevis. Nå-
gre af de elektorer nemligep, som icke afgåfvo sina röster
på H., beklagade sig att de icke vågat rösta likstämmigt
smed de öfriga, emedan herrarne ej vilja hafva brodren
Heurlin, och sjelf har jag hört en af klaganderne yttra,
att ihan blifvit lockad andersskrifva besvärsskriften öf-
ver valet. Den man egentligen arbetade för att !å
vald till representant, var en viss M—n, fordom be-
tjent hos landshböfdingen, hvars redbarhet i öfrigt jag
visst icke vill sätta i fråga, men hvars duglighet till
riksdagsfullmäktig jag eger temligen grundade skäl att
betvifla, och till genomdrifvande af denna afsigt be-
gagnade man som bearbetare personer, hvilka troddes
ega ett öfvervägande inflytande inom orten. Så ut-
skickades t. ex, till elektern, kyrkovärden P. S—n i
Ö. församling, en viss grefve P. . . ., som då hans väl
beräknade föreställningar, icke förmådde vända den
ärlige bonden til M—ns fördel förtrytsamt yttrade:
Ni må välja, min kära kyrkovärd, på hvilken annan
Di vill, men H. är en farlig karl. Det svar herr
grefven erhöll är karakteristiskt: År Heurlin sädan
att icke grefven och :herrarne tycka om honom, då
tror jag att han är en bra karl och då får han min
röst. Sådant svar borde hvarje systemets hyrlakej
undfå, hvar han icfioner sig, för att genom fint an-
lagda tumningsförsök förvilla omdömet och förhindra
rätten.
Mycket hade jag att berätta om tjenstemännens
härstädes förhållande i anseende till-allmogen, men jag
uppskjuter det till en annan gång, likasom om det
bedröfliga inflytande läseriet, eller 1 :tta:e, förvända
andeliga nitet här yttrat på sinnena. Det beter i de
fanatiske väktarnes -mun renlärighet. O, ve! skall
detta vara försonipgens evangelium, huru lyder då af-
grundeps? Besynnerligt är att gubbarne derinne i
Wexiö låta dessa villomeningar ohejdedt grassera, de
växa dem över hufvudet medan de sofva, och den tid
torde ej vara aflägsen, då staten ej mindre än kyr-
kan skakas i sina innersta grundvalar af de jordskalf,
ock altid beledsaga utbro:ten if volkanerne inom
tankens rike, lika säkert som i naturverlden.
JO
RIESDA GEN.