så mycket som möjligt, tyckes aflägsna den förening till gemensamt nyttiga ändamål, som bör vara afsigten med all god lagstiftning. Utskottet har ock funnit denna theori af erfarenheten bekräftad, och har således ej kunnat undgå att erkänna, att uti stånds. fördelningen låg större delen af anledningarne till: det missförståod, det uppehåll och den oordning i ärendernas gång, ändteligen till de ståndstvister, som så ofta söndrat nationen, skakat semhällsordningens grund: valar och kullstörtat statsförfattningen. När man redan år 4810 kunde så yttra sig, förundrar mig ej, att öfvertygelsen i detta fall, efter öfver 30 års förlopp, vunnit än mera stadga och fasthet. Man fördömmer i allmänhet den låga valcensus, som blifvit antagen i det nya Representationsförslaget och förespeglar då största vådor såsom härflytande derifrån. Det påstås, att de blifvande riksdagsmannavalen skola framdeles komma att bestämmas, om just icke af fattigdomen och torftigheten, dock af de små och minst bemedlade jordegarne. På sådant sätt skulle representationen, långt ifrån att vara ett uttryck af bildningens och den större förmögenhetens rättmätiga anspråk, komma att utgöras af backstugusittare. Utan att vilja ens utpeka allt det öfverdrifna och orimliga i ett sådant påstående, låtom oss blott öfvertänka den satsen, om det är så alldeles gifvet att folket bör ensamt representeras af de större fastighetsegarne och den större förmögenheten. Main föregifver pu, att rikedomen har större intressen att bevara, än de små fastighetsegarne, och att således den skall med större uppmärksamhet följa de allmänna ärendernas gåpg. Detta är ofta falskt; ty vid alla de tillfällen, då samhällets stora iatressen komma i fråga, eller då större och mera betydande brytningar äro förhanden, då är det merendels de mindre bemedlade samhällsmedlemmarne som lida mest. Den rike har alltid medel att, om icke afvärja, dock åtminstone berga sig i stormen, under det den mindre bemedlade nödgas underkasta sig alla chancerna af fosterlandets skakningar. Med skalden kan man, i fråga om den arbetande klassens värde, säga: Vi reda för landet den närande saft, Vi föda det — brödet är vårt, Af 038 har det helsa, af oss har det kraft, Och blöder det, blodet är vårt. Jag tilltror mig icke bestämdt afgöra, huruvida. Konstitutione Utskottet i sitt förslag till valcensus träffat det fullkomligt rätta; ty alla raenskliga verk äro ofullkomliga; men det vet jag, att, utan att vilja nedstiga ända till antagandet af personlighetsprincipen, anser jag dock vara bättre att valcensus är låg. än att den skulle vara för hög. Under den grofva vadmalsrocken träffas rätt så ofta ett varmt och fosterländskt sinne, samt ett sundt och redigt omdöme, som under den rikes och förnämes sirliga utstofferade beklädnad. På de skäl jag här ofvan haft äran anföra är min förmening den, att vi gilla och antaga det nu förevarande förslaget till representationsförändring, äfven med de brister och ofullkomligheter det kan innehålla, hvilka framdeles kunna rättas och jemkas TK (Forts. fötjer.) om ESTEETT