så mycket som möjligt, tyckes aflägsna den förening
till gemensamt nyttiga ändamål, som bör vara afsig-
ten med all god lagstiftning. Utskottet har ock fun-
nit denna theori af erfarenheten bekräftad, och har
således ej kunnat undgå att erkänna, att uti stånds.
fördelningen låg större delen af anledningarne till: det
missförståod, det uppehåll och den oordning i ären-
dernas gång, ändteligen till de ståndstvister, som så
ofta söndrat nationen, skakat semhällsordningens grund:
valar och kullstörtat statsförfattningen.
När man redan år 4810 kunde så yttra sig, förun-
drar mig ej, att öfvertygelsen i detta fall, efter öfver
30 års förlopp, vunnit än mera stadga och fasthet.
Man fördömmer i allmänhet den låga valcensus,
som blifvit antagen i det nya Representationsförslaget
och förespeglar då största vådor såsom härflytande
derifrån. Det påstås, att de blifvande riksdagsmanna-
valen skola framdeles komma att bestämmas, om just
icke af fattigdomen och torftigheten, dock af de små
och minst bemedlade jordegarne. På sådant sätt
skulle representationen, långt ifrån att vara ett ut-
tryck af bildningens och den större förmögenhetens
rättmätiga anspråk, komma att utgöras af backstugu-
sittare.
Utan att vilja ens utpeka allt det öfverdrifna och
orimliga i ett sådant påstående, låtom oss blott öfver-
tänka den satsen, om det är så alldeles gifvet att fol-
ket bör ensamt representeras af de större fastighets-
egarne och den större förmögenheten. Main föregif-
ver pu, att rikedomen har större intressen att bevara,
än de små fastighetsegarne, och att således den skall
med större uppmärksamhet följa de allmänna ärender-
nas gåpg. Detta är ofta falskt; ty vid alla de till-
fällen, då samhällets stora iatressen komma i fråga,
eller då större och mera betydande brytningar äro
förhanden, då är det merendels de mindre bemedlade
samhällsmedlemmarne som lida mest. Den rike har
alltid medel att, om icke afvärja, dock åtminstone
berga sig i stormen, under det den mindre bemedlade
nödgas underkasta sig alla chancerna af fosterlandets
skakningar. Med skalden kan man, i fråga om den
arbetande klassens värde, säga:
Vi reda för landet den närande saft,
Vi föda det — brödet är vårt,
Af 038 har det helsa, af oss har det kraft,
Och blöder det, blodet är vårt.
Jag tilltror mig icke bestämdt afgöra, huruvida. Kon-
stitutione Utskottet i sitt förslag till valcensus träffat
det fullkomligt rätta; ty alla raenskliga verk äro o-
fullkomliga; men det vet jag, att, utan att vilja ned-
stiga ända till antagandet af personlighetsprincipen,
anser jag dock vara bättre att valcensus är låg. än att
den skulle vara för hög.
Under den grofva vadmalsrocken träffas rätt så ofta
ett varmt och fosterländskt sinne, samt ett sundt och
redigt omdöme, som under den rikes och förnämes
sirliga utstofferade beklädnad.
På de skäl jag här ofvan haft äran anföra är min
förmening den, att vi gilla och antaga det nu före-
varande förslaget till representationsförändring, äfven
med de brister och ofullkomligheter det kan inne-
hålla, hvilka framdeles kunna rättas och jemkas
TK (Forts. fötjer.)
om ESTEETT