sidenten von Earlmansaorjj Och era CcylskUpen Uf
Wingård.
— De båda utmärkta artisterne vid teatern i
Köpenbamn, M:l Fjeldsted och Hr Hoppe, hafva
blifvit 2nnodada och erhållit tillåtelse att begifva
siz till Stockholm, för att med sina talanger illu-
strera baletten vid det förestående galarpektaklet.
RIESDAGEN.
Bargareståndet.
DISKUSSIONEN ÖFVER REPRESENTATIONS-
FRAGAN.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Hr Anders Pers: Af all den rörelse i sinnena, af
alla de förhoppningar. som det hvilande representa-
tionsförslaget alstrat, kommer kanske ingenting annat
att såsom resultat stå qvar. än våra yttranden ; och
må de också för den stull inför efterverlden vittna
om, hväd en del af svenska folkets ombud — ombu-
den för svenska folkets ofantliga plurelitet — ville år
4840, men icke kunde år 1844. Ingen fråga bar vid
svensk riksdag blifvit behandlad, som väckt ett sådant
echo utom Siånden och så delat nationen; ingen,
som födt så mycken enthusiasm för och så mycken
bitterhet emot. Men i allmänbet har synts mig un-
der hela tiden, att bemödanderne å ena sidan gått
något bredvid frågan, men att de gjort det mycket, ja
nästan helt och hållet på den andra; om med flit el-
ler af missförstånd, det vill jag icke döma. Vanstäl!-
ning är ett mäktigt vapen. som ofta användes, isyn-
nerhet när ett parti bvill skaffa med fruktan och bät-
vann,, att någon stor rörelse i sinnena skall qväfvas,
utan att tecken till våldsam behandling skall synas
vid obduktionen. Att uttala ett naket och skärande
nej, äfven då man har formell rätt dertill, är hvad
man gerna undviker. Jag vill icke, är en vida obe-
hagligare och miodre trygg form än jag kan icken,
och detta kan, söker man ge en anstrykning af
allmänlighet och oegennytta. För min egen del, he-
:ter det, har jag visst ingenting emot saken. men
samhället och dess väl och lugn tillåta mig icke.
Det är skrymteriet, som gjort det obehagligaste in-
trycket i denna sak; men det har tillika föranledt en
iakttagelse, som svenska folket behöfde, och som öpp-
nat dess ögon: det starka och verkliga skrymter icke;
svaghet måste således här ligga i botten på motstån-
det. I Enaogland hafva i de sednare tiderna genom
drifvits vigtiga reformfrågor, som motarbetades af verk
liga kompskta intressen med ofantlig inre makt, och
ändock gingo de frågorne igenom, emedan en ännu
större makt stod upp för dem — folkets vilja och
sakens nödvändighet. Huru kan man då hoppas ett
i längden lyckadt motstånd här, hvarest motstånds-
krafterne äro så svaga, att de nödgas stödja sig på
skrymteri och skuggspel?
Bland dessa fantasmagorier är en, som från första
stund gjort ett vidrigt intryck på mig och ingifvit mig
den misstankan, att fråga icke var om rent spel; man
har högt ropat om ett nytt samhällsskickn, bvarmed
den pu föreslagna representationsförändringen skulle
hota landet; om ett nytt Sverige, som skulle upp-
stå derutur. För att bedöma halten af detta påstå-
ende, måste man framtvinga ett bestämdt svar på den
frågan: hvad menen j med ett nytt samhällsskick, är
det den understa, vigtigaste grunden för folkets Nf
och verksamhet och för dess känsla af sin tillvaro så-
som folk, är det dess föreställningssätt och lika myc-
ket i lefnadsvanor, som i positiv lagstiftning uttryckta
sambällslif? Eller är det blo:t denna positiva och yttre
lagstiftning? Jag har mycket hört talas om en omöj-
lighet, att gifva ett folk nya organiska lagar, innan
det mognat för dem, hvilket förmodligen vill säga
innan det insett nödvändigheten af dem ooh gjort sig
teda för hurudana det önskar sig desamma. Men
just denna öfvertygelse och önskan är kanaske det vig-
tiga steget; deras uttryckande i formella och posi-
tiva lagar är ett moment af underordnad vigt. Jag
tror att det slora steget är taget och att det, som
återstår, är det lilla. Om en representationsförändring
nu göres, så är den icke det nja Sverige, hvarmed
man vill skräma allt.
Detta nya Sverige, detta nya samhällsskick. finnes
redan; det skall icke tillskapas, det är redan till-
skapadt genom ett sekels erfarevhet, som lärt svenp-
ska folket, att dess nuvararde representation icke är
ett uttryck, icke, om jag så får såga, ett sammandrag,
en trogen miniaturbild af folkets tankar och lif och
behof. Mingenstädes händer, att representationen går
bredvid folket; men nästan på intet ställe har detta
varit eller är till den grad fallet, som här i Sverige
Aldrig, allt sedan forntiden, har svenska folket haft
fullt förtroende för dem, som skulle hetas innehafva
dess förtroende; aldrig har det med trygghet och till-
försigt emotsett deras sammankomst, såsom botemedel
mot sina olägenheter — såsom en organ för sina örsk-
ningar, och detta har kommit just deraf, att alla ve-
lat enskildt vara allt för trygga; att hvar och en fö!
sig velat hafva sina tankar och bebof utan all modi:
fikation uttalade. Någon gemensam tanka, några ge.
mensamma intressen har man icke sett, utan blot!
enskilda, emellav hvilka en strid och på sin höjd er
dagtiogan framstått, såsom det enda resultat man en:
vågat begära af representationens sammanträden.
Detta har varit Sveriges yttre samhällsskick,, så
vidt det offentligen uttryckes af representationen; mer
ett inre har utbildat sig och skulle visserligen ick
blifva nyskopadt af den föreslagna reformen. Frågar
synes mig nu således vara, huruvida det yttre oci
inre skola längre gå bredvid hvarandra på paralell
linier (som aldrig kunna råkas). eller om de skol
sammansmälta. I Eagland äro ännu inre statsskicl
och representation alldeles af samma stycke; — ännu
säger jag, ty äfven der hafva tecken visat sig till ny
elementers utbildvirg; men ännu är engelska repre
sentationen aristokratisk, emedan hela England i si
nedersta grund är aristokratiskt, och det egentlige
igenom sina arfslagar. Denna aristokrati har blan
sig upptagit det demokratiska elementet, icke stäl
sig bredvid det. Här är deremot frågan att-det de
mokratiska elementet, som är det öfvervägande, skull
bland sig upptaga de få spillror, vi hafva qvar af et
aristokratiskt. Spillrorna synas icke vilja detta, uta
drömma on möjligheten för spillror att föreställa et
helt, för ett skal att genom positiva lagar ersätta e
a adal utan ariatnlkbaas?!.dl av 3 In att fann