ej rigtig reda derpå. Otsst märka vi dem äfven så föga, som våra medfödda fel, och om dessa yppas, äro de ojemörligt lättare stt fördraga, än de lyten, som tillfogas oss sedan vi hunnit mogna år, och genom andras förvållande. Icke en gång den ofärdige tillåter att man med honom företager operationer, som möjligen kosta hans lif. Han lefver hellre frisk, sådan han är, än han låter sina lefvande lemmar skäTas eter någon lära om fullkomlighet, vore det än efter den Belvederska Apollos bild. Den som djerfves vilja i ett samhälle införa en författoing, hvilken ej utgår från bibehållandet af de medborgareklasser eller : Stånd; hvilka der redan leva och äro med rättigheter begåfvadej den måste anse sig sjelf för en Gud, ty endast för allmagten är det möjligt, att åt en sådan författning gifva Kf och bestånd. Hvad skola vi då säga om det förslag, som hviars pådStåndens bord? Hafva dess skapare deri inblåst en-lefvande ande, som kan upprätthålla det,l: oåktadt dess brister? Dessa, hvilka åt-killige författare och-talare i så många hänseenden och så ovedersägiigt ådagalagt, äro dock visserligen ännu flera. Bland da: bekanta vill jag blott fästa mig vid följande: 1:0 Attodet största irflytandet är lemnadt åt de Mminstae fastighelsegarne, åt dem, som stå fattigbjon och lösdrifvare närmast i förmögenhet och upplysning, som hvarje ögonblick äventyra att, genom en missvert, ellerc förlusten af några kreatur, öfvergå till klassen af de förra, och som derföre befinna sig i en ständig-frestelse att från denna olycka värja sig sjellve, på det: allmännas, d. v. s. bättre lottade medborgares, bekostnad. Hvarifrån moralisk styrka, att motstå en sådan fcestelse skulle ingifvas dem, är icke visadt. Man måste, inom ett samhälle med sådan inrättning,. desto. mera befara en öfvervägande dragningskraft ett efterhand göra alla jemnlika i andeligt och lekamligt armod, som den nya författningen utgår från en så fullkomlig jemnlikhet, att brot!slipgar icke synas vara undantagna från beräkningen af den folkmängd, som skall representeras, och att de Orter, hr7arest korrektions-ivrättningar äro förlagda, alltså lära, för deras skull, få flere representanter, än som skolat falla på deras lott, om de varit befriade från denna samfunds-ohyra: 2:0 All ingen viss andel i representationen är någon samhällsklass förbehållen. Det kan således hända, att isgen Adelsman, ingen Prest, ingen orälsel: tåndsperson blefve Riksdagsman. Men det är, å andra sidan, lika möjligt, att alla Riksdagsmän blefve bara Ståndspersoner, eller bara Borgare eller Bönder. Mådne något yrke för sig, eller fåderneslardet i det hela; vöre tient med en sådan ensidighet, att rågra aldeles uteslötes eller med en sådan öfvervigt, att: deras bästa kunde åsidosättas, och de sjelfve förtryckas? I författningen ligger likväl möjligheten för hvarje samhälls-klacs att, vid hvarje Riksdag, kunna förlora eller vinna allt. I stället för den stilla säkerhet hos en hvar, om sin bestämda del, hvilken den nuvarande författningen medförer: så skulle då, för hvarje Riksförsamlirg, spelarens oro och feberlika sinnesstämning öfverspänna lemmarne i Sveriges statskropp. Hafve vi, vid förliden Riksdag, betagit del rTiogare folkklasserna deras lilla lotteri, för att nu i stället göra riksförsamlingen till spelare i stort ? 3:0 Alt man ej väljer efter ständ, utan efter egendom, ej omedelbart inom sin ort, utan genom valmän och öfver hela riket. Egenskapen att tillhöra ett Stånd är, om den rätt bestämmes så väsendtlig för den sjelfståndiga dugligbetens framhafvande, att egan-! det af en viss förmögenhet ej kan jemnföras dermed. ! Bestämmandet af en valcensus har, antingen han sät-lt i q Nn sUr HÄN LR FA: K Nr Ve -—-— tes hög eller lig, den olägenheten, att det blott ärl egandet af en stöfvelinekt eller af ett runstycke miadre, än en annan, som utestänger från utöfningen af den dyrbaraste bland alla medborgerliga rättigheter. Detta rundstycks är derföre ett ständigt ämne för prutnieg, och en uppdragen gräns kan aldrig bibehållas, förr än man sjunkit så lågt, att intet mera ! finnes att pruta på. Det är derföre som statsmän, i! andra länder, prisat oss lyckliga att hafva ståndsinrättningen till grund för våra val. Likväl är det denn2, som fördömes, som man vill truga oss att förke-C sta. Det vore så mycket oförsigtigare, som valen en-Ji dast då kunra göras med kännedom af personer, och följaktligen med nit och egen urskillning, när de skel! omedelbart inom det yrke och den ort, dit väljaren ! sjel? hörer. Blott derigenom kan en vald Representation egå den rot i folkets sinne, och den fullständiga kännedom af beho? och möjligheter, hvilken hon å så väl Dihöfver. g Då man väjer inom sitt Stånd och sin ort, skeje valen mera lugat, emedan de, som ej hafva med dem 9 att göra, svårligen kunna förskaffa sig irflytande der-1t på, och, i alla fall, icke komma längre, än att en, aflt samma Stånd i samma ort, väljes i stället för en an-l! nar. Men då valen ej äro inskrävkta till något Stånd, ! iler någon ort: så kan en hvar försöka att låta väl-l: ja sig sjelf, eller någon af sina vänner, för hvilken ! ort som helst. Hvilka röstvärfningar och hvilka val-s strider skulle ej uppkomma? Huru skulle de ringaste 1 Tastighetsegarne, som hade de flesta rösterna, kunnaSs känna alla dem, som erbjöde sig till deras Repre-! söntanter? Huru emotstå de frestelser, eller undgå del! bedrägerier, för hvilka de blottställdes? — Troligen ! gåfre mången sin röst åt dem, som lånade honom ls penningar eller födoämnen, eller lemnade anstånd med ! auktionsskulders eller annan gälds betalning, eller be-ll yusade, eller rent af mutade honom? Om flere likvällt häde styrka nog att emotstå allt sådant, så gåfvo del enfaldige troligen företrädet åt dem, som bestuckel! dem med fagra ord, e!ler genom smicker droge dem! vid näsan. Hvilket infytande skulle icke då de sto-) ra Tidningarre utöfra, och huru skulle de begagnal det? Man har redan, under annalkandet af innevarande Riksmöte, sett huru de utfärdat rekommenda-: tionsbref för vissa Riksdagsmän, och förkastelsedomar !! över andra, oaktadt Stånds-inrättningen fanns qvar.!! Huru skulle icke, sedan denna -vore undanvröjd, dagbladens välde stiga, och huru skulle icke en hvar, ! hvilkens inträde i representationen Tidningsskrifvarne! befarade, blifva förskottsvis genomhäcklad och be-l! ljagen? Heldre än att blottställa sig för ett sådant missöde, skulle de stilla i landena, eller just de,lj som mon företrädesvis borde önska sig till Riksdagsmän, söka undvika att blifva det. Dagblads-Konto-; ren blefve utan tvifvel de Kommissions-Kontor, pål hvilka hugade spekulanter skulle, med största hopp om framgång, kunna, genom förseglade eller öppna anbud, beställa sig medbargerl;ot färtrnande. Frök