NaSLIOreRaCRUS UaADdiko HaAUC IOLL Slap ARUBA DE
räkna, lemnar likväl det ofantliza antalet af när
varande ledamöter, det största vi minnas någon
sin hafva ägt rum, samt den stora öfvervigten
ena sidan, anledningar till flerahanda betraktelse)
Det är nemligen icke utan sin märkvärdighet, at
under det allmänna tänkesättet hos nationen i öf
vigt alltmera lifligt omfattat det hvilande re
presentations-förslaget, en så afgjord obenägen
het emot detsamma, åtminstone för ögonblic
ket, förefinnes och uppenbarat sig hos en för
delning af samhället, som dock hvarken utgöre
af ett uteslutande aristokratiskt eller byråkratisk
element, utan af ett mixtum compositum, soq
kan sammanfattas under den gemensamma benäm
ningen af Riddarhuselement, kanske ensamt fö
vårt land, och bestående af de båda nyssnämnde
jemte ett eget slags personlighetsprincip, riddar
huspersonligbetens, hes en mängd medlemmar
hvilka i öfrigt väl icke sköta mycket om att ut
öfva sin representationsrätt, men ändå tycka at
det kan vara artigt att, om de så behaga, då oct
då få infinna sig på Riddarhuset och b:draga til
dess glans inför det Svenska folket.
Vi vilje imedlertid ru lemna dessa betraktel
sers fullfötjinde till ett annat tillfälle, för att få
i korthet nämna de talare, hvilka vidare yttrade
sig under öfverläggningen, till dess vi framdeles
kunna meddela diskussionen utförligare.
Bland dem som talade på förmiddagen voro
såsom vi förut nämnt, hr Samuel von Troil, pre-
sidenten Westerstrand och friherre Klingsporre de
strängaste. Hr von Troil fann förslaget hafva
tillkommit på ett olagligt sätt och gaf detsamma
jemte förra konstitutionsutskottet en mängd epi-
theter, hvilkas uppnämnande vi likväl uppskjuta
till dess vi få tillfälle att meddela anförandet in
extenso. Presidenten Westerstrand fann ibland
andra stora fel äfven att språket blifvit misshand-
ladt, då Utskottet i stället för ordet pastorat nytt-
jat ordet gäll. Folket kände i allmänhet ej be-
tydelsen af detta ord, men väl af ett annat, nem-
ligen gälla, och kunde således lätt falla på den
tankan, att en zällstämma vore en sammankomst,
der man skulle hafva för sig något helt annat än
att välja till riksdagsmän. Han visste icke, hvar-
före man ej, i konseqvens härmed, likaväl i stället
för uttrycken: första och andra kammaren sagt
första och andra stugan eHer första och andra
pörtet. Brister i den nuvarande representations-
formen kunde ej nekas, men han trodde icke, att
om man än hade på sig en rock som vore lap:
pig och gammal, det derföre vore släl att utbyta
densamma emot den första narrtröja, som någon
skräddare hade att bjuda på. I hans öfvertygelse
betydde 100 000 backstugusittare icke så mycket
som en Geijer, och hela den stora mängden af
fuskande naturforskare icke så mycket som en
Berzalius, o. s. v. Greve Anckarsvärd, som upp-
tog en del af motsidans argumenter, besvarade
dessa exklamationer på ett sätt, som vände ett
allmänt löje emot dem. Han citerade herr pre-
sidentens argumenter såsom ett bevis på hurudan
ezenskapen, stundom kan visa sig af den högre
bildning, hvilken man genom afslag af reformen
vill bibehålla, och tyckte sig nästan kunna fråga,
om icke den värde talaren sjelf varit till sina hö-
gre förmögenheter underkastad en sådan der för-
rättning som den, bv2arom han talat, då han kun-
nat tillåta sig sådane uttryck. Yttrandet om Gei-
jer och backstugusittarne tyckte grefvea äfven
hafva tillkommit nog mycket par bricoll, då man
vet, att ingen lifligare än Geijer försvarat person-
lighetsprincipen. — Hr Lefrån afslog på den grund,
att ban önskade en reform på ståndsprincipen
med vel inom Adeln, ett femte stånd samman-
satt af de orepresenterade och ståndens fördelning
på två kamrar. Friberre Klingsporres anförande
innehöll en mängd aforismer ur statsläran, serde-
les mot demokratien; och att opinionen för den
nu ifrågasatta reformen vore konstgjord, m. m.
Hr P;ytz samt friherrarne Raab och Sprengtpor-
ten talade emot förslaget, men antogo, likasom
friherre Hugo Iamilton, den allmänna valprinci-
pen på vissa vilkor. (Det bör tilläggas avgående
friherre Hamiltons yttrande, att han äfven ansåg
riksdagarna böra vara årliga.) Hr Lars Lagerbeim
ville hafva: Adeln sammansatt genom val. Hr
von Hartmansdorff hade ett långt, skriftligt anfö-
rande, deri han sökte historiskt ådagalägga stånds-
principens företräde och visa huru den varit från
bedenhös sammanvext med hela svenska folket.
Hr Gripenstedt utredde i ett flytande föredrag,
hvarföre de allmänra valen voro naturligare än
ståndsval, men röstade mot förslaget i anseende
till detaljbrister. Likaså Hr Mannerskanz och fri-
herre Anders Cederström. Kammarjunkaren Eh-
renhoff bade ett skriftligt anförande, deri han syn-
tes hafva bemödat sig alt bopsamla de gröfsta
möjliga tillmälen mot Konstitutions-Utskottet, tid-
ningarna m. m., och tiilrättavisades två gånger af
landtmarskalken. Gre!ve C. F. Horn fann uti den
nu föreslagna reformen ett anzripande af statens
grundvalar, och utförde sin åsigt i denna anda
Friherre Nils Palmstjerna dekiamerade häftigt mot
saken, besvor Ståndet vid en mängd lysande namn
från Adelns forntid: en Wrange!s, en Torstensons.
en Bmårs m, fl, att motstå försöken att tillintet-
göra ett Stånd, som alltid värnat Sverges ära och
frihet, och uppmanade i rörande ordalag ridders-
mannamodet att förakta de hotelser, hvarmed man
vågat framkomma. fan kunde dessutom ej finna
förenligt med den trohetsed, han nyligen 2flagt,
att rösta för förslaget. Samma skäl åberopades at
landshöfdingen grefve C. G. Löwentjelm; likväl
hade han ännu ett annat och hufvudsakligt skäl,
som ingen förut uttalat, men som måste utsägas,