NaSLIOreRaCRUS UaADdiko HaAUC IOLL Slap ARUBA DE räkna, lemnar likväl det ofantliza antalet af när varande ledamöter, det största vi minnas någon sin hafva ägt rum, samt den stora öfvervigten ena sidan, anledningar till flerahanda betraktelse) Det är nemligen icke utan sin märkvärdighet, at under det allmänna tänkesättet hos nationen i öf vigt alltmera lifligt omfattat det hvilande re presentations-förslaget, en så afgjord obenägen het emot detsamma, åtminstone för ögonblic ket, förefinnes och uppenbarat sig hos en för delning af samhället, som dock hvarken utgöre af ett uteslutande aristokratiskt eller byråkratisk element, utan af ett mixtum compositum, soq kan sammanfattas under den gemensamma benäm ningen af Riddarhuselement, kanske ensamt fö vårt land, och bestående af de båda nyssnämnde jemte ett eget slags personlighetsprincip, riddar huspersonligbetens, hes en mängd medlemmar hvilka i öfrigt väl icke sköta mycket om att ut öfva sin representationsrätt, men ändå tycka at det kan vara artigt att, om de så behaga, då oct då få infinna sig på Riddarhuset och b:draga til dess glans inför det Svenska folket. Vi vilje imedlertid ru lemna dessa betraktel sers fullfötjinde till ett annat tillfälle, för att få i korthet nämna de talare, hvilka vidare yttrade sig under öfverläggningen, till dess vi framdeles kunna meddela diskussionen utförligare. Bland dem som talade på förmiddagen voro såsom vi förut nämnt, hr Samuel von Troil, presidenten Westerstrand och friherre Klingsporre de strängaste. Hr von Troil fann förslaget hafva tillkommit på ett olagligt sätt och gaf detsamma jemte förra konstitutionsutskottet en mängd epitheter, hvilkas uppnämnande vi likväl uppskjuta till dess vi få tillfälle att meddela anförandet in extenso. Presidenten Westerstrand fann ibland andra stora fel äfven att språket blifvit misshandladt, då Utskottet i stället för ordet pastorat nyttjat ordet gäll. Folket kände i allmänhet ej betydelsen af detta ord, men väl af ett annat, nemligen gälla, och kunde således lätt falla på den tankan, att en zällstämma vore en sammankomst, der man skulle hafva för sig något helt annat än att välja till riksdagsmän. Han visste icke, hvarföre man ej, i konseqvens härmed, likaväl i stället för uttrycken: första och andra kammaren sagt första och andra stugan eHer första och andra pörtet. Brister i den nuvarande representationsformen kunde ej nekas, men han trodde icke, att om man än hade på sig en rock som vore lap: pig och gammal, det derföre vore släl att utbyta densamma emot den första narrtröja, som någon skräddare hade att bjuda på. I hans öfvertygelse betydde 100 000 backstugusittare icke så mycket som en Geijer, och hela den stora mängden af fuskande naturforskare icke så mycket som en Berzalius, o. s. v. Greve Anckarsvärd, som upptog en del af motsidans argumenter, besvarade dessa exklamationer på ett sätt, som vände ett allmänt löje emot dem. Han citerade herr presidentens argumenter såsom ett bevis på hurudan ezenskapen, stundom kan visa sig af den högre bildning, hvilken man genom afslag af reformen vill bibehålla, och tyckte sig nästan kunna fråga, om icke den värde talaren sjelf varit till sina högre förmögenheter underkastad en sådan der förrättning som den, bv2arom han talat, då han kunnat tillåta sig sådane uttryck. Yttrandet om Geijer och backstugusittarne tyckte grefvea äfven hafva tillkommit nog mycket par bricoll, då man vet, att ingen lifligare än Geijer försvarat personlighetsprincipen. — Hr Lefrån afslog på den grund, att ban önskade en reform på ståndsprincipen med vel inom Adeln, ett femte stånd sammansatt af de orepresenterade och ståndens fördelning på två kamrar. Friberre Klingsporres anförande innehöll en mängd aforismer ur statsläran, serdeles mot demokratien; och att opinionen för den nu ifrågasatta reformen vore konstgjord, m. m. Hr P;ytz samt friherrarne Raab och Sprengtporten talade emot förslaget, men antogo, likasom friherre Hugo Iamilton, den allmänna valprincipen på vissa vilkor. (Det bör tilläggas avgående friherre Hamiltons yttrande, att han äfven ansåg riksdagarna böra vara årliga.) Hr Lars Lagerbeim ville hafva: Adeln sammansatt genom val. Hr von Hartmansdorff hade ett långt, skriftligt anförande, deri han sökte historiskt ådagalägga ståndsprincipens företräde och visa huru den varit från bedenhös sammanvext med hela svenska folket. Hr Gripenstedt utredde i ett flytande föredrag, hvarföre de allmänra valen voro naturligare än ståndsval, men röstade mot förslaget i anseende till detaljbrister. Likaså Hr Mannerskanz och friherre Anders Cederström. Kammarjunkaren Ehrenhoff bade ett skriftligt anförande, deri han syntes hafva bemödat sig alt bopsamla de gröfsta möjliga tillmälen mot Konstitutions-Utskottet, tidningarna m. m., och tiilrättavisades två gånger af landtmarskalken. Gre!ve C. F. Horn fann uti den nu föreslagna reformen ett anzripande af statens grundvalar, och utförde sin åsigt i denna anda Friherre Nils Palmstjerna dekiamerade häftigt mot saken, besvor Ståndet vid en mängd lysande namn från Adelns forntid: en Wrange!s, en Torstensons. en Bmårs m, fl, att motstå försöken att tillintetgöra ett Stånd, som alltid värnat Sverges ära och frihet, och uppmanade i rörande ordalag riddersmannamodet att förakta de hotelser, hvarmed man vågat framkomma. fan kunde dessutom ej finna förenligt med den trohetsed, han nyligen 2flagt, att rösta för förslaget. Samma skäl åberopades at landshöfdingen grefve C. G. Löwentjelm; likväl hade han ännu ett annat och hufvudsakligt skäl, som ingen förut uttalat, men som måste utsägas,