ONE RAA
— Mie! sade han; arma, oskyldiga offer för
min ungdoms obetänksamhet! kan du förlåta mig
— öch äfven mina föräldrar, som af svaghet för
sin son, fjort dig så mycket ondt?
— Af hela min själ, svarade hos; i mitt bröst
bar icke hat eler ovilja.
— 61 vars du alltid, och har förblifvit det,
sade den djupt rörde borgmästaren och böjde sig
ner till bennes band: O! om jag kunde veder-
gälla, godtgöra! -
Dicfistade hon på honom en ånrnu tåreskymd
Blick och sade i öm, bedjande ton:
22 herrovan Miten, ni kan godtgöra, isan-
ning: Hi kar det,
Jag vet väl icke hvad som fört er hit;
iven om Cart besökobar afseende på min syster-
dotter Marie; ol sanse då denna flicka för min
dotter, öfverflyttav på detta älskliga barn all den
kärlek ni en fång hyste för -modren, och; tro
mig, becnes sällhet innesluter äfven min. ;
— Huru glad är jag att kunna så fullkomligt
uppfylla denna önskan, svarade shan; dubbelt vare
bon mig nu, som dotter, välkommen. I mig skall
hon alltid finna en älskande far; men hvar ärhon
att .jog må kunna... N
— Här, min far! sade Fredrik, som några ö-
gonblick! stått .der.-obemärkt med Msrie, här är
den outsägligt älskade. och bönfaller om er väl-
signels2.
I högåta sinnesrörelse ville Marie omfatta bars
knän; men han höjde henne till sitt bjerta:
— Här, barn, är dn plats, jag välsignar
e son lycklig, som han förtjenar.
— Vill icke borr borgmästaren, sade fader Pe-
ter, göra sig b vär att stiga ner i källaren, för att...
— Håll, gamle vän, svarade den förre, det vore
att obelga de skönaste ögonblicken af mitt lif, om
jag uppfyllde din önskan. Jag har i deg endast
bjerta och könsla för vänskapen och vira barns
sälbet; nej, låt de döda hvila!l Vi skola nog i
sinom tid vppväcka dem.